Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Analys av intäkter, kostnader och vinst vid varierande sysselsättningsgrad, av Herman Pyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
TEKNISK TIDSKRIFT’
andra ord, att man uti diagrammet visar de fasta
kostnader, som finnas vid minskning Iràn tuil
produktion ned mot noll med
produktionsberedskapen bibehållen. Man linge vanligen en heit
annan kostnadssumma tör lasta kostnader, om
man illustrerade dessa vid ökning från den
minsta produktionen. Vid den första
produktionsökningen tillkommer nämligen efter hand en del
fasta kostnader, som man icke kan eliminera vid
efterföljande produktionssänkning. I
principdiagrammet på fig. 1 äro de fasta kostnaderna
illustrerade som en rät linje, parallell med x-axeln
från kostnaden 20. De rörliga kostnaderna utgöra
således ordinatorna mellan totalkostnadskurvan
och linjen för de fasta kostnaderna. Intäkterna
representeras av en linje, som utgår från origo.
Det bör i detta sammanhang framhållas, att
kostnadskurvan vanligen innebär en
approximation och att den därför måste användas med
ur-skillning, men den åskådliggör dock ganska väl i
stora drag kostnadernas förändring med
produktmängden.
Diagrammet enligt fig. 2 uppgöres, som förut
nämnts, på grundval av en tillförlitlig, flerårig
statistik samt en omsorgsfull kostnadsanalys.
Produktmängden på abskissaxeln anges
antingen i rörliga kostnader eller helst i antalet
produktionstimmar. Eftersom man inom en grupp
av likartade produkter kan anta en likformig
framställningsprocess, kunna för dylika fall
produktionstimmar användas som mätare av
produktmängden, även om maskinparken har en
mycket varierande sammansättning. En praktisk
förenkling innehåller det här illustrerade
diagrammet jämfört med det, som demonstreras på
fig. 1. De rörliga kostnaderna visas nämligen
samtliga som räta linjer.
Den i diagrammet visade framställningen inne-
Fig. 2. Vinstdiagram med de rörliga kostnaderna angivna
som räta linjer.
bär även den olikheten med totalkostnadskurvan
på fig. 1, att varje betydelsefull kostnadsgrupp
visas tör sig på så sätt, att kostnaderna äro lagda
ovanpå varandra, varvid de rörliga
tillverkningskostnaderna läggas underst. Över de samlade
tillverkningskostnaderna komma de fasta ocli
rörliga administrations- och
försäljningsomkost-naderna. Erfarenheten visar emellertid, att de
rörliga kostnaderna ej sta i direkt proportion till
produktmängden. Linjerna borde därför vara
böjda, men då det är förenat med svårigheter att
för varje kostnadsslag utreda avvikelserna, har
korrigeringen gjorts ovanför den kurva, som visar
de samlade självkostnaderna. Karaktären av
denna korrektion erhålles genom en grundlig analys
av olika bokslut under en konjunkturcj^kel.
Intäkterna representeras av linjen, som på fig. 2
markerats streckad. Denna linje utgår från origo,
och dess form är i regel sådan, att intäktskurvan
böjer av mot abskissaxeln vid ökning i
produktmängden. Skärningen mellan kurvan lör
intäkterna och den korrigerade kostnadskurvan visar
den kritiska punkten. Abskissan för denna punkt
är den lägsta omsättning, som erfordras för att
intäkterna skola täcka kostnaderna.
För att underlätta diskussioner om
driftpolitiken, baserade på vinstdiagrammet, är det lämpligt
att i diagrammet inlägga ett antal lijälplinjer,
som motsvara intäktskurvor, baserade på
självkostnadspriset vid normalsysselsättningen med
vissa angivna tillägg på verkstadskostnaderna
eller självkostnaderna. Dylika hjälplinjer visas
på fig. 2. Eftersom de äro baserade på
normalsysselsättningen, bli de alltid räta linjer, och man
måste vid diskussioner alltid ha klart för sig
deras verkliga innebörd.
Jag har ofta mött den föreställningen, att
kostnadskurvan i ett vinstdiagram måste framställas
som steg och ej som en kontinuerlig kurva. I viss
mån är detta naturligtvis riktigt, men stegens
lägen i diagrammet kunna i allmänhet ej förutses,
och stegen äro dessutom i regel så obetydliga, att
de kunna helt förbises. Man måste ha klart för
sig, att diagrammet alltid avser ett bestämt läge
i utvecklingen. Göras några större utbyggnader
av verkstäderna, omfattande maskininköp eller
avsevärda förändringar i organisationsformerna,
måste ett helt nytt vinstdiagram utarbetas. Det
duger givetvis ej att visa förändringarna i form
av diskontinuitet i kostnadskurvan.
Vinstdiagraminets tolkning
I den följande framställningen betecknar
genomsnittskostnaden den totala kostnaden för
framställning av en viss produktmängd dividerad
med denna produktmängd, medan
gränskostnaden vid en viss produktion anger kostnaden för
den sista enheten i produktionen. Den rörliga
gränskostnadskurvan är sålunda derivatan av
kostnadskurvan och innehåller ej några fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
