Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Systematisk materielinventering som underlag för standardisering, av Bo Nettelbladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
115
ra kataloger erhållit löpnumret 115. Gruppnumret
instansas på kortets övre kant och typnumret på
högra kanten. Fältutrustningslistans nummer
instansas på vänstra kanten. För underlättande av
uppläggningen av ett alfabetiskt register har på
kortets underkant de fem första bokstäverna i
namnet instansats, varvid bokstäverna numrerats
i löpande följd.
Den praktiska användningen av M-systemet
till-lämpat vid kortstansningen i ett visst
standardiseringsfall skall här i korthet belysas. Vid den
pågående standardiseringen av glödlampor ha
standardiseringsorganen infordrat
primäruppgifter, bl.a. från lampfabrikanterna, flygvapnet,
marinen och armén. Detta inventeringsarbete har
tillgått så att uppgifter angående förekommande
standardiseringselement såsom spänning,
lumental, fattning m.m. av de tillfrågade sammanställts
i tabellform. Det ligger i sakens natur att dessa
tabeller, vilkas utarbetande dessutom fordrar ett
oerhört arbete, endast obetydligt kunna belysa
problemet i hela dess vidd. För att visa hur
M-systemet i kombination med ett kortsystem
redan på ett tidigt utvecklingsstadium kan
underlätta standardiseringen antas att systemet
genomgående finnes utvecklat till 4—5 siffror, dvs. så
långt som decimalindelningen är lämplig. Nästa
åtgärd kommer då att vara att en
sakkunnigkonferens inom berörda område fastställer de
önskade standardiseringselementen och uppgör
lämpliga stansningskoder härför, varjämte i
P-syste-met ingående koder för tillverkare, konsumenter
och uppgiftslämnande myndigheter provisoriskt
utarbetas. Vid det därpå följande
inventerings-arbetet kunna de förefintliga lamporna behandlas
i godtycklig ordning, allt efter som de uppträda i
kataloger och specifikationer, och systematiken
inkommer först i kortsorteringen. På kortet
instansas först glödlampsnumret enligt M-systemet,
därefter det materiel eller den anläggning vari
glödlampan ingår. Därefter instansas tillverkarens
P-nummer och eventuellt den uppgiftslämnande
myndighetens eller företagets. Slutligen instansas
de standardiseringselement för vilka koder enligt
ovan uppgjorts (i andra fall utgör givetvis
materialet ett dylikt element).
På kortets textutrymme kunna sedan hur
specificerade uppgifter som helst lämnas såsom
utförandeform, förekommande antal, hänvisning
till katalog- eller ritningsnummer m.m. Det är
givet att ett sålunda utformat material, vilket ej
är nämnvärt svårare att åstadkomma än de
tidigare nämnda tabellerna, har betydligt större
möjligheter att belysa problemet ur alla synpunkter.
Man kan t.ex. snabbt få svar på frågan var en
speciell lamptyp, som väcker intresse i
standardiseringsdiskussionen, användes och man kan
göra grafiska sammanställningar med
godtyckligt val av alla de variabler som instansats på
korten.
Närliggande frågor
Det första är registreringsproblemet.
Diskussioner om ett enhetligt klassifikationssystem för
registrering äro dömda att bli resultatlösa om
man omedelbart kastar sig in på
tillämpningsfrågor och om olika företags och myndigheters
behov av registreringssystem för skilda ändamål.
Det är givet att t.ex. bibliotekens och
forskningens synpunkt måste vara av en helt annan art än
en förvaltningsmyndighets eller en
förbandsexpeditions. Registreringsfrågorna måste som varje
annan organisationsfråga avhandlas från fall till
fall med begränsade förutsättningar och ett
företags eller en expeditions huvudfunktioner måste
avspegla sig i dess klassifikationssystem.
Som tidigare berörts är det dock uppenbart att
den bästa vägen att åstadkomma enhetliga
principer är att utbygga ett system där man utan att
ta hänsyn till givna organisationsformer och
tidigare praxis söker renodla begreppen för att få
fram klassifikationens standardelement. Då man
väl fått fram en sådan grundstomme kan man
lättare genom omflyttningar, uteslutningar och
kombinationer få fram för speciella behov
lämpliga system. För många grupper av myndigheter
och expeditioner, t.ex. inom vissa delar av
försvaret, är det givetvis möjligt och önskvärt att få
fram en enhetlig klassifikation för att underlätta
registreringen, arkiveringen och samarbetet, men
det är nödvändigt att detta system uppbygges
efter renodlade grunder enligt de riktlinjer som
här ovan skisserats. Hur PAM-systemet ter sig i
det fall då olika tjänsteställen behöva registrera
enoch samma skrivelse efter olika synpunkter kan
visas genom följande exempel: en skrivelse från
Industrikommissionen angående ransonering av
smörjmedel får i detta system P-nummer för
Industrikommissionen, A-nummer för exempelvis
försörjningsplanering och M-nummer för
smörjmedel; handlingen åsättes en tredelad
registreringsruta för P-, A- och M-nummer. För vissa
ändamål är detta praktiskt och i andra fall är det
tillräckligt med ett nummer. Exemplet visar
emellertid att systemet vid tillämpningen erbjuder stor
elasticitet.
Nästa viktiga fråga är nomenklaturfrågan. En
av de största stötestenarna vid
klassifikationsfrå-gornas lösning utgör nomenklaturproblemet. I
själva verket äro klassifikation och nomenklatur
olika sidor av samma sak, varför ett intimt
samarbete för att ej säga parallellt arbete i dessa
frågor måste komma till stånd.
Det tredje stora problemet är organisation och
kostnader för uppbyggandet av det ovan
skisserade systemet. Första delen av arbetet, nämligen
decimalindelning ned till 4—5 siffror, torde ej
bereda vare sig svårigheter eller nämnvärda
kostnader. Det därefter vidtagande detaljarbetet kan
som påvisats i glödlampsexemplet utföras
successivt alltefter råd och lägenhet och innebär i själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
