Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Smältelektrolytisk framställning av bly och svavel ur blyglans, av Gösta Angel och Erik Garnum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 19t 5
279
Smältelektrolytisk framställning
av bly och svavel ur blyglans
Docent Gösta Ängel Stockholm och civilingenjör Erik Garnum, Sundsvall
Föreliggande undersökning avser preliminära
försök att utarbeta en metod för framställning av
bly och svavel ur blyglans på smältelektrolytisk
väg. Vid genomförandet av en sådan metod har
man givetvis att räkna med åtskilliga
svårigheter, helst som det finns mycket få tidigare
undersökningar att stödja sig på. Det viktigaste
problemet är att finna en lämplig elektrolyt, vari PbS är
löslig men helst icke föroreningarna i blyglansen.
Elektrolyten bör vidare ha en låg smältpunkt
och vid elektrolys av den lösta blysulfiden icke
själv sönderdelas. Den bör helst icke vara
hygroskopisk och svår att avvattna och ej alltför
flyktig. Därnäst framträder frågan, i vad mån
föroreningarna komma att bereda svårigheter genom
anrikning i smältan, genom förorening av blyet
eller på annat sätt. Tack vare den storartade
utvecklingen av anrikningstekniken, varigenom
numera blyglans av mycket hög renhetsgrad kan
erhållas, äro utsikterna att kunna bemästra de
sistnämnda svårigheterna nu betydligt större än
tidigare.
Om dessa och andra, icke förutsedda tekniska
svårigheter kunna övervinnas, vilket naturligtvis
icke på förhand kan säkert bedömas, te sig de
principiella förutsättningarna för en
smältelektrolytisk framställning av bly ur blyglans ganska
goda. Man har sålunda möjlighet att jämte blyet
kunna utvinna svavlet i elementär form. Man kan
vidare påräkna en låg energiförbrukning, tack
vare blysulfidens låga sönderdelningsspänning
och blyets höga ekvivalentvikt. Om man
exempelvis räknar med en cellspänning av 2 V och ett
strömutbyte av 95 % såsom sannolika värden i
praktiken, blir energiförbrukningen endast 0,55
kWh per 1 kg Pb och 0,15 kg S. Energikostnaden
betalas således enbart av svavlet. Det finnes även
vissa utsikter att kunna direkt erhålla bly av hög
renhetsgrad. Dels kräva nämligen Ca, Mg, Al, Zn,
Fe, Cd och Ni en högre katodpotential än Pb för
att avskiljas och dels är det att vänta, att
åtminstone en del av föroreningarna i blyglansen förbli
olösta i smältan och därför böra kunna avskiljas,
exempelvis genom skumning.
För speciellt svenska förhållanden är det en
fördel, att intet bränsle utan endast elektrisk energi
DK 661.21 : 669.437
förbrukas vid det smältelektrolytiska förfarandet.
Då härtill kommer, att de vanliga
pyrometallur-giska metoderna för utvinning av bly äro
behäftade med åtskilliga olägenheter1, finnas, som
synes, vissa förutsättningar för att en
smältelektrolytisk metod skulle kunna hävda sig i konkurrens
med de äldre metoderna. Detta har redan för
länge sedan påpekats av Rideal2.
Förutsättningarna voro dock på den tiden icke lika gynnsamma
som nu, i det att någon genom flotation
höganrikad blyslig icke då stod till förfogande. Detta
torde vara den främsta anledningen till att av de få
smältelektrolytiska försök med blyglans, som
funnits refererade i litteraturen (se nedan), endast ett
från 1940 tyder på positiva resultat.
Betydligt större intresse har ägnats åt försök att
genom elektrolys i vattenlösning utvinna bly ur
blyglans, varvid såväl sura elektrolyter
(svavelsyra och kiselfluorvätesyra) som alkaliska
(natronlut) prövats3. De våta förfarendena ha
emellertid visat sig vara behäftade med bl.a. följande
nackdelar:
blyet erhålles i svampform och ganska starkt
förorenat, särskilt av sulfid;
svavlet kan icke utvinnas i elementär form, utan
bildas därav i sur lösning H2S vid katoden och
H2S04 vid anoden samt i alkalisk lösning sulfid
resp. sulfat;
elektrolyten blir på relativt kort tid obrukbar
genom upplösning av föroreningarna i blyglansen
och, om elektrolyten är alkalisk, genom bildning
av sulfat och karbonat;
energiförbrukningen kan förutses bli högre än
vid smältelektrolys på grund av högre
cellspänning och lägre strömutbyte.
De principiella förutsättningarna synas alltså
vara väsentligt ogynnsammare för de hittills
prövade våta metoderna än för den
smältelektrolytiska.
Huru utsikterna ställa sig för den sistnämnda
metoden gentemot den elektrotermiska metod,
som nyligen har utarbetats och tagits i bruk av
Bolidens Gruv AB4, är däremot svårare att
bedöma, då närmare uppgifter om den nya metoden
saknas. Båda metoderna äro ju baserade på
användning av elektrisk energi för metallutvinning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
