Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Formsinnets fostran i maskinernas tidsålder, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 19A5 83
levande hemslöjd kunde framväxa under den
rikliga fritid maskinerna gett oss. Att köpa allting
färdigt är mindre nöjsamt och kostar mer än att
göra en del själv. De många planlösningar av
småbostäder som jag har gjort visar dessutom
att standardproduktionen icke kan fylla alla
individuella behov och göra hemmet levande och
personligt. Här är ett rikt fält för egen
planeringsförmåga och för ett av kärlek buret energiutflöde
till det egna hemmets ans och trivsel.
Alla de, som i en blivande verksamhet komme
att knytas till olika arter av formskapande:
arkitekter, ingenjörer, verkmästare,
konsthantverkare, skulle lättare finna sin väg och för sin
vidare utbildning ha stödet av praktiskt handlag,
självständighet och blick för sambandet mellan
idé, form och material. Så skulle en handens
mognad vinnas jämsides med förståndets, ge
trygg förankring i vardagslivet, föra till
självkännedom och underlätta valet av levnadsbana.
För en naturlig och grundlig formsinnets fostran
finns dock icke plats i vår kursplansbundna,
ensidigt teoretiskt inriktade skola. Icke heller finns
lärare, som har den rätta utbildningen. De lärare
som inom slöjden stå till buds ha nämligen oftast
en ensidigt teknisk utbildning, vare sig de utgå ur
yrkesmännens led eller fått den vanliga
slöjdlärareutbildningen. I stället borde de ha en
grundlig teknisk-konstnärlig samskolning. borde kunna
inspirera till en personlig och äkta uppsyn hos
alstren, och hos slöjdarna utveckla
självständighet och eget omdöme samt inrikta formandet, så
att alstren passa på avsedd plats och bli till
bestående glädje.
Teknisk-konstnärlig enhetsutbildning
När jag själv gick i läran och led av att snickra
idel fula saker och sen fick ta den konstnärliga
utbildningen lös för sig, förlorade jag mycken tid
och hade sen svårt att jämka ihop de två sidorna,
den tekniska och den konstnärliga, som ju måste
vara oupplösligt förenade i en bra sak.
Den första grundsatsen för formsinnets fostran
blir alltså denna: den tekniska och den
konstnärliga utbildningen måste förenas i en och samma
strömfåra. Den andra grundsatsen är: man måste
börja med enklaste ting och få fram ett barnsligt
frimodigt, ett ohämmat och hjärtligt sätt att
angripa formproblemen.
I min verkstadsskola för möbler och
heminredning har jag sökt sammanföra den praktiska och
konstnärliga utbildningen till en oupplöslig enhet,
såsom skedde inom den gamla mästarinstitutionen
med dess likvärdiga omvårdnad av hantverkliga
och konstnärliga värden. Eleverna äro mina
medarbetare. De lära form under själva arbetet. De
ta del i min kritiska granskning av nya modeller,
då proportioner, sammansättningar och
ytbehandling nagelfaras för att det rätta slutresultatet
skulle komma fram. De komponera enkla grund-
typer, efter givna, sakliga direktiv, och bygga
därvid på rön de gjort under arbetet och på studier av
firmans typbestånd och museernas goda gamla
ting. Ha de ritat en bra sak få de utföra den
och under arbetets gång ändra fram formen till
det bästa. Aktuella uppdrag och utställningar ge
också impulser. Vi göra inredningsförslag till
tidstypiska bostäder. Så mycket vi kan studera vi
även naturen och dess rika formvärld.
Här arbeta alltså mästare och gesäller
gemensamt på formens fulländning i anslutning till
tidens formkultur och samhällsliv, under sin
utbildning till heminredare, hantverksmästare,
slöjd- och yrkesskolelärare.
På liknande sätt kunde inom andra
produktionsgrenar moderceller skapas för en formsinnets
helhetsfostran genom de ungas delaktighet i en
levande produktion.
Slöjdlärarutbildning
På mina slöjdkurser, som speciellt avse
utbildning av slöjdlärare och hemslöjdare, arbeta vi
på samma sätt i livets mitt. Vi utgå från
träbitarna. Skall vi bygga en klossbåt, följa vi inte en
färdig ritning, men se efter vad vi ha av spillbitar,
forma till skrovet, bygga på med bryggor,
skorsten, master. Alla dessa första småting växa fram
ur materialet under ständigt iakttagande av vad
formen kräver och med tanke på blivande elevers
slöjdskicklighet och önskningar. Vi gå från första
dagen in för ett frimodigt "problemlösande" av
alla de ting, som kan åstadkommas vid en
slöjdbänk. Det är ett diskuterande och samrådande!
Ett matbord för fåglar skall ju bestå av en matho,
ett skyddande tak och en tillställning, som
uppbär taket och förenar det med mathon. Vanligt
men ingalunda rationell är ett romantiskt
miniatyrhus. Problemet kan ges mångfaldigt skiftande,
konstruktivt intressanta, nya lösningar. Det finns
inget bättre sätt att odla formsinne och
självständighet än att på så vis låta blivande lärare
öva sin uppfinningsförmåga på sakgrupp efter
sakgrupp, börjande med det enklaste. En
slöjdkurs blir därigenom ett formgivningens
experi-mentalfält, där var och en lämnar sitt bidrag och
Fig. 8.
Fågel-bord. —
tidstypisk, konstruktiv lösning. Matho
och tak,
holkade ur var sitt stycke, sammanhållas av genomtappade
ståndare, nedtill låsta av en genomborrad sittpinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
