Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1945 - Flygplan och flygplats, av Bo Hoffström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1945
219
Flygplan och flygplats
Ingenjör Bo Holiström, LSTF, Stockholm
I)e krav, som den kommande civila luftfarten
kommer att ställa på framtidens flygplatser, äro
av många olika slag, men den primära frågan
är: vilka dimensioner skall en flygplats ha för
en given typ av luftfart? För något år sedan voro
åsikterna mycket delade redan på denna vitala
punkt, och ännu föreligga vitt skilda meningar,
men jag tror, att en allmänt accepterad
uppfattning numera håller på att kristallisera ut. För att
kunna bedöma frågan måste man bilda sig en
uppfattning om två saker: man måste finna ett
enkelt generellt samband mellan flygplanets
egenskaper och flygplatsens huvuddimensioner,
och man måste utröna vilka egenskaper flygplan
för skilda typer av luftfart kunna väntas uppvisa
i framtiden.
Den första frågan skall jag här försöka ge ett
svar på; den andra är vanskligare att besvara;
jag skall inskränka mig till att härleda vissa
sannolika gränser och i förbigående visa en
sammanställning av befintliga och projekterade
flygplantypers egenskaper, vilket kan ge en antydan om
utvecklingstendensen.
De viktigaste dimensionerna hos en flygplats
äro naturligtvis rullbanornas längder men även
deras bredder, antal och inbördes vinkeldelning.
Till flygplatsens huvuddimensioner måste man
också räkna vissa mått, som ånge graden av
hinderfrihet runt densamma, framför allt lutningen
hos de plan, som kunna tänkas utgå från
rullbanornas ändpunkter, och som tangera topparna
på de högsta hinder, som finnas omkring
rullbanornas förlängning, dvs. inom inflygsektorerna.
Jag förutsätter, att flygplatsen är försedd med
hårdgjorda rullbanor, emedan jag här ämnar
koncentrera mig på flygplatser för regelbunden
luftfart. Gräsfält sakna både den slitstyrka och den
bärförmåga, som man i framtiden måste fordra
av flygplatser av detta slag.
Huvudrullbanans längd
Huvudrullbanans längd är helt naturligt den av
flygplatsens dimensioner, som tilldrar sig det
största intresset. Den utgör så att säga ett nominellt
mått på flygplatsens storlek. Den kan beräknas
med hjälp av olika mer eller mindre empiriska
formler, vilka förekomma ymnigt i den flygtek-
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den
5 december 1944.
DK 625.712.65 : 629.139
niska litteraturen. Beräkningsresultaten kunna
bli nästan vilka som helst, beroende på de
förutsättningar, som uppställas. Det är därför
nödvändigt, att man väljer sina premisser med stor
omsorg.
Start
En grundprincip, som numera allmänt
accepteras inom luftfartskretsar, är, att flygsäkerheten
icke får äventyras av en motorstörning. En följd
härav är, att enmotoriga flygplan i framtiden
icke kunna användas i regelbunden luftfart. Det
skall vara flermotoriga plan, och dessa måste
vara så konstruerade och alltid användas på
sådant sätt, att om en motor plötsligt blir obrukbar,
ingen omedelbar olycksrisk uppstår.
Om ovannämnda grundprincip tillämpas, då ett
flygplan startar från en flygplats, måste följande
fordringar uppställas, vilka beröra såväl
flygplanets prestanda som flygplatsens dimensioner, och
som bl.a. återfinnas i amerikanska
luftfartsmyndighetens bestämmelser Civil Air Regulations
(CAR):
Om ett motorfel uppträder under startförloppet,
skall flygplanets pilot kunna antingen fullfölja
starten på de övriga motorerna (den återstående
motorn) eller avbryta starten och bringa
flygplanet att stanna, innan rullbanans ändpunkt
passerats ;
stigförmågan med en motor obrukbar, dess
propeller roterande i fartvinden, full starteffekt på
övriga motorer, landningsstället infällt (om
in-fällningsanordning finnes) och vingklaffarna i
läge för start skall vara så stor, att flygplanet med
full säkerhet kan uppnå betryggande höjd över
den flygplatsen omgivande terrängen för att
därefter av piloten återföras och landas på
flygplatsen.
Härutöver måste en viss säkerhetsmarginal i
höjdled upprätthållas. Detta villkor är allmänt
accepterat i följande form:
vid utflygning efter start skall flygplanet
passera på minst 15 m höjd över alla hinder, som
befinna sig i flygplanets väg utanför rullbanans
ändpunkt; härav följer att flygplanet måste ha
uppnått minst 15 m höjd, då rullbanans
ändpunkt passeras.
I de fall, då starten fullföljes trots motorfel, blir
distansen från startpunkten till den punkt, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
