Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Föreningar - Svenska Teknologföreningen. Extra allmänt sammanträde, av Fmn - Svenska Elektroingenjörsföreningen, av g - Tekniska Föreningen i Västerås, av H S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 19A5
203
Föreningar
Svenska Teknologföreningen
Extra allmänt sammanträde hölls
i Handelshögskolans aula den 24 januari
1945 under ledning av STF:s direktör,
civilingenjör O Åkerman. Sammanträdet
ägnades helt åt frågan om "Teknisk
referens- och referattjänst". Bland
inbjudna gäster märktes
stadsbibliotekarien professor K Knutsson samt flera
ledamöter av Företagsekonomiska
Föreningens styrelse. Tekniska
Litteratursällskapets medlemmar voro kallade till
mötet.
Bibliotekarien dr Alvar Silow gjorde i
ett inledningsanförande en allmän
överblick på grundval av den av honom —
på uppdrag av de tekniska
undervisnings- och forskningskommittéerna —
verkställda utredningen om åtgärder till
den tekniska litteraturtjänstens
ordnande, vilken utredning beräknas
föranleda till proposition vid årets riksdag.
I korta anföranden redogjorde därefter
sex talare huvudsakligen för de
möjligheter, som redan befintliga tidskrifter,
kartotek och index av olika slag erbjuda
inom skilda fack. Sålunda talade
professor Sten Luthander om mekanik, teknisk
fysik, hållfasthetslära, flygteknik samt
motor- och automobilteknik, civilingenjör
Ralf Thorburn om elektroteknik,
civilingenjör Christer Gemmel om
byggnadsteknik och arkitektur, fil. dr Holger
Erdtman om kemi och bergsvetenskap,
civlingenjör John Schönning om
skeppsbyggnadskonst och slutligen
bibliotekarie Barbro Hallendorff om industriell
ekonomi och organisation.
I den följande diskussionen deltogo
bibliotekarie O Säfström, civilingenjör
T Widell, 1 :e byråingenjör E Eskilsson,
fil. lic. R Westin, tekn. dr R Schlyter
och dr Silow.
Inledningsföredraget inflyter i Teknisk
Tidskrift. En kompletterad
sammanställning av de uppgifter, som vid
sammanträdet lämnades av de olika fackens
representanter, torde komma att
publiceras genom STF. Fmn
Svenska Elektroingenjörsförening-
en sammanträdde den 1 december 1944
under ordförandeskap av professor
Fredrik Dahlgren. Nya medlemmar blevo
civilingenjörerna B Holmén och E Munck
af Rosenschöld.
Dagens med stort intresse emotsedda
föredrag hölls av professor Arne
Tiselius, som talade över ämnet "Kemisten
inför livsprocessens problem". Tal.
yttrade inledningsvis, att frågan om livets
natur alltjämt är nära nog lika
obesvarad som den var under antiken. Den
biokemiska forskningen har nämligen
trots sina stora landvinningar ännu
endast låtit oss ana en mycket liten del
av det centrala livsproblemet. Denna
forskning har emellertid bidragit till
klarläggande av många sidoordnade
problem med stor betydelse, bland annat
rörande botemedel mot allvarliga
sjukdomar och utvecklingen på
näringsmedlens område.
Ett område, där man nått mycket långt
och där utvecklingen sannolikt kommer
att kasta nytt ljus över livsprocesserna,
är den moderna forskningen rörande
smittämnen, i synnerhet
virusforskningen. Tal. gav här först en historisk
återblick på bakterieforskningen och
framhöll, att man vid slutet av
1800-talet konstaterat tillvaron av sådana
smittämnen, virus, vilkas beståndsdelar
äro långt mindre än bakterierna och
följaktligen icke kunna iakttas i
ljusmikroskopen, vilkas förstoringsförmåga
är begränsad och icke medger
observation av föremål med dimensioner av
mindre mått än ljusvåglängden.
Man ägnade från början virusämnena
ett intensivt studium men gjorde ej
några större framsteg förrän i början
på 1930-talet, då man lyckades renodla
vira på kemisk väg. Ett virus kan
nämligen icke odlas på ett cellfritt
näringssubstrat såsom bakterier. Att virus även
i andra avseenden skilja sig från
bakterier framgick klart när man lyckades
framställa tobaksmosaikvirus — som
orsakar bladsjukdomar på växter — i
kristallinisk form. Vid analys befanns
detta virus dessutom vara ett typiskt
äggviteämne.
På de sista åren har man i
elektronmikroskopet fått ett medel, varmed man
direkt kan iaktta viruspartiklar. Tyvärr
kan man ännu ej göra observationer
annat än på uttorkade preparat. Tal.
visade flera bilder av olika vira,
upptagna med elektronmikroskopet i
Uppsala, däribland barnförlamningsvirus,
som utgjordes av långa, glest greniga
trådar med en kaliber av någon
100 000-dels millimeter.
En stor fråga är om vira skola
betraktas som levande eller död materia.
Många indicier, däribland
äggvitestrukturen och övriga skiljaktigheter från
bakterierna, tyda på att man har att
göra med en tämligen komplicerad
kemisk förening. Å andra sidan har
ett virus förmågan att föröka sig —
visserligen blott i levande organism —
vilken förmåga alltid ansetts vara ett
kriterium på liv. Möjligt är att man här
har framför sig en övergångsform
mellan levande och död materia, som av
livets kännetecken endast besitter
förmågan att föröka sig men icke att ta
upp näring, att andas osv. En revision
av uppfattningen om livets natur blir
måhända erforderlig till följd av
virusforskningens resultat.
Tal. övergick nu till att behandla en
del kemiska och fysikaliska metoder att
studera livsprocessernas
fundamentalproblem, varvid han särskilt framhöll,
att man i flera fall lyckats påverka
livsprocessen i önskad riktning på rent
kemisk väg. Ett typiskt exempel härpå
utgöra sulfonamidpreparaten, vilkas
verkan torde ligga däri, att de tjänstgöra
som "antagonister" till vissa, för
sjukdomsbakterierna nödvändiga vitaminer.
Vid behandlingen komma bakterierna
därför att dö på grund av vitaminbrist.
Ett annat exempel erbjuder den
metodik varigenom man lyckats att genom
"svältfödning" av jordbakterier få dessa
att producera ämnen som utgöra gifter
för andra bakterier. Åtskilliga svampar
och andra lägre organismer avsöndra
dylika antagonister mot bakterier. Mest
bekant av sådana giftämnen är f.n.
penicillinet, som avsöndras från en
mögelsvamp. Ämnets kemiska uppbyggnad
synes icke vara mera invecklad än att
man kan hysa hopp om en framtida
syntetisk framställning därav.
Att även högre varelser äga likartade
vapen mot smittämnen har länge varit
bekant; dessa vapen innefattas i
begreppet immunitet. Mest känd är den
serologiska immuniteten, som innebär
att antikroppar bildas i blodet vid dess
infektion med vissa smittämnen.
Antikropparna bestå av äggviteämnen med
stark kemisk affinitet till smittämnet
eller till av detta avsöndrade gifter.
Antikropparnas natur och egenskaper
ha på senaste tiden i hög grad
klarlagts, bl.a. genom studium med
elektro-foresmetoden (utvecklad av professor
Tiselius). Denna går ut på att utnyttja
äggviteämnenas olika
vandringshastighet i ett elektriskt fält för separation,
analys och karakterisering av de i en
blandning ingående komponenterna. I
normala sera erhåller man på detta sätt
i allmänhet minst fyra olika
äggvitekomponenter, i immunsera uppträda ofta
ytterligare komponenter, som kunna
identifieras med antikroppar. Dessa
utgöras av modifierade
serumäggvite-ämnen ("serumglobuliner").
Artens konstans är mycket
karakteristisk för den levande organismen, vars
väsentliga egenskaper ju i allmänhet
ärvas från generation till generation
utan minsta ändring. Ändringar —
mutationer — av sådant slag
förekomma emellertid sparsamt; den hittills
helt okända förklaringen härtill
innefattar säkerligen lösningen till
artbild-ningsproblemet. På kemisk och
fysikalisk väg har man lyckats åstadkomma
förändringar av arvsanlagen och även,
t.ex. i fråga om vissa vira, frambringa
nya artformer. Man söker på denna väg
fram sådana vira, som ge svagare
verkan än de sjukdomsalstrande men
som ändock kunna framkalla immunitet
och därigenom utgöra vaccin.
Även i fråga om könsbildningen synes
biokemin öppna nya perspektiv. Man
har exempelvis lyckats visa, att
könskaraktären hos en viss encellig grönalg
är helt beroende av proportionen mellan
två närbesläktade kemiska ämnen,
karo-tinoider, som förekomma i algens
köns-bestämmande organ. Genom tillsats av
ytterligt små mängder av det ena eller
andra av dessa ämnen är det möjligt att
få fram enbart honor eller enbart hanar.
Tal. avslutade sin framställning med
att framhålla det biokemiska
arbetsområdets väldiga ansvällning under senare
år; materialet börjar numera bli så rikt,
att icke ens fackmannen kan överblicka
det. Problemen äro ingalunda rent
teoretiska : under studierna stöter man ofta
på tilllämpningsområden av största
praktiska betydelse.
Efter föredraget följde en stunds livlig
diskussion, huvudsakligen omfattande
frågor till föredragshållaren. Förutom
denne yttrade sig herrar Sundberg, I
Norberg, Sjöström, Berggren, Lundgren,
Hullegård, Benedicks, Holtzberg, E
Velander, Bjurell m.fl.
Efter sammanträdet följde supé och
samkväm. Härunder framfördes
kortfilmen "Skyar", vackra scener från de
tyska alperna, visande i 50- och
100-faldigt förstorad hastighet hur olika slag
av moln bildas och vandra över himlen
och genom dalgångarna mellan bergen, g
Tekniska Föreningen i Västerås
sammanträdde den 5 december 1944,
varvid professor Edy Veland|er höll ett
uppmärksammat föredrag, betitlat "Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
