Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 31 mars 1945 - Formsinnets fostran i maskinernas tidsålder, av Carl Malmsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1945
373
ma varje dag, då inan under långa
arbetsperioder kan syssla med självstudier, teckning,
muntliga och skriftliga redogörelser m.m. och
sålunda angripa problemen på olika vägar och
därigenom hålla arbetsglädjen levande. Ro och
fördjupning skulle också främjas av en sluten
arbetsdag med inlärandet huvudsakligen förlagt till
dessa sammanhängande arbetsperioder i skolan
— en något förlängd sammanhängande skoldag,
men psykologiskt rättformad, då arbetet
koncentreras till dagens tidigare, arbetsföraste timmar
och kvällarna bli fria för vila och hobbies.
Alldeles som för vuxet folk!
Så kom Olofskolan till hösten 1927 genom en
sammanslutning av intresserade föräldrar. Vi
ville göra en levande skola. Här skulle ungarna
växa som de fria, glada, rörliga, vetgiriga,
verksamhetshungriga människoplantor de äro. Här
skulle de utvecklas genom lekfullt och med
växande mognad alltmer krävande arbete i det tempo
naturen och vars och ens egenart angav — gå på
upptäcktsfärder i natur och samhällsliv,
experimentera och forska med stöd av böcker och
förtrogna lärare-vänners hjälp, fixera iakttagelser
och upptäckter i teckning, skrift- och
arbetsböcker, växa in i skolsamhället med dess plikter
och glädjeämnen, i grupp- och klassuppgifter lära
samarbetets konst.
Detta program innebär en formsinnets fostran,
som icke begränsar sig till skolning av öga ocli
hand, men vill nå den skapande kärna som vi alla
bär inom oss, vilken starkast uppenbarar sig i
barna- och ungdomsåren med dess öppna sinnen
och intensiva verksamhetslust, då den driver
framåt mot en rikare differentiering och
personlig egenart. Detta naturliga växande ville vi
främja genom levnads- och arbetsformer, som gav
de unga ett grepp på sig själva och byggde
människan hel och fri.
Skolan kämpade med växande ekonomiska
svårigheter och måste nedläggas 1941. Den
samlade emellertid en rik fond av erfarenheter.
Kollegiet arbetade intensivt på att få fram sådana
undervisningsmetoder och arbetsformer, som
främjade det skapande, framåtbärande arbetet
och som smidigt följde skilda åldrars
psykologiskt betingade krav. Schemats rätta läggning,
samordningen av de teoretiska ämnena till
livs-speglande kärnämnen, de gestaltande ämnenas
samverkan med de teroetiska, lärokursernas
presentation i vägledande arbetsanvisningar med
hänvisningar till uppslagsböcker och bibliotek
voro en del av de problem, som måste lösas för
att göra arbetet i skolan rätt levande och realisera
dess program om en harmonisk fostran.
Förslag till en föregångsskola
Olofskolan dog av brist på stöd. Dock, behovet av
en skolans förnyelse är nu starkare än någonsin.
Vår tid kräver en fostran, som formar männi-
skorna från grunden till fria personligheter
genom eget arbete i en levande skolgemenskap.
Därför har Olofskolan nu trätt ut på valplatsen i
ny gestalt, i ett av arkitekt Åke Lindqvist utarbetat
projekt till en föregångsskola, belägen på
Bergs-hamra vid norra Brunnsviken, på den soliga
strandsluttningen, vettande mot Haga, 20
minuters färd från Stockholm. Projektet omfattar en
skola med småttingskola, barnskola, realskola
och gymnasium. Dess mot vattnet öppna
gårdar och låga, vänliga längor äro planerade så,
att de svara mot de aktiva och rörliga
verksamhetsformer, som måste råda i en levande skola.
Dess salar, ämnesrum, verkstäder, bibliotek,
laboratorier, studieceller äro så utformade och i
planen sammanförda, att de främja gemenskap i
arbetet och ställa elever och lärare i skapande
kontakt med det arbetsmaterial, som inom skolan
finnes för ett självständigt bearbetande av
ämnen och helhetsuppgifter.
När skolans lokaler så planerats har detta även
skett med tanke på att den skall utgöra ett
centrum för traktens kulturliv och olika former av
fritidsverksamhet.
Solna några år gamla stad har i dagarna av
staten förvärvat Bergshamra område för
bebyggelse. Dess representanter blevo varmt
intresserade av detta förslag att inom den vidsträckta
stadens gränser få en skola av äkta demokratisk
halt, öppen för barn och ungdomar i alla åldrar,
där de finge växa in i liv och samhälle under
gemensamt, ansvarsburet arbete, där kroppens
krafter och handens skapande möjligheter under de
grundläggande åren och fram genom
brytningsåldern övades likvärdigt och i intimt förbund
med de intellektuella förmögenheterna. Då skulle
alltså de som tidigt gingo ut i förvärvslivet eller
till en yrkesbetonad vidareutbildning ha en
fullvärdig praktisk grundval att stå på och ett aktivt
formsinne, som gav dem rika livsmöjligheter för
hem och fritid. Det bleve en skola, som icke
genom ett hetsande plugg drev fram
"begåvningarna" men lät även dessa mogna allsidigt och i ro.
Den sikulle leda till ett riktigare begåvningsurval
än den gamla, på tävlan och receptivitet grundade
och sålunda i lika grad främja en övergång
av burgna föräldrars barn till enkel praktisk
verksamhet, som leda den särskilt begåvade
men ekonomiskt missgynnade till en högre
teoretisk utbildning.
Fostran av produktionslivets krafter
En omgestaltning av skolans arbetsformer i ovan
skisserad anda är, såvitt jag kan förstå, den enda
vägen att i vår tid med dess för formsinnets
naturliga växt destruktiva hem-, samhälls- och
arbetsformer lägga en allmän grund för ett levande
formsinne. Endast ett konkretiserande och aktivt
arbete under uppväxtåren ger möjlighet till en
sådan differentiering av arbetsuppgifterna inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
