Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
147
grad gällande hos de flesta typer av ugnsbränd
tjära. Smörjoljefabrikantens uppgift blir att
fullfölja den vid tjärbränningen inledda krackningen
till gynnsammast möjliga slutläge. Primärt gäller
det tydligen att så fullständigt som möjligt
omvandla hartssyrorna till neutrala kolväten. Å
andra sidan medför en alltför långt driven
nedbrytning en bildning av stora mängder reten, som
är ett fast kolväte med begränsad löslighet i den
bildade tjäroljan, och som därför på ett
ogynnsamt sätt påverkar oljans köldbeständighet.
Krackningen får alltså ej vara för hård.
Motsvarande krav måste givetvis i första hand ställas på
själva tjärframställningen, men hittills vunnen
erfarenhet tyder på att töretjäran i allmänhet icke
är i ogynnsam utsträckning förkrackad.
Krackning av hartssyrorna
De hartssyror som finnas i töretjäran äro ehuru
närbesläktade av flera olika slag. För enkelhetens
skull kunna vi här låta dem representeras av
abietinsyra (G20H30O2). Om vi jämföra
abietin-syrans konstitutionsformel med
konstitutionsformeln för reten (Ci8H18), fig. 2, som kan anses i
stort sett motsvara slutstadiet vid hårt driven
krackning, se vi att nedbrytningsprocessen i sin
helhet måste omfatta tre faser: avkarboxylering,
avhydrering och avmetylering.
Av nämnda tre delprocesser bör, som tidigare
nämnts, avkarboxyleringen drivas så långt som
möjligt. Dess förlopp är relativt lätt att följa
genom bestämning av syratalet hos
kracknings-produkterna. Beträffande avhydreringen, som på
grund av risken för retenutfällning icke bör drivas
hur långt som helst, kan man förutsätta en viss,
ehuru till sin art icke utredd parallellitet med
jodtalets förändring. Ett lågt värde på jodtalet
kan vara ett tecken på riklig retenbildning och
bör sålunda i och för sig icke eftersträvas.
Ingeniörsvetenskapsakademiens smörjoljeutskott
angav på ett tidigt stadium såsom riktlinjer för
framställningen av tjärsmörjoljedestillat, att
syratalet borde vara mindre än 10 (mg KOH/g olja)
och jodtalet (enligt Hübl) mindre än 50. Dessa
värden böra lämpligen icke betraktas som kate-
Abietinsyra
CH3 COOH
v
(Yl
x/KA
CHsi
CH3
\
gh3
Reten
CHs
/Vv
\ CHs
1 IL/
X/ \
ch3
Fig. 2. Krackning av hartssyra (begynnelse- och slutstadium).
goriskt tillämpade normer. På grundval av senare
erfarenheter kan man visserligen konstatera att
det i allmänhet är möjligt att uppfylla nämnda
fordringar utan att olägenheter uppstå på grund
av för stor retenhalt. Å andra sidan bör
framhållas, att det under vissa tekniska
förutsättningar kan vara motiverat att något överskrida de
angivna gränserna, i avsikt att erhålla en mindre
hårt krackad slutprodukt, detta särskilt om oljan
sedermera skall raffineras.
Vissa omständigheter, bl.a. de erhållna
smörjoljornas molekylarvikt (250), tyda på att
av-metyleringen, under de betingelser som råda vid
fabrikationen, icke sker parallellt med
avspalt-ningen av karboxylgruppen, vilket man tidigare
synes ha förutsatt. Möjlighet föreligger att följa
förloppet bl.a. genom successiv bestämning av
metanhalten hos krackningsgaserna. En dylik
undersökning har emellertid ännu ej genomförts.
Enligt ovan skisserade betraktelsesätt skulle
smörjoljans huvudsubstans sedan hartssyrorna
nedbrutits utgöra hydrerade produkter av reten
(Cx8H18) och abieten (G18H17CH8) jämte dessa
kolväten såsom sådana. Sannolikt har man att
förutsätta närvaron, fast i mindre utsträckning,
av ytterligare en serie nedbrytningsprodukter som
härstamma från d-pimarsyra och där slutstadiet
utgör pimantren (Gi6Hi4) i stället för reten. Man
förstår härav att smörjoljans sammansättning
under alla förhållanden måste bli komplicerad,
och att fabrikanten, som strävar efter att erhålla
ett möjligast brett register av mellanprodukter,
med undvikande av hartssyrornas Scylla och
re-tenets Charybdis, tillsvidare måste förutsättas
arbeta mer eller mindre i blindo.
Krackningen» tekniska genomförande
Krackningen av tjäran kan givetvis ske på
många olika sätt, diskontinuerligt, kontinuerligt,
i vätskefas, gasfas, med eller utan närvaro av
katalysator etc. En jämförande framställning
omfattande de förfaringssätt, som hittills praktiskt
provats, kan tyvärr icke åstadkommas här. Jag
får därför inskränka mig till att delge några
erfarenheter från tillverkningen vid Joh. Ohlssons
Tekniska Fabrik.
Med hänsyn till produktionens krisbetonade
karaktär har allmänt tillämpats som vägledande
princip, att i första hand redan befintlig
outnyttjad apparatur bör användas. Detta har för
fabrikens del lett till ett modifierat
destillationsför-farande av ganska enkelt slag.
Vid destillation av töretjära avdrivas först
vatten och lättolja till en temperatur av 270—300°.
Här sätter krackningen in vilket återspeglas i en
hastig sänkning av syra- och jodtal (fig. 3). Om
man destillerar vid atmosfärstryck och utan
hjälpmedium stiger temperaturen under den
härpå följande smörjoljeperioden successivt från 300
till ca 400°. Avdrivningen begränsas framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
