Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Alkaliersättning inom glasindustrin, av Gösta Östlund och Hugo Stübner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TEKNISK TIDSKRIFT’
tilldelning och dessutom framställa ett ur alla
synpunkter bättre glas för tekniskt ändamål.
För försöken med 1’ältspatglas har använts
mycket finpulvriserad fältspat från Hargö, vars
ungefärliga sammansättning är:
Si02 63,9 %
AI0O3 20,8 %
Fe203 0,17
Ho O + C02
K20 10,7 %
Na20 3,2 %
BaO 0,7 %
0,5 %
Försöken började med ledning av Hedvalls
förut omnämnda artikel med en tillsats av först 5 %
sedan 10 % fältspat. Härvid uppstodo emellertid
svårigheter att på normal smälttid erhålla ett
biåsfritt glas. Glaset var bemängt med lusor, vilka ej
försvunno under dagens lopp. Trots detta ökades
fältspathalten till 25—30—35 % av
sandmängden. För varje ökning kunde iakttas att
smält-tiden förkortades något och var till och med
kortare än för glassmältning utan fältspat. Glaset
var dock ej fullkomligt rent utan företedde små
men obetydliga lusor samt var missfärgat mot
brunt av förorenande järnoxid. Försök gjordes till
en början att avfärga med natriumselenit men
detta lyckades icke utan färgen slog över mot
rosa, varför en kombination av selenit och smalt
provades. Färgen blev nu ganska bra, men ännu
uppträdde särskilt mot botten på deglarna svåra
sliror och knutor i glaset. Då tydligen luttringen
av glasmassan var för svag och inträdde vid för
låg temperatur, tillsattes förutom den vanliga
arseniken även något flusspat. Vid tillsats av 1 kg
flusspat per 100 kg sand och 25—35 kg fältspat
per sats minskades smälttiden med 1—2 h utan
att temperaturen behövde ökas och då smältan
stått någon tid vid 1 500°C började en kraftig
kokning, ja skumning av smältan, när flusspaten
sönderdelades, vilket rörde om så att slirorna
upplöstes. Efter 15—30 min "kokning" av
glasmassan sänktes temperaturen till 1 450°G varvid
smältan flöt lugnt och glaset renade sig
fullständigt på ca 1 h. Alla småblåsor voro försvunna och
dessutom var glasets färg avsevärt förbättrad, så
att det blev lika färglöst som vanligt
soda-kalk-glas. Detta sistnämnda beror på bildandet av
komplexa järn-fluorföreningar, som äro färglösa.
En tillsats av ovannämnda mängd flusspat har
varit fullt tillräcklig och man behöver ej riskera
att ugns- eller degelmaterialet skadas av en så
liten kvantitet, då fluoren först kommer att
angripa den omgivande sanden och bilda
kisel-fluorid, som är ganska ofarlig för keramiskt
material. Någon större kiselförlust blir det ej heller.
Samma effekt kan uppnås med 200—500 g kryolit.
På detta sätt har glas med avsevärda halter
fältspat smälts i deglar i full fabriksskala utan att
men behövt höja smälttemperaturen eller förlänga
smälttiden. Här nedan nämnas några exempel på
glassatser med olika fältspathalter. Det glas, som
för närvarande utgår från glasbruket och är
framställt vid degelugn, har följande
råmaterial-sammansättning: 100 kg sand (Fyle), 40 kg
fältspat (Hargö), 24 kg soda (95 tung), 12 kg
pottaska (95 %) och 26 kg kalk (Limhamn).
Luttrings- och avfärgningsmedel äro: 0,5 kg
arsenikoxid, 1,0 kg flusspat (95 %), 10 g
natriumselenit, 18 g smalt.
Ungefär motsvarar detta i oxider: 70,0 % Si02,
5,3 % A1203, 8,7 % CaO, 8,0 % Na;20 och
8,0 % K20.
På försök har dessutom utan olägenhet i
smält-hänseende ett glas framställts med: 50 kg sand,
50 kg fältspat, 12,0 kg soda, 6,5 kg pottaska, 15 kg
kalk samt luttrings- och avfärgningsmedel som
ovan. Glaset innehåller: 68,4 % Si02 7,1 % Na20,
8,0 % KoO, 7,8 % CaO och 8,7 % A1203. Glaset,
som var färdigt i normal tid, var dock ej lämpligt
för halvautomatisk sugblåsningsmaskin, då det
var för visköst vid 1 250°C. Vid pressning,
press-blåsning och blåsning för mun förefunnos
emellertid inga svårigheter.
Till sist må nämnas en glassats för resistensglas
med 53 kg fältspat, 31 kg sand, 9 kg kalk, 12 kg
borax (kale.) samt vanlig mängd
avfärgnings-och luttringsmedel. Glaset innehåller 66 % Si02,
11 % A1203, 8 % B203, 5 % Na20, 5,5 % K20
samt 5,8 % CaO. Även detta gick fram normalt
vid 1 550° maximitemperatur.
Vad ovan sagts visar med all önskvärd tydlighet,
att en avsevärd kvantitet fältspat kan införas i
glas och sålunda dryga ut den knappa
alkalitill-delningen. Frågan är då hur stor inblandning,
som är lämpligast. Kurvan, fig. 1, visar hur
mycket soda som ersättes med ökad fältspathalt.
Alkalibesparingen blir allt mindre ovan 40 %
Fig. 1. Inbesparing au soda vid ökad fältspatmängd; som
jämförelse har valts ett vanligt glas med 27 kg soda till
100 kg glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
