Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Ingenjörerna och försvaret, av P Eg. Gummeson - Diskussion, av E Sjögren, N Dyrssen, Stig I:son Hultman, Barthen, H Sterky, W Fellenius, T Åström, B Ehnbom samt P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 mars 1945
243
detta har i det förflutna mycket syndats — kommer man
att med hittillsvarande system få fram ett urval av
tekniskt begåvade och för denna tjänst intresserade officerare.
Det är icke lika säkert, ja, det är föga sannolikt, att
utredningens förslag kommer att medföra ett urval av de
bästa ingenjörskrafterna. Projektet att de blivande
ingenjörerna-officerarna efter genomgången officerskurs icke
skola göra militärtjänst utan gå ut i tre års civil
verksamhet syns egendomligt. Kan något dylikt genomföras?
Kan man beräkna att privata företag skola utan vidare
ställa sig till förfogande som utbildningsanstalter. Tror
man verkligen att de skulle släppa ifrån sig de dugliga?
Det torde ha sitt intresse att ta del av det aktuella läget
på ingenjörsfronten vid armén. Fig. 1 visar, var och hur
signalingenjörer, luftvärnsingenjörer och motoringenjörer
för närvarande äro inplacerade inom armén. De ingenjörer,
som äro anställda på extra ordinarie stat, beräknas bli
behövliga även i fred, medan de kontraktsanställda anses
behövliga endast under nu rådande beredskapsläge. De
förras antal uppgår till 66, de senares till 33 eller
tillsammans 99. Utom dessa ingenjörer erfordras i fred ett antal
specialingenjörer vid Tygavdelningens byråer, verkstäder
m.m. Men dessa äro icke "truppingenjörer" och torde icke
böra inlemmas bland truppingenjörerna.
De 36 000 reparationssoldaterna måste givetvis ha övning.
Utredningen anför härom: "Då tillgången på söndrig
materiel vid vissa förband torde bliva ringa och skadorna
under fred av annan natur än vad som i krig är fallet, anser
utredningen det ofrånkomligt att t.o.m. en viss avsiktlig
förstöring av materiel kommer till stånd för att ge
reparationspersonalen verklig övning i arbetet att iståndsätta
krigsskadad materiel." Något övervägande av hur mycket
materiel, som måste krigsskadas för att öva 36 000 man
söker man fåfängt efter. Vi som bära ansvaret för
materielen försöka akta den så mycket vi kunna, och vi inskärpa
Fig. 1. Ingenjörspersonalens inplacering i armén.
vikten av att den väl vårdas, men vad skall då
sakrevisionen och den anslagsbeviljande myndigheten säga om
en avsiktlig materielförstöring?
Utredningen tänker sig tydligen en i viss mån starkt
decentraliserad utbildning av mekanikerna. All erfarenhet
visar emellertid att en centraliserad utbildning under
dugliga lärarkrafter ger långt bättre och snabbare resultat.
Betänkandets ofullständigt motiverade förslag,
förekomsten av icke grundligt genomarbetade projekt till
genomgripande ändringar i den organisation, som nyligen
beslutats och förts ut i livet, dess många obevisade
påståenden och motsägande uttalanden göra att verkligt fasta
utgångspunkter för en granskning saknas. Det syns mig
också, att utredningen icke i allo följt givna direktiv. Den
har dels gått utanför dem dels ock lämnat en del av dem
obeaktade. Man saknar sålunda svar på frågan: I vilken
utsträckning skall civilingenjörskompetens utgöra villkor
för befattning i en blivande arméingenjörkår?
Åtskilligt av omedelbar betydelse skulle kunna ha gjorts,
som utredningen underlåtit att göra. Arméingenjörfrågan
har hittills varit svävande under de år utredningen arbetat
och detta har haft mycket skadliga följdverkningar i fråga
om den nuvarande arméingenjörkårens rekrytering. På
flera andra områden är det på samma sätt. Frågor om
Fälttygkåren ha ställts på framtiden, åtskilliga
förbättringar på det beståendes grund — som t.ex. beträffande
tygtrupperna — ha icke kunnat realiseras. Inom hela det
område som beröres av utredningen har en onaturlig och
skadlig stiltje rått. Om utredningen hade följt
huvudreservanten och gjort så i tid, hade detta kunnat undvikas och
vår krigsberedskap hade befordrats. Motsatsen är nu fallet,
och detta i en tid, om vilken det en gång kommer att
sägas: Det var ej fred, det var ej krig, det vägde mellan
båda.
Civilingenjör Stig I:son Hultman: Materielens
handhavande har ansetts vara en rent militär angelägenhet. För
ingenjörer, vilka skola tjänstgöra som tekniska lärare i
materielkännedom, måste utöver den tekniska utbildningen
vid teknisk högskola eller tekniskt gymnasium fordras
officersutbildning och teknisk specialutbildning i fråga om
den militära materielen.
Den befälspersonal (verkstads- och stabsingenjörer), som
erfordras för reparationstjänsten såväl i krig som i fred,
måste ha militär, allmän teknisk och specialteknisk
utbildning. Dessutom måste man fordra en viss erfarenhet
av civil verkstadsdrift och organisatorisk förmåga.
Härutöver behövas verkmästare med därefter avpassad militär
och civil utbildning, visst stamanställt underbefäl (förmän)
och värnpliktiga reparatörer och mekaniker med
erfarenhet från verkstadsarbete.
Den personal, som erfordras för förrådstjänsten i fält,
måste ha god kännedom om materielen, men någon teknisk
utbildning behövs icke. Den tekniska personal, som är
knuten till förrådstjänsten, bör ha allmän och
specialteknisk utbildning. Militärutbildning (officersutbildning)
är i detta fall icke nödvändig men självfallet önskvärd.
Arméförvaltningens tekniska personal, bestående av
konstruktörer, ritare, affärsingenjörer och
leveranskontrollanter, behöver icke någon särskild militär utbildning. Den
militära sakkunskap, som erfordras vid de fältmässiga
ma-terielförsöken, torde kunna ställas till förfogande från
truppförbanden i form av militärassistenter.
Arméförvaltningen skulle alltså kunna bli ett
huvudsakligen civilt ämbetsverk. Genom det sistnämnda
arrangemanget med militärassistenter får förvaltningen en
levande kontakt med trupptjänsten och truppens krav på
materielen. Det nuvarande systemet med mer eller mindre
tekniskt utbildade officerare såsom ledare för den tekniska
förvaltningstjänsten kan icke gärna vara hållbart i
längden. Det kan visserligen sägas att systemet har tålt de
stora påfrestningarna i samband med
materielanskaffning-arna under de senaste åren, men fråga är om inte resul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
