Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Svensk transocean linjesjöfart inför freden, av r - Internationellt referatkartotek på KTH:s bibliotek, av H L - »DK-klubben», av K B - TNC: 4. Gummicement, gummiklister m.m., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
TEKNISK TIDSKRIFT’
år 1920 var det svenska transoceana linjetonnaget bokfört
lill ett pris av ca 250 kr/tdw. Detta bokvärde var alldeles
för högt för att kunna skäligen förräntas och amorteras.
Med undantag för några få år med särskilt goda
sjöfarts-konjunkturer blev för den skull mellankrigspcrioden
skäligen mager ur aktieägarsynpunkt.
Skattepolitiken under det förra världskriget och den
närmaste tiden därefter har stor skuld i att Sveriges
sjöfart blev försatt i ett så ofördelaktigt läge, då det gällde
att hävda sig i den internationella konkurrensen. Ända
till beskattningsåret 1938 ha nämligen gränserna för de
skattefria avskrivningarna på fartygens värde varit alltför
snäva. Fr.o.m. det nämnda året ha rederibolagen dock kunnat
övergå till fri avskrivning på fartygen. Tack vare den
omständigheten har nettobokvärdet på linjetonnaget per den
31 december 1943 inklusive då ej färdiga nybyggnader
kunnat nedbringas till 122 kr/tdw. De stora fartygsförluster, som
under kriget ha drabbat och alltjämt drabba den
transoceana linjesjöfarten, ha emellertid gjort det nödvändigt
att bygga nya fartyg till betydande överpris — 700 kr/tdw
mot 440 kr/tdw år 1939. Affärsmässigt måste dylika
överpris omedelbart avskrivas. Denna princip har ännu icke
vunnit full förståelse hos skattemyndigheterna, men det är
att hoppas att så skall komma att ske vid prövningen av
överprisavdragen i högre instans. Därpå beror i stor
utsträckning den transoceana svenska linjesjöfartens
framtida konkurrenskraft.
Ett mycket betydelsefullt efterkrigsproblem är den på
senare tid alltmer stegrade bristen på kvalificerat befäl,
framför allt maskinbefäl. De privata initiativ, som på sina
håll ha företagits för att förbättra förhållandena, äro icke
tillräckliga, och man får därför med stor
tillfredsställelse hälsa de åtgärder, som nu vidtas av staten, och
som syfta till att förbättra utbildningsmöjligheterna för
dem som för framtiden vilja skapa sig en bana som
befäl på våra handelsfartyg.
Vilken inverkan USA:s enorma produktion av
standardiserade handelsfartyg, främst då av de båda typerna
"Liberty" och "Victory", kan komma att få på den
framtida världssjöfarten är ännu för tidigt att yttra sig om.
Säkert torde dock vara, att om detta tonnage skall ställas
till världsmarknadens förfogande icke blott för att tjäna
ett visst naturligt transportbehov utan också för att
användas som medel för att åt USA skaffa ett dominerande
inflytande på världshaven, så kommer den internationella
rederinäringen att få genomgå svåra påfrestningar.
Ett annat efterkrigsproblem gäller frågan, i vilken grad
vårt linjetonnage kommer att sysselsättas i
hjälpverksamhet för de av kriget drabbade länderna i Europa. Till det
enorma hjälpbehov, som kommer att föreligga vid krigets
slut, få vi svenskar naturligtvis ställa oss förstående, men
det ligger makt uppå att då rätt disponera tillgängliga
resurser så, att icke våra egna vitala intressen och behov
åsidosättas. För linjeflottan gäller det att snarast och i
största utsträckning åter kunna insättas på de förutvarande
verksamhetsområdena.
Trots alla de svårigheter, som således under kommande
ovissa år kunna möta svensk transocean linjesjöfart, har
man anledning hoppas, att det skall lyckas denna
sjöfartsgren att hävda sin ställning som den mest betydande
länken i våra handelsförbindelser över världshaven. r
Internationellt referat kartotek på KTH:s bibliotek.
Tack vare bidrag från ett antal industrier finnas sedan 1941
i KTH-biblioteket "Haag-korten", det av Internationella
Federationens för Dokumentation holländska sektion
utgivna internationella tekniska referatkartoteket. Sedan
den av samma organisation utgivna indexpublikationen
Repertorium Technicum (som finnes fullständig i
biblioteket) upphört att utkomma, har referatkartoteket fått
namnet "Kartotheek Repertorium Technicum".
Referaten, vilka äro sammanställda ur ett femtiotal av
de förnämsta referat- och indexsamlingarna inom
naturvetenskap och teknik, äro minutiöst DK-klassificcrade med
talrika hänvisningar. KTH-bibliotekets serie, som nu
uppgår till mer än 175 000 kort, är tillgänglig i bibliotekets
stora läsesal. Den årliga tillväxten är för närvarande
omkring 60 000 kort; i fredstid beräknas den bli ca 100 000.
KTH:s bibliotek har även lyckats förvärva en nästan
fullständig serie av DIN-normerna, omfattande ca 7 000
nummer. Serien, som är DK-klassificerad, registreras nu
på kort i systematisk och i numerisk följd. Detta arbete
utföres såsom statligt arkivarbete. H L
"DK-klubben". Sedan Statens Hantverksinstituts
bibliotek år 1940 började klassificera sitt bokbestånd efter
DK-systemet har antalet DK-klassificerade bibliotek, såväl
statliga som privata, ökat i snabb takt. För att befrämja
samarbetet mellan dessa bibliotek tog ett par
industri-bibliotekarier i maj 1944 initiativet till en sammanslutning,
"DK-klubben", vars medlemmar sammanträda en eller ett
par gånger i månaden för att dryfta gemensamma frågor,
verka för enhetliga klassificeringsprinciper m.m.
Genom alt DK-klubbens medlemmar representera många
olika fackområden, kan klubben numera åta sig
klassificering av böcker, tidskriftsartiklar m.m. enligt fastställd
tariff. Uppdragen förmedlas av DK-klubbens sekreterare,
fröken Inga Berg, Exportföreningen. K B
TNC
4. Gummicement, gummiklister m.m.
I en TNC-spalt i Teknisk Tidskrift 1943 h. 37, omtryckt i
publikationen TNC 4 s. 26, dryftades termerna cement och
betong. Därvid förstods med cement det för framställning
av betong använda bindemedlet. Ordet har emellertid fått
användning även för andra material, men denna
användning bör i princip inskränkas till bindemedel avsedda för
stel förbindning av stela kroppar. Ett undantag från denna
princip har anmälts för TNC, nämligen "gummicement",
vilken benämning mycket länge använts inom
gummiindustrin för ett visst slags gummilösning. Detta påpekande
har föranlett en utredning, vilken dels visat att termen
gummicement måste tolereras, dels i övrigt utmynnat i
följande TNC-rekommendationer.
Gummilösning är, som namnet anger, en lösning av gummi
i ett därtill tjänligt lösningsmedel, t.ex. bensin, bensol,
trikloretylen e.d. "Gummilösning" är alltså den generellt
användbara sammanfattande benämningen på flytande
bindemedel, innehållande gummi. Man kan särskilja
huvudsakligen tre olika typer härav.
1. Gummicement är en vulkaniserbar gummilösning, som
användes för hopfogning av ovulkaniserade delar, t.ex. vid
framställning av bildäck och gummiskor. Gummicementet
vulkaniseras samtidigt med de hopfogade delarna. Det
användes även för tätning av tyg till regnplagg, ballonger
m.m. I st.f. ordet gummicement kan man använda
vulkanisering slö sning eller möjligen vulklösning.
2. Gummiklister är en gummilösning, som inte är
vulkaniserbar eller åtminstone inte avsedd att vulkaniseras.
Gummiklister, som ofta kallas "solution", användes t.ex.
vid reparation av cykelslangar, vid skotillverkning och i
bokbinderiet.
3. Självvulkaniserande gummilösning består av två olika
gummilösningar, som sammanblandas omedelbart före
användningen, då vulkanisering inträder redan vid vanlig
temperatur. Ett annat användbart namn för denna
blandning är kallvulkaniseringslösning, eller möjligen
kallvulk-lösning.
I fråga om kortformerna vulka, vulklösning osv. skall
framhållas, att TNC visserligen inte direkt vill anbefalla
dem men å andra sidan inte har något emot dein om
de i praktiken visa sig livskraftiga. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
