Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1945 - Rationaliseringssträvanden i det värmländska skogsbruket, av Gösta Luthman - Byggnadsteknikens utveckling under senaste kvartseklet, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
337
Praktiskt genomförande
Efter mer än 5 års utredningsarbete står
Värmlands Skogsarbetsstudier nu i begrepp att övergå
till ett praktiskt genomförande av de framkomna
resultaten. Härvid konfronteras man med två
betydelsefulla problemställningar, som kunna utöva
ett avgörande inflytande på möjligheterna att nå
avsett resultat, nämligen med nödvändigheten att
omskola såväl det högre som lägre arbetsbefälet
och bibringa detta en modern inställning till de
arbetsledande funktionerna och vidare med de
svårigheter, som förefinnas för att få arbetarna
med på de nya strävandena. I det förstnämnda
avseendet kommer en omfattande
kursverksamhet att igångsättas, varvid arbetsbefälet i detalj
kommer att göras förtroget med
undersökningsresultaten. En mindre sådan kurs med gott
resultat har för övrigt redan hållits. Frågan om hur
man skall kunna få arbetarna med på
strävandena sammanhänger i hög grad med
möjligheterna att nå dem alla med upplysning och
information om vad det hela egentligen går ut på. Efter
många överväganden ha vi nu stannat inför att
överallt ute i skogsbygden anordna möten med
skogsarbetarna och vid dessa möten dels hålla
föredrag och diskussioner med arbetarna men
dels ock visa en för ändamålet särskilt
iordning-gjord film, som för närvarande befinner sig under
utarbetande. Naturligtvis är en
upplysningsverksamhet av detta slag ytterst tidsödande och
kostsam, men å andra sidan sett torde det vara
omöjligt att utan att först ha noggrant klargjort för
arbetarna, vad man åsyftar, igångsätta en så
vittgående omläggning av skogsarbetet som avses.
I sista hand blir arbetarnas inställning ock i hög
grad beroende på fackförbundens hållning. Från
VSA:s sida har under de gångna åren gjorts allt
som tänkas kan för att hålla
fackföreningsledningarna à jour med utvecklingen och klargöra
för dem vad vi åsyfta. Som uttryck härför kan
nämnas, att ledningen för Skogs- och
Flottnings-arbetareförbundet haft en stående inbjudan att,
när helst det passat dess medlemmar, besöka vår
institution i Filipstad och där få kännedom om
det sätt på vilket arbetet bedrives. Vid sådana
tillfällen ha fackföreningsrepresentanterna ock haft
obegränsad tillgång till det insamlade
arbetsstu-diematerialet m.m. och sålunda fått ta
kännedom om allt, som de själva önskat veta. Till
yttermera visso har LO:s chef, August Lindberg, för ett
år sedan avlagt ett tvådagars besök och därvid
erhållit detaljerad information om arbetet. Vår
uppfattning och förhoppning är därför den, att
fackföreningsledarna inta en positiv hållning till
våra strävanden samt även förstå nödvändigheten
av att åtgärder av här ovan skisserad innebörd
komma till utförande och att arbetarnas
medverkan främst till att åstadkomma reglerade och
bestämda arbetstider är avgörande för de framtida
rationaliseringsmöjligheterna inom skogsbruket.
Byggnadsteknikens
utveckling under senaste
kvartseklet
Under de senaste 25 åren har byggnadstekniken
undergått en mycket större utveckling än man i allmänhet
föreställer sig. Detta gäller främst det intensivare sätt, varpå
vi utnyttja materialens bärande förmåga, en ökad
användning av värmeisolerande material och tillgång på nya,
bättre inredningsmaterial.
Trät har sedan urminnes tider haft såväl bärande som
värmeisolerande funktion i våra byggnader. Trots detta
är det märkligt nog knappa 25 år, sedan man började
skilja båda dessa funktioner åt och tillverka
träfiberplattor med flera gånger större värmeisolerande förmåga än
trät självt. Dessa porösa plattor användas uteslutande i
värmeisolerande syfte.
Nästa fas i utvecklingen var, att den rivna trämassan,
som träfiberplattorna bestå av, pressades hårdare
samman. Det blev hårda träfiberplattor, vilka snart fingo en
mycket stor marknad för inredningsändamål.
Träfiberplattorna sakna träts stora nackdel att svälla och krympa.
Man kan med dem dessutom täcka större ytor utan
skarvar. Särskilt för villabyggnaderna har detta stor betydelse,
då man på så sätt kan få vindtäta ytterväggar. De
tidigare, brandfarliga konstruktionerna med sågspån och
kut-terspån som fyllning ersättas numera i stor utsträckning
av konstruktioner, upptagande porösa fiberplattor för
värmeisoleringen och hårda plattor som ytbeklädnad. Få
av våra nya byggnadsmaterialier kunna mäta sig i
betydelse med träfiberplattorna och mycket få ha mera
positivt bidragit till utvecklingen inom byggnadstekniken under
de senaste 25 åren.
Ett annat inredningsmaterial är flerskiktsfaner, vars
kvalitet dock är helt beroende av det använda limmet. Först
med de vattenfasta konsthartser, som ha framkommit
relativt nyligen, har detta material blivit fullödigt. Det är
dessa konsthartser, som ha gjort det möjligt att fanera
dörrar och andra träytor i ädelträ eller furu. Detta är
kanske det moderna inredningssnickeriets mest utpräglade
drag. Utvecklingen synes komma att gå än längre. I
lamellgolvet utgörs golvets synliga slityta av högvärdigare
material, t.ex. ek, limmat fast på billigare furuvirke.
Flerstädes i världen pågå försök att på kemisk väg göra mjuka
och föga slitstarka träslag såsom furu och björk hårda
och motståndskraftiga mot nötning.
Anmärkningsvärt stort arbete har lagts ner på att få fram
fullödiga typer av monteringsfärdiga trähus. Resultatet
måste i många fall betecknas som tillfredsställande såväl
ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn till
gedigenheten hos huset. Som bärande material i hyreshus och
fabriksbyggnader ha tegel och betong trängt ut trät under
de senaste 25 åren. Hygieniska krav, behovet av god
ljudisolering och av täthet mellan våningarna, men framför
allt brandskyddssynpunkterna, ha därvid varit avgörande.
I slutet av 1920-talet började i Stockholm en allmän
in-knappning av lägenhetsytornas storlek. Tegelmurverket
gjordes smäckrare genom införandet av det porösa 25 cm
teglet i stället för storteglet, som mätte 30 cm. De inre,
genomgående tegelmurarna upplöstes i enstaka, bärande
tegelpelare, och dubbla plattväggar fingo tjänstgöra som
lägenhetsskiljande väggar. Så småningom förvandlades det
massiva stenhuset till ett "korthus" med en allt annat än
tillfredsställande ljudisolering. För att avlägsna dessa olä-
Referat av uppsats av tekn. dr Nils Hast i Brandskydd 1944 h. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
