Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 10 mars 1945 - Analys av intäkter, kostnader och vinst vid varierande sysselsättningsgrad, av Herman Pyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
285
Analys av intäkter, kostnader och vinst
vid varierande sysselsättningsgrad
Direktör Herman Pyk, Stockholm
Sveriges Mekaniska Verkstäders Förbund
tillsatte år 1941 en kommitté för utarbetandet av
enhetliga redovisningsmetoder inom den
mekaniska verkstadsindustrin. Arbetet på
kontoplanen är nu avslutat, och flera andra avsnitt, bl.a.
organisationsplanen för verkstadsindustrier samt
kalkylering, äro i det närmaste färdiga för
publicering. Ett av de sista kapitlen i ett planerat
bokverk är avsett att behandla "Kostnadskalkyler
som underlag för driftpolitiken". Det är vissa
avsnitt i detta ämne, som här komma att
behandlas. Ett första utkast till ifrågavarande kapitel
gjordes av professor Robert Kristensson, men
bearbetningen är knappast påbörjad. Kommittén
har ännu ej tagit befattning med dessa frågor, och
jag får således tills vidare själv stå för min
utläggning av ämnet.
Vinstdiagrammet och dess konstruktion
Vid utarbetandet av underlagen för
självkostnadsberäkningen fördelar man omkostnaderna
på en större eller mindre del av den tillgängliga
produktionskapaciteten. Då man väljer
normalkostnadsberäkningen, använder man
genomsnittskostnaderna vid normal produktmängd,
dvs. man baserar kostnaderna på
normalsysselsättningen. De verkliga enhetskostnaderna för
produkten överensstämma således med
självkostnaden endast vid en viss bestämd produktmängd
eller sysselsättningsgrad. Enhetskostnadernas
beroende av produktmängden kommer klarast till
uttryck, när man åskådliggör, huru de totala
kostnaderna växla med produktmängden. Man
uppgör med andra ord ett "vinstdiagram", som
i sin enklaste form demonstreras i fig. 1.
Det finnes, så vitt jag har mig bekant, endast få
företag i hela landet, vid vilka vinstdiagram
kommit till praktisk användning. Utan dylika
vinstdiagram kan man emellertid ej få någon klar
överblick över förhållandena och således ej heller
utan omfattande och tidsödande
specialutredningar fatta något så när tillförlitliga beslut
beträffande handlandet. Av någon anledning
misstror man ofta dylika vinstdiagram, vilka ju dock,
DK 657.47
rätt utförda, äro en sammanfattning och
extra-polering av resultaten från samtliga bokslut
under olika perioder, analyserade och justerade
för rådande eller påräknade förhållanden. De
utgöra således det bästa tänkbara och
tillförlitligaste hjälpmedlet, då det gäller att snabbt fatta
beslut i driftpolitiska frågor.
Upplysningar om kostnader vid växlande
sysselsättningsgrad kan man få genom analys av
statistiken från olika verksamhetsår. Genom att
förena de så erhållna punkterna i axelsystemet,
i stil med vad som visas i principdiagrammet,
fig. 1, lås totalkostnaderna. Statistiken räcker
emellertid sällan till för att fastslå
kostnaderna vid sysselsättningsgraden noll. Man tvingas
därför att efter bästa förmåga göra en beräkning
av de fasta kostnaderna. Som lämplig
utgångspunkt kan man sätta kostnaderna för den
enklaste möjliga form, till vilken det är rådligt att
skära ned sin fulla organisation, utan att denna
ohjälpligt bryter samman. Detta innebär med
Föredrag i Tekniska Samfundet den 26 oktober 1944.
Fi
ig. 1. Vinstdiagram i sin enklaste form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
