Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Krigets sprängämnen, av Gustaf Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
265
Krigets sprängämnen
Professor Gustaf Ljunggren, Stockholm
Vad som i hög grad karakteriserar det andra
världskriget är den enorma åtgången på
sprängämnen. Förbrukningen av dessa har stigit till full
komligt astronomiska tal, som ställt alla tidigare
beräkningar på huvudet. Vad som åstadkommit
denna starka stegring är krigsteknikens
utveckling, främst kännetecknad av den enorma
bombfällningen från luften, pansarvapnets utveckling
och därmed även pansarbekämpningen samt de
omfattande landmineringarna. Stor roll spela även
de omfattande pionjär- och sprängarbetena i
samband med förstöringsarbeten. Råvarufrågorna
och produktionsmöjligheterna ha därför blivit ett
stort problem och man har även fått söka sig in
på nya vägar.
I över 500 år höll svartkrutet sin ställning som
det enda explosivämnet, både som drivmedel i
vapnen och som sprängämne. Nya tekniska
möjligheter öppnade sig först genom den organiska
kemins utveckling och sedan man lärt sig att
genom inverkan av salpetersyra på organiska
substanser framställa explosiva ämnen.
I)e viktigaste sprängämnena och deras framställning
Nitroglycerin och nit ro cellulosa inleda de
moderna sprängämnenas historia. Den praktiska
användningen möjliggjordes genom Nobels geniala
uppfinningar. Även i nuvarande världskrig ha
dessa sprängämnen bibehållit sin betydelse.
Nitroglycerin är vätskeformigt och på grund av sin
stora stötkänslighet användes det ej oblandat som
sprängämne. Genom inblandningen av
nitro-cellulosa erhåller man emellertid ett
spränggela-tin, vilket utgör grundsubstansen för dynamiterna.
Dessa förefinnas i olika former, såsom
gummidynamit, ett rent spränggelatin av mjuk plastisk
konsistens, särskilt lämpligt för sprängning under
vatten. I extradynamit är nitroglycerin
uppblandat med ammoniumnitrat, trämjöl, nitrobensol
m.fl. ämnen.
Begränsningen i tillverkningen av nitroglycerin
låg i den tillgängliga glycerinmängden. Glycerin
erhölls nämligen tidigare enbart genom
förtvål-ning av fett, och sprängämnestillverkningen blev
därigenom också beroende av
livsmedelsförsörjningen. Detta var en av orsakerna till den stora
fettbristen under föregående krig.
Nya vägar för glycerinframställning ha nu
prövats. Redan under förra kriget började man fram-
DK 023.452
ställa glycerin genom jäsningsförfarande. Den
nya väg man nu slagit in på är emellertid
framställning ur propylen, som bl.a. erhålles som
biprodukt vid krackningsprocesserna inom
petroleumindustrin. En annan närbesläktad förening,
som fått stor användning, är nitroglykol, närmast
för framställning av frostsäker dynamit. Även
råmaterialet etylen för nitroglykol erhålles i viss
utsträckning från krackgaser eller kan framställas
ur sulfitsprit.
Nitrocellulosa, som också tidigt användes för
laddning bl.a. av minor och torpeder, är
fortfarande ett betydelsefullt sprängämne, som på
grund av sin stötkänslighet i torrt tillstånd
användes i våta, pressade laddningar eller uppblandas
med paraffin.
Den kemiska industrin, sådan den utvecklades
under 1800-talet och i början av detta sekel, var
i huvudsak grundad på stenkolstjäran. Det var
denna, som i stor omfattning låg till grund för
läkemedelsindustrin, färgindustrin och även för
sprängämnesindustrin. Nitrering av de aromatiska
produkter, som erhållas vid destillation av
stenkolstjära, gav upphov till en viktig klass av
sprängämnen. Det första av dessa, som fick
någon militär betydelse, var pikrinsyra,
trinitrofe-nol, som under namn av melinite i Frankrike,
lyddit i England och schimose i Japan fick stor
användning till spränggranatladdningar. Oaktat
dess stora fördelar: stor brisans, stor
stötsäker-het, hög specifik vikt, lätt gjutbarhet i förening
med prisbillighet, visade sig dock pikrinsyra på
grund av sin sura karaktär ha en farlig egenskap,
som framkallade talrika olyckor, nämligen
benägenheten att i kontakt med metaller bilda
stöt-känsliga salter, pikrater. Man forskade därför
vidare för att få neutrala sprängämnen.
Viktigast av dem blev trotyl, trinitrotoluol, som
började uppträda kring sekelskiftet och blev ett
dominerande sprängämne, använt av alla
krigförande stater under kriget 1914—18. På grund av
sin utomordentliga stötsäkerhet, sina goda
gjut-egenskaper och kemiska indifferens är trotyl ett i
många fall idealiskt sprängämne. Man har därför
i de krigförande länderna sökt på allt sätt öka
tillgången på toluol, varvid man utarbetat
metoder att ur mineraloljans bensinfraktioner resp. ur
syntetisk bensin genom katalytiska processer
omvandla kolväten med raka kolatomkedjor till äro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
