Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Krigets sprängämnen, av Gustaf Ljunggren - Riktad sprängning, av sah - Den engelska militärbron (Baileybron), av Göte Fritzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
TEKNISK TIDSKRIFT’
bara med varandra. Raketvapnet och
robotbomber öppna nya vägar för användning av denna
nya typ av sprängämnen. De energimängder, som
kunna erhållas med dem, bli större än vid vanliga
sprängämnen, men av rent teoretiska skäl kan
energiutvecklingen dock icke ökas mer än till
omkring det dubbla av trotylens energiutveckling.
Den begränsas av förbränningsvärmet, som är
matematiskt givet, och man måste även ta hänsyn
till syrets eller det syreavgivande ämnets vikt.
Det är därför icke så underligt, att fantasin i
propagandan, då det skall röra sig om nya
fantastiska verkningar, måste kretsa kring
atomsprängningen. Den inre atomenergin är av en helt
annan storleksordning än den som utvecklas vid
explosion av de vanliga sprängämnena. Men att
söka väcka till liv och i förstörelsetjänsten
använda dessa enorma energimängder, som slumra i
naturen, där har människan hittills fått känna sin
begränsning — och väl är det.
Riktad sprängning. Det har på engelskt håll antytts,
att den lätthet varmed de allierade under invasionen
lyckades betvinga de tyska atlantbefästningarna berodde på
användningen av en ny sprängningsprincip, den urholkade
sprängladdningen.
Sprängladdningen från en kanonprojektil eller flygbomb
fördelar vid nedslaget sin sprängkraft lika åt alla håll,
varigenom den får relativt liten genomträngningsförmåga.
Sprängningsexperterna Monroe och Neumann ha
emellertid var för sig påvisat, att man genom att urholka
sprängladdningens främre del kan koncentrera sprängkraften i
önskad riktning, fig. 1, på samma sätt som man med en
krökt spegel kan rikta ljusstrålar. Undersökningar ha visat
att urholkningen måste ha en regelbunden geometrisk form
(kon, parabel eller halvsfär), varjämte
genomträngnings-kraften blir störst om urholkningen belägges med en tunn
metallyta. Genom experiment har man även utrönt för
ändamålet lämpligaste sprängämne, gynnsammaste
förhållande mellan sprängladdningens storlek och önskat
ge-nomträngningsdjup i olika material samt det avstånd vid
vid vilket sprängverkan är störst.
På basis av dessa undersökningar har man nu fått fram
ett antal sprängbomber med stor genomträngningskraft,
fig. 2. Den minsta av dem väger ca 5 kg och kan tränga
igenom 30 cm stål eller 60 cm betong; den användes för
att snabbt åstadkomma hål i murar och bropelare och
vidare för att snabbt gräva skyddsgropar eller också hål
för telegrafstolpar i stenig mark. De större typerna
användas för att slå igenom bunkrar. Hittills har man varit
tvungen att genom kanonbeskjutning eller bombfällning
skjuta sönder praktiskt taget hela bunkern innan
besättningen har kunnat nedkämpas. Nu räcker det med att
applicera en urholkad sprängladdning, som slår hål genom
Fig. 2. Olika typer au urholkade sprängladdningar.
bunkerväggen, varvid besättningen i regel likvideras av
sprängvågen och splitter. De större bomberna användas
också för att i förstörelsesyfte skära av brobalkar av
armerad betong.
Den urholkade sprängladdningens princip har även
använts i det omtalade "piat"-pansarvärnsvapnet (projector
infantry anti-fank). Genom sin mycket stora
genomträng-ningsverkan slår projektilen — trots ringa
avskjutnings-hastighet — hål på stridsvagnarnas pansarplåt och dödar
i regel därvid besättningen. Piat-projektilen är för övrigt
utförd så att den detonerar även vid anslag i mjuk jord,
varigenom framryckande trupper inte behöva oroa sig för
blindgångare (Illustr. London News 25 nov. 1944). sah
Den engelska militärbron (Baileybron) synes ha spelat
en betydelsefull roll och verksamt bidragit till de allierade
arméernas snabba framryckning på olika frontavsnitt, trots
motståndarnas effektiva förstöring av de permanenta
broförbindelserna.
Det alltmera mekaniserade och motoriserade kriget och
uppkomsten av allt tyngre stridsvagnar medförde redan i
början av det andra världskriget ett behov av nya typer
av krigsbroar, som skulle kunna bära de enorma lasterna
över stora spännvidder utan att kravet på enkel transport
och snabb uppsättning eftersattes. År 1940 konstruerades
under ledning av Donald C Bailey en ny brotyp, som
tycks fylla dessa fordringar. Bron utföres av stål i
standardiserade element med cirka 3 m längd, sammansatt
av 17 delar. För brons uppläggning användas 9
standardiserade delar, av vilka den tyngsta med lätthet kan hanteras
av sex man.
Elementen iordningställas i land på rullar och skjutas ut
en efter en på sin plats. Endast en stålbult erfordras i
varje knutpunkt.
I sin lättaste utformning kan Baileybron bära en last
av 20 t, men genom fördubbling eller tredubbling av
konstruktionen kan den förstärkas att bära de tyngsta tanks.
Hastigheten vid montaget är anmärkningsvärd. Sålunda
överbroades Trigno i Italien på 36 h med en bro på över
90 m spännvidd. Göte Fritzell
Fig. 1. Den urholkade laddningens spränguerkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
