Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 20 januari 1945 - STF:s yttrande om Statens Provningsanstalts maskinbehov, av r - Industriförbundet och det samhällsvetenskapliga forskningsrådet, av r - TNC: 2. Flertydiga ord, ett besvärligt kapitel, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEKNISK TIDSKRIFT’
betas, t.ex. för borrning. Det bör därför få anstå med
anskaffningen av denna utrustning, tills metodik och
provningsmaskiner ytterligare förbättrats.
För mekaniska avdelningen begärs ett anslag av 73 000 kr.
för anskaffning av apparater för bestämning av
ytbeskaf-fenhet. Dessa apparater måste anses bli en värdefull
tillgång för Provningsanstalten och för vårt land. Den
dyrbaraste av dem är vridutmattningsmaskinen, som
kostar 42 000 kr. Det bör undersökas, om denna inte skulle
kunna tillverkas billigare inom landet. I så fall bör en del
av anslaget användas till apparater för bestämning av
krypgräns hos stål. Verkligt värdefulla mätresultat erhållas
blott vid mycket långvariga prov, ca 1 000 h, och
anskaffning av mer än en apparat vore därför väl motiverad.
Till textillaboratoriet begärs 12 000 kr. Detta krav får
anses synnerligen blygsamt och tillstyrkes i enlighet med
det lämnade förslaget.
För elekli isk-fysikaliska avdelningen begärs 35 000 kr. för
instrument för ljudtekniska provningar. Provningar av
denna art böra fylla en stor uppgift. Det har bl.a. visat
sig, att undersökningar utförda av olika institutioner ej
sällan ha givit olika resultat. Dessa provningar föranledas
i många fall av anmälningar till hälsovårdsnämnden
angående oväsen, och sådana frågor synas böra bedömas av
sakkunnig opartisk instans. Förslaget tillstyrkes. r
Industriförbundet och det samhällsvetenskapliga
forskningsrådet. I sitt yttrande över förslaget att
inrätta ett samhällsvetenskapligt forskningsråd framhåller
Industriförbundet i huvudsak följande.
Industriförbundet delar de sakkunnigas uppfattning om
den samhällsvetenskapliga forskningens ökade betydelse.
Behovet av en sådan forskning kommer att göra sig
gällande inte minst under efterkrigstiden med de
mångskiftande problem, som då kunna väntas uppstå. Detta gäller
för såväl staten som näringslivet. Samhällsmaktens
åtgärder på det ekonomiska livets område böra i större
utsträckning än hittills bedömas till sina verkningar och
tillrättaläggas med samhällsvetenskapliga metoder. Det
föreslagna rådet får härvid icke utsättas för risken att
stelna i ett visst betraktelsesätt eller att ensidigt
understödja vissa vetenskapliga riktningar och framför allt måste
det hållas alldeles fritt från politiskt inflytande. Rådet
skall ej ge forskningen direktiv utan endast stödja denna.
Under dessa förutsättningar ansluter sig förbundet till
förslaget att en central institution för den
samhällsvetenskapliga forskningen inrättas, och att denna institution
ges formen av ett forskningsråd, till konstruktionen
analogt med redan tidigare bildade forskningsråd.
Rådets sammansättning bör bli så allsidig som möjligt,
även när det gäller representanter för
intresseorganisationerna. Näringslivet och de anställdas huvudorganisationer
böra beredas tillfälle att på ett likvärdigt sätt följa rådets
verksamhet och framföra sina synpunkter. I likhet med
vad som föreslås om de akademiska rådsledamöterna,
hölen snabb omsättning åstadkommas även av de ledamöter
som utsetts av K.M:t. Vid det första valtillfället borde
sålunda en ledamot utses för ett år och en för två år. På
så sätt skulle en ny ledamot tillträda varje år. Dessutom
böra intresseorganisationerna utse fyra representanter i
stället för tre. För att representationen skall bli så
allsidig som möjligt, borde de av organisationernas
rådskandidater, som icke av K.M:t utsetts till rådsmedlemmar,
få rätt att delta i rådets sammanträden men ej i dess beslut.
Om statsanslagets storlek anser sig förbundet icke kunna
göra något uttalande. Rådets anslagsbevillning skulle i
huvudsak avse vissa begränsade forskningsuppgifter av
en-gångsnatur. Det är emellertid av synnerlig vikt, att även
den ordinarie forskningen och undervisningsorgaiiisationen
erhåller de ekonomiska resurser, som erfordras för att den
skall kunna fylla sin uppgift. Att medel ställas till
forskningsrådets förfogande för särskilda ändamål, bör ej
inverka på den ordinarie forsknings- och
undervisningsorganisationens möjligheter att få anslag för sina behov. r
TNC
2. Flertydiga ord, ett besvärligt kapitel
Den språkvårdande verksamhet som utövas av TNC och
andra liknande institutioner röner i allmänhet stort och
glädjande intresse, men någon gång framskymtar en ganska
egendomlig uppfattning om dess resultat. Man tror att
språket utarmas, att det blir ordfattigare. Detta skulle bero
delvis därpå att en hel del ord som inte befinnas språkligt
oklanderliga, framför allt lånord, ställas på avskrivning,
dels och framför allt på att av ett flertal ord som hittills
begagnats för samma begrepp endast ett eller möjligen ett
par rekommenderas till fortsatt användning.
Härmed förhåller det sig — åtminstone för TNC:s del —
på följande sätt. För ett begrepp, som vi kunna beteckna
A, finnas kanske fyra ord, som vi beteckna a, b, c och d.
Med all sannolikhet ha dessa ord även andra betydelser.
Ordet a används utom för begreppet A också för begreppen
B och C, ordet b för begreppen B och D, osv. Det är denna
oreda som TNC i möjlig mån vill bringa ordning i, genom
att principiellt reservera ordet a för begreppet A, ordet b
för begreppet B. osv. Om begreppen A, B, C och D bilda
en naturlig grupp söker TNC dessutom få ett lämpligt ord
fastlagt för hela gruppen. Slutresultatet blir inte
nödvändigtvis en minskning av antalet ord utan ofta en ökning.
Den väldisciplinerade ordning som här skisserats är
naturligtvis i verkligheten endast undantagsvis uppnåelig, och
generellt sett knappast önskvärd; en viss elasticitet kan
vara nödvändig. Men ett gott stycke väg i den antydda
riktningen bör man utan tvivel röja upp, och redan detta
stycke betyder ett avsevärt arbete.
Några exempel skola visa de nuvarande förhållandena. En
mikrometer — ordet anses av många rätteligen böra
betyda en miljondels meter — säges inom vissa tekniska
kretsar vara ett "redskap", många kalla den en "apparat",
men inom verkstäderna kallas den för ett "verktyg". Enligt
TNC:s förmenande bör med verktyg förstås don för
bearbetning av material, däremot inte mätdon. — Till
verktygen höra svarvstål, hyvelstål och andra "stål", vilket ord
i dessa fall avser föremål men i andra sammanhang ett
material. På samma sätt betyder "järn" ibland föremål och
ibland material. Nyligen tillfrågades TNC i ett brev vad
man borde kalla gångjärn av mässing! Och vad bör man
kalla vinkeljärn sedan det däri ingående materialet nu fått
namnet stål? Det är tydligt att materialnamn generellt böra
undvikas som föremålsnamn; i stället för ett gångjärn kan
man tänka sig uttrycket en gångled, vinkeljärn kan kallas
vinkelstång eller L-stång, och i överensstämmelse därmed
kan man säga rundstång, U-stång osv. Sådana föremål
kunna ju också vara av "metall", i betydelsen
ickejärn-metall. Enligt mångas uppfattning betyder metall endast
mässing eller liknande kopparlegering. Att metall i tekniska
sammanhang framför allt inte skulle få inbegripa järn och
stål är en för logisk nomenklatur synnerligen besvärande
uppfattning, som emellertid lämnat djupa spår i det
tekniska språket och därför är svår att komma till rätta med.
Ordet "spalt" används framför allt för tidningsspalt men
ibland för en smal springa och ibland för en skiva erhållen
genom klyvning, "spaltning". Med "lucka" och "port"
förstås ibland en öppning, ibland ett föremål varmed man
kan stänga eller öppna; detsamma gäller ofta "dörr".
Ordet "kontakt" kan betyda beröring, t.ex. i uttryck som
"vara i kontakt med", men också kontaktdon vari kontakt
åstadkommes mellan kontaktelement av ett eller annat slag,
och slutligen används det även för ett enskilt element av
de två som behövas för åstadkommande av kontakt. Den
sistnämnda användningen bör undvikas.
I vissa av de här uppräknade fallen är ordens
dubbelbetydelse tämligen ofarlig, men i andra fall måste en
upprensning göras. TNC får säkerligen anledning att
återkomma härtill i olika sammanhang. J IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
