Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Alkaliersättning inom glasindustrin, av Gösta Östlund och Hugo Stübner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
275
strecket och vid denna procenthalt är Alo03-halten
4—5,5 %. Glaset är då ännu lämpligt för
halvautomatisk sugblåsning, enär viskositeten ej
blivit så hög att glaset är för segt att suga ned i
formen, men stelnar samtidigt så fort, att
produktionen kan ökas något. Vid 40—50 kg fältspat per
100 kg sand inbesparas 30—40 % soda. För
pressat och munblåst glas kunna avsevärt högre
halter fältspat användas. Hur fältspatglaset
ställer sig vid helautomatisk fabrikation är ej
utprovat. Försök ha påbörjats för att smälta
fält-spatglas även i kontinuerlig vanna. Härvid har
fältspaten ökats med 10 kg var tredje dag på en
sats om 300 kg sand och vid ett glasutdrag om ca
12 t/dygn. Satsen var den 1 februari 1945 uppe i
100 kg fältspat utan att olägenheter uppstått.
Glasets kalciumhalt hålles konstant vid 9 \% CaO.
Laboratorieprov på de erhållna glasens kemiska
hållfasthet ha utförts enligt DIN E 12116 och
DIN E 12122 d.v.s. motståndskraften mot
kokning i 4-n saltsyra och i en 1-n lösning av
natron-lut-soda uträknat i mg utlöst glas per 100 cm2
och på 5 h. Då samtliga prov ännu ej slutförts
kan den kemiska motståndskraftens förändring
med stigande tillsats av fältspat ej fullständigt
beskrivas. Ur försöksprotokollen kunna dock
några siffror anges för att belysa riktigheten av
att AloOs inverkar gynnsamt. För ett
aluminiumfritt glas var syramotståndskraften 15—20 mg
och för glas av samma grundsats men tillsatt med
40 kg fältspat per 100 kg sand var värdet 2—
2,5 mg. Motsvarande värden för
lutmotståndskraften var 250 resp. 120 mg allt per 100 cm2 och 5 h.
I samtliga glas har CaO-halten hållits vid 8,4—
8,7 ’■•%. Den termiska och mekaniska
motståndskraften samt ritshårdheten ha endast bestämts
genom enkla praktiska försök, men en avgjord
förbättring kan konstateras. Så kunde man t.ex.
ställa en bägare med kallt vatten på en het
kokplatta och upphetta till kokning utan att bägaren
sprack trots att godstjockleken var ojämn och
varierade mellan 1,5—2,5 mm. Särskilt
anmärkningsvärt är, att glas med sliror och rampor, som
uppstodo i början av försöken, visa en förvånande
hållfasthet, något som ej är vanligt. Detta gör att
kassationen ej behöver bli så stor för sådana fel
under förutsättning att de kunna estetiskt
tolereras. Tilläggas bör också, att glasets
deformationspunkt höjes, likaså dess transformationspunkt,
varför kyltemperaturen måste höjas 10—20°.
Till sist kunna nämnas några erfarenheter till
tjänst för dem, som önska pröva fältspaten i sin
tillverkning. Försök ha gjorts att ersätta kalken
med dolomitkalk för att nedbringa
utvidgnings-koefficienten och därmed göra glaset mera
ter-miskt resistent. Glaset utvisar också dessa
egenskaper samt visar dessutom en högre kemisk
motståndskraft ned till värdet 1,8 mg vid 4 % MgO,
men svårigheten låg i att sliror och knutor
uppstodo mot botten av degeln samt att smälttiden
Fig. 2.
Glaskomponenternas förändring vid
införande av ökad mängd
Hargö-fältspat; övriga
råmaterial i oförändrad
mängd.
förlängdes. Då utvidgningskonstanten för CaO
enl. Winkelmann-Schotts tabell är 5 och blott 0,1
för MgO har detta stor betydelse för
utvidgningskoefficienten hos det framställda glaset. En
ökning av Al203-halten spelar dock mycket liten
roll i utvidgningshänseende.
Vid tillverkning av små flaskor (ca 10 ml),
vilka tillverkas halvautomatisk! i sugmaskin med
dubbelform, har det visat sig nödvändigt att göra
glaset "längre", således minska viskositeten.
Detta låter sig göra utan att anmärkningsvärt
försämra glaset genom tillsats av 3—7 kg borax
(kale.) per 100 kg sand om samtidigt sodan
sänkes med 0,5 kg per kg borax. Försök har
gjorts att ersätta borax med inhemskt fosfat men
för detta ändamål lämpar det sig icke till följd
av för högt pris på trinatriumfosfat. Om
emellertid ett lämpligt, billigt fosfat kan erhållas, skulle
man kunna öka Al20:!-halten än mer, då fosfat
sänker viskositeten på glaset.
Sodaersättning med natriumsilikat
Användning av natriumsilikat inom
glasindustrin daterar sig från tiden för förra världskriget
men synes då ej ha vunnit någon större omfattning.
Senare, år 1931, ha bl.a. i Ryssland5 mera
omfattande försök gjorts med detta alkaliråmaterial.
På Industrikommissionens initiativ ha vid
Vargön under sista tiden lyckade försök gjorts att på
elektrisk väg smälta neutralt natrium-metasilikat,
vilket innehåller cirka 50 % Na20 och 50 % Si02.
Inom den närmaste tiden kommer detta material
att användas vid försökssmältningar i full skala.
Litteratur
1. Schmidt, R: "Die Rohstoffe zur Gläserzeugung", Leipzig 1943.
2. Dralle—Keppeler: "Die Glasfabrikation", 2:a uppl., bd 1 s. 158
—161, 163—164, 222—225, München & Berlin 1931.
3. Hedvall, J A & äberg, N: "Försök med användning au svensk
fältspat för glastillverkning", Tekn. T. 72 (1942) s. K 73.
4. Hedvall, J A, Simmingsköld, b & Frölich, ä: "tiber die
Kristallisation von Glasmassen und ihre Abhängigkeit von Zusatzen
und Rohmaterial 1", Ark. Kemi Fysik Mineralogi 1945.
5. Kitaigorodskij, J & Ssolumin, N: "Glasbildung unter
Ver-wendung von Natriummetasilikat", Glastechn. Ber. 1931 s. 349.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
