- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 20 januari 1945 - Tekniska och fysiologiska krav på industriell luftbehandling, av Alex. Engblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

TEKNISK TIDSKRIFT’

började inse nödvändigheten av att stegra
luftfuktigheten, var det en mycket bristfällig
utrustning, som stod till buds. Man använde då helt
enkelt ånga, som ur munstycken på
ångledningar-na fick fritt strömma ut i lokalen. Man fick på det
sättet visserligen in erforderligt vattentillskott i
luften, men det är lätt att tänka sig hur
olidlig temperaturen skulle bli. Detta var också
anledningen till att man så småningom började
övergå till ett annat system, som bestod i att man
med apparater av varierande konstruktion
sprutade in vatten i finfördelad, "atomiserad", form i
lokalen. Man hade här vissa möjligheter att
reglera även temperaturen genom att kyla eller
värma vattnet före inträdet i lokalen. Erforderlig
uppvärmning i övrigt fick i regel ske genom
kamflänsrör eller liknande anordningar.

Metoden hade emellertid sina begränsningar.
Be-fuktningsapparaterna voro ofta av rätt
skrymmande dimensioner; de voro även dammsamlare
av rang, vilket föranledde driftstörningar. Man
kunde ej heller ernå en tillfredsställande jämnhet
i luftfuktigheten: varje apparat levererade vatten
inom ett litet begränsat område och man fick lita
till en mycket okontrollerbar luftströmning i och
för utjämningen i lokalens övriga delar. Detta lät
sig genomföra blott i ringa utsträckning; följden
blev också att fuktigheten varierade starkt från
punkt till punkt i lokalen.

När sedan för ett par decennier sedan
skiftkör-ning började införas inom bomullsindustrin, blevo
det gamla systemets brister allt mera
iögonenfallande. Tidigare hade ju den naturliga
ventilationen kunnat verka under två tredjedelar av
dygnet. I och med skiftsystemet tvangs man vidta
anordningar för att kontinuerligt tillföra
friskluft, värme och fuktighet.

Det är nu som
luftkonditioneringsanläggningarna börja få användning inom bomullsindustrin.
Deras princip är ju-som bekant att före luftens
inblåsning i lokalen ge den önskad fuktighetshalt
och så nära som möjligt även önskad temperatur.
Anordningarna för denna förbehandling av luften
kunde antingen vara centraliserade på ett ställe,
eller också installerades ett eller flera fristående
aggregat inom varje lokal för sig. Fördelningen
av luften i lokalen skedde medelst ett mer eller
mindre rikt utgrenat nät av plåttrummor.

Det nya systemet öppnade ett stort
avsättningsområde för sådana firmor, vilka åta sig
leveranser av fläktar, ledningar och andra tillbehör. I
princip var dimensioneringen av en anläggnings
olika detaljer rätt enkel. Följden blev också att
en hel del firmor slog sig på det nya
arbetsområdet. Tyvärr lämnade deras kompetens ofta
mycket övrigt att önska. De hade inte i detalj
genomkonstruerat sina anläggningar, ej heller
ägde de nödig kännedom om de för bomullsindustrin
speciella produktionsförhållandena.
Konstruktionerna voro i mångt och mycket en erfarenhetssak

och i regel blev det så att beställaren fick
vidkännas onödiga kostnader på grund av att
anläggningarna i många avseenden voro rena
experimentarbeten. Ofta var det även så att
anskaffningskostnaderna fingo fälla utslaget. Detta ledde
en del mindre nogräknade leverantörer att till det
yttersta pressa dimensionerna på anläggningens
detaljer. I sin tur gav detta till följd att
anläggningens kapacitet ofta visade sig otillräcklig och
framtvingade dyrbara kompletteringsarbeten.

De senare årens erfarenheter ha emellertid givit
vid handen, att det nyss skisserade systemet med
förkonditionerad luft, även det, är behäftat med
vissa delvis mycket allvarliga olägenheter. De
långa plåttrummorna kräva stort utrymme; skall
lufthastigheten bli dräglig, måste nämligen
dimensionerna bli i motsvarande grad kraftiga. De äro
även utsatta för hastig förslitning till följd av
rostbildning, vilket även gäller om själva
kondi-tioneringsaggregaten. Vidare bli driftkostnaderna
avsevärda. Fläktarna få ofta mycket stora
dimensioner, då det ju gäller att transportera avsevärda
luftmassor. Effektbehovet blir då högt, och då
ofta även drifttiden sträcker sig över större delen
av dygnet, bli energikostnaderna ansenliga.

Till detta komma även andra nackdelar, som
man tidigare förbisett. Systemet med inblåsning
av luften medför ju, att i lokalen råder ett visst
övertryck. Det kan då ej undvikas, att den
fuktiga luften pressas ut även genom springor i
väggar och tak. Där detta sker, måste ett
kondensa-tionsskikt uppkomma inuti vägg- resp.
takkonstruktionen; är denna av trä, har man betydande
risker för röta. Likaså underskrides lätt
daggpunkten i till arbetslokalen angränsande
sekundära utrymmen, såsom trappuppgångar och
hissschakt. Särskilt i de sistnämnda kan
kondenseringen av vatten leda till besvärligheter med de
elektriska ledningarna och andra manöverorgan.

Man har därför på sistone sökt sig fram till ett
annat system för att undvika nyssnämnda
olägenheter. Härvid har man tagit sikte på att
nedbringa luftkvantiteterna. Detta låter sig mycket
väl genomföra. Åtminstone inom
bomullsväverier-na, men även i många andra textila
arbetsprocesser dikteras nämligen fläktkapaciteten
huvudsakligen av nödvändigheten att tillföra erforderlig
mängd vatten. Speciellt vid skiftkörning tvingas
man härvid upp i luftmängder, som bli mycket
betydande. Det finns fall, där man tvingats
undan för undan utöka anläggningens kapacitet,
till dess man kommit upp i 16- till 17-faldig
luftväxling per timme, detta enbart för att få in
tillräckligt med vatten.

Att på så sätt använda luften som
transportmedel för vatten är naturligtvis alldeles för dyrbart.
Det gällde att åstadkomma en mera ekonomisk
lösning. Man fann den genom att återgå till det
tidigare systemet med insprutning av finfördelat
vatten. Genom att utföra insprutningsorganen som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free