- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
190

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Hur raketbomben är konstruerad, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

TEKNISK TIDSKRIFT’

Fig. 3. Förbränningsrummets bakre del med de 18
insprut-ningsdysorna för sprit resp. syrgas.

kapacitet av 4,5 m3 vardera. Bränslekapaciteten blir
härigenom 3,5 t sprit och 5 t flytande syre.

Pumpaggregatet, fig. 2, utgör en av raketbombens
intressantaste delar, och de exemplar som man har kunnat
rädda efter nedslaget visa prov på synnerligen
omsorgsfull konstruktion och tillverkning. Pumpen måste vara
lält och kompakt samtidigt som den hydrauliska
verkningsgraden måste vara hög, eftersom det gäller att på
mycket kort tid driva upp bränsletrycket till maximum
och därför överföra stora bränslemängder per tidsenhet.
Pumpmotorn måste likaså på ett ögonblick komma upp
till maximieffekt och ständigt arbeta vid full last.
Påkänningarna bli härigenom mycket stora, men å andra sidan
är drifttiden inte längre än några minuter.

Man har här valt att använda en roterande
centrifugalpump, driven av en turbin. Drivmedlet är koncentrerad
vätesuperoxid och kalciumpermanganat, vilka förvaras i två
mindre behållare, antagligen under högt tryck.
Verkningssättet grundar sig på den vätgas-syrgasdrivna ånggenerator
som på 1930-talet föreslogs av englandstysken Rudolph
Erren för drift av torpeder (se Tekn. T. 1943 h. 42). I detla
fall alstra vätesuperoxiden och kalciumpermanganaten,då de
bländas under tryck, omedelbart överhettad ånga, som via
en glasullisolerad rörledning och en fördeTinifgsring ledes
till turbinen. Denna synes ha en effekt av över 500 hk.

Pumpen överför sprit och syrgas till 18 dysor i
förbränningsrummets halvsfäriska botten, fig. 3. Tolv av
dessa äro ordnade i en yttre ring och spruta sprit mot en
"brännpunkt" i förbränningsrummet, mot vilken de inre
sex dysorna spruta syre, varvid förbränningen sker. Genom
att spriten ligger ytterst minskas risken för
genombränning av förbränningsrummets sidor. Höljet är
dubbel-väggigt, och spriten ledes mellan dessa väggar för kylning
av dem innan den ledes till dysorna. Avgaserna från
turbinen synas dessutom utmynna i små hål vid
förbränningsrummets mynning, fig. 4, för att skydda denna från
de avsevärt varmare förbränningsgaserna.

Till skillnad från den flygande bomben kräver
raket-boinben ingen ramp eller liknande anordningar för sin start,
utan en enkel betongplatta eller en permanentbelagd väg är
sannolikt tillräcklig, i kombination med några enkla
anordningar för att resa raketen i lodrät ställning. Vid
av-fyringen startas turbinen, varvid pumpen lämnar bränsle till
förbränningsrummet. Sprit-syrgasblandningen antändes
genom elektrisk avståndsmanövrering, varvid bomben skjutes
ut genom förbränningsgasens reaktionskraft, soin kan
beräknas till omkring 26 t. Avskjutningen sker nära lodrätt
upp i luften, varvid bomben accelererar allt mer under
omkring en minut. Därefter utlöses ett av styrgyrona
genom tids- eller aneroidinställning, eller också per radio,

Fig. i. Pumpaggregat; sprit- och syrepumparna ligga på
var sin sida av turbinen.

varvid servomekanismen via styrverket ändrar flygvinkeln
till omkring 45° nedåt i målets riktning.

Den nuvarande räckvidden uppskattas till omkring 300 km,
vilket innebär att raketbomben under sin lodräta flykt
måste komma till en höjd av omkring 100 km över
jordytan. Bäckvidden bestämmes av bränslekvantiteten: vid en
bestämd punkt avstänges bränsletillförseln, antingen
genom tidsinställning eller per radio, varefter raketbomben
fortsätter i fri flykt. Den har då nått en maximifart av
omkring 5 000 km/h och följer samma bana som en
under liknande omständigheter avfyrad kanonprojektil. Då
den efter omkring fem minuter från avfyringsögonblicket
åter tar mark beräknas stöthastigheten till omkring
4 000 kin/h. Eftersom denna hastighet är större än ljudets,
hör man inte det åskliknande fartljudet förrän efter
explosionen.

Ovanstående siffror kunna i förstone verka otroliga men
äro som lätt kan visas fullt rimliga. För att raketbomben
skall få samma hastighet som förbränningsgaserna måste
den äga ett massförhållande av 2,7 : 1, motsvarande en 12 t
raket med 7,5 t bränsle, som helt förbrukas. Av de
vikt-och bränslekapacitetssiffror som ovan angivits framgår,
att massförhållandet i verkligheten är 3,6 : 1, vilket
innebär att det fortvarande finns bränsle kvar sedan bomben
kommit upp till förbränningsgasernas hastighet; den kan
alltså ytterligare accelerera. Om man antar en hastighet av
2 000 m/s hos förbränningsgaserna, innebär detta — även
om det förbättrade massförhållandet försummas — att en
maximifart av över 7 000 kin/h kan nås. Den ovan angivna
siffran av 5 000 km/h blir sålunda fullt antagbar och
bekräftar även, att bränsletillförseln stänges av i förtid och
att räckvidden ytterligare kan ökas.

Den angivna siffran på flyghöjden, 100 km, är icke heller
orimlig, när man betänker att motsvarande topphöjd för
projektilen till förra krigets "Tjocka Berta" vid högsta
elevation kunde nå 80 km. Vikten av stor flyghöjd framgår
även av följande: medan raketbomben stiger blir den
genom bränsleförbrukningen allt lättare, samtidigt som
luftmotståndet minskar med det atmosfäriska trycket;
reaktionskraften förblir emellertid konstant, och bomben
kan då kontinuerligt accelerera. Vidare avfyras bomben
i lodrät riktning för att den skall ta kortast möjliga väg
genom det relativt täta luftlagret närmast jordytan; detta
förklarar även de rykten om raketbaser på höga berg, t.ex.
Gaustatoppen, som då och då ha gått genom pressen.

Luftmotståndet ökar på motsvarande sätt, när
raketbomben är på väg nedåt; vid den höga hastigheten är
friktionskraften i själva verket så stor, att den ger stöd för
iakttagares rapporter, att raketbomberna varit mörkt
rödglö-dande (Flight 21 dec. 1944). sah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:44:16 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free