Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
145
Tillverkning av smörjolja ur trätjära
Fil. lic. Guy S.son Frey, LSTF, Stockholm
Utvinning av smörjoljor ur trätjära är i och för
sig icke någon ny och epokgörande landvinning
inom kemisk-teknisk forskning. I tysk teknisk
litteratur från tiden närmast efter sekelskiftet kan
man återfinna uppgifter om att de ur trätjära
utvunna tyngre neutraloljorna väl lämpa sig för
smörjningsändamål1. Deras framtidsutsikter i
detta avseende bedömdes emellertid redan då
pessimistiskt med hänsyn till den väntade
konkurrensen med, som det heter, "vaselin, en
biprodukt vid raffineringen av petroleum". Från
vaselinet har sedan dess en snabb teknisk
utveckling fört oss fram till våra dagars högklassiga och
differentierade mineralsmörjoljor, och vi kunna
utan tvekan konstatera att ifrågavarande
pessimism var i hög grad befogad. Vårt intresse för
tjärsmörjoljorna har i själva verket endast under
kris- och avspärrningstider upplevat en hektisk
och kortvarig blomning.
I Sverige torde de första praktiska
erfarenheterna av trätjärans förädling för
smörjningsändamål ha vunnits under det första världskriget.
Framför allt genom Klasons2 undersökningar av
olika trätjäror visste man då att tjära från töre,
dalbränd eller ugnsbränd, kunde förväntas ge det
bästa resultatet, i varje fall med hänsyn till
utbytet, detta på grund av dess höga halt av
harts-syror och relativ frånvaro av beckbildande
ämnen.
AB Joh. Ohlssons Tekn. Fabrik destillerade
under föregående kris något hundratal ton
dalbränd töretjära och erhöll härur smörjoljor med
relativt tillfredsställande egenskaper. Fabrikens
huvudsakliga intresse ägnades emellertid vid
denna tid en bearbetning av importerade
mineral-oljeresidier, varigenom den bidrog till att
konkurrensen mellan mineraloljor och trätjäroljor i viss
mån kunde hållas vid liv även under detta
kritiska försörjningsskede. Vid Liljeholmens
Stearinfabrik bearbetades emellertid i samarbete med
Statens Järnvägar över ettusen ton dalbränd
tjära, enligt ett förfaringssätt, som uppfunnits av
Alexandersson, Molin och Schröder3. Denna
metod innebar en omdestillation under tryck av den
(genom vanlig destillation) primärt utvunna
trä-träoljan och har stort intresse därför att insikten
om betydelsen av tjärans termiska sönderdelning
Föredrag’ i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 13 oktober 1944.
DK 621.892 : 668.721
eller krackning här för första gången erhöll ett
självständigt tekniskt uttryck.
Råmaterial
Klason har på sin tid karakteriserat en dalbränd
tjära av fin kvalitet såsom "i det väsentliga en
lösning av hartssyror i terpentinolja". Han
omnämner därvid i förbigående att en överhettning
av tjäran kan ge upphov till bildning av kolvätet
reten men betraktar principiellt varje nedbrytning
av hartssyrorna såsom mindre önskvärd. Detta
är utan tvivel fullt motiverat om man bedömer
kvaliteten med hänsyn till tjärans användning
som bestrykningsmedel.
Ovannämnda uppfinnare insågo emellertid att
hartssyrornas nedbrytning var en förutsättning
för framställning av smörjoljor med något så när
tillfredsställande beständighet mot oxidation.
Underlag saknades dock för en mera ingående
tolkning av förloppet.
Först i en avhandling av John Olsson,
publicerad år 19314, torde hithörande frågor ha
behandlats mera ingående. Här konstateras bl.a.
bildningen av hydroretener och reten, vilken får
anses vara ett centralt moment i
smörjoljefabrikationen. Vidare antydes inverkan av katalytiskt
verkande substanser vid nedbrytningen, en faktor
som otvivelaktigt är av stort intresse i
sammanhanget.
Bortsett från ovannämnda värdefulla insatser på
området förefaller det som om vår tidigare
forskning inom trätjärekemins område i stort sett
måste betraktas som sporadisk och föga
målmedveten. Trots att trätjäran sedan gammalt i vårt
land är en betydelsefull förbruknings- och
exportvara, är vår kännedom om dess kemiska karaktär
synnerligen otillfredsställande. Ett stort steg
framåt har nyligen tagits i och med
publicerandet av N Hellströms undersökningar över
trätjäror, utförda vid IVA åren 1941—19425.
Att trätjära är ett mångskiftande begrepp, och
att trätjärorna generellt måste betraktas såsom
inhomogena produkter, utgör en av den praktiskt
arbetande tjärkemistens första smärtsamma
erfarenheter. Hellström har för första gången lagt
kolloidkemiska synpunkter på hithörande
problem och därmed uppdragit riktlinjer för ett
närmare studium av viktiga tillverknings- och
bearbetningsfrågor. Han har vidare påvisat att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
