Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 april 19A5
387
rörelsemotståndet under en takt äro relativt
konstanta för en viss produkttyp och arbetsmetod.
Bedömningen av den relativa arbetsprestationen kan
i dylika fall begränsas till endast arbetsrytmiken,
vilken ju är den längst gående förenklingen.
Vid många lättare arbeten växlar visserligen
motståndet, men motståndet är så ringa, att
muskelkraft finnes i överskott och tidigare
trötthet ej inträder, dvs. motståndet inverkar ej på
arbetets rytmik. Man kan då försumma dylika
variationer i motstånd och behandla arbetet
enligt det förenklade bedömningsschemat.
En relativt ingående undersökning har gjorts
av bedömningen vid enklare arbetsprestationer
av Erich Kupke5, varvid de ovanstående
förenklingarna kunnat göras. De undersökta
arbetsprestationerna utgjorde: vanlig gång, vikning av
pappersark, omplockning av stift, inläggning av
skivor samt sorteringsarbete. Samtliga dessa
arbeten höra till lättare arbeten — inflytandet av
arbetsmotståndets variationer var icke av
väsentlig betydelse utan kunde därför försummas.
Undersökningen hade till syfte att utreda
möjligheterna för en likformig subjektiv bedömning
av arbetsprestationer. De resultat, som denna
undersökning medförde, äro av så stort alltmänt
intresse för här behandlade problem, att de
förtjäna återges.
Olika system för prestationsbedömning bestyrka
uppskattningens subjektivitet som nödvändig och
söka öka säkerheten i uppskattningen. Detta sker
genom träning av bedömarna vid ett företag samt
genom förfining av systemet. Bl.a. kan man
enligt Bedaux tala om ett optimalt
prestationsområde, till vilket prestationerna kunna samlas. Den
normala prestationen är lindergränsen av detta
område, den högsta gränsen ligger vid den
prestation, som lämpliga utvalda arbetare i längden
kunna hålla utan att ta skada. Bedaux sätter de
båda gränserna till 60 resp. 80 Bedauxenheter
och räknar således med möjlig merprestation av
33 % i längden för bra arbetare. Kupkes
undersökningar bygga på liknande antaganden och
utveckla en begreppsbedömningsskala, som
avser att delvis ersätta de vanliga talvärdena.
Bedömningsskalan består av följande
prestationssteg, av vilka 2—A innefatta det optimala
prestationsområdet:
1 maximal prestation: en prestation som icke
i längden kan hållas,
2 mycket bra prestation, som kan hållas i
längden,
3 bra prestation, som kan utföras hastigare,
A tillfredsställande, målmedveten prestation, som
kan fordras av genomsnittet av arbetare,
5 icke tillfredsställande prestation, som icke kan
bedömas.
Uti en kurs omfattande åtta bedömare under
flera månader klarlades tillvägagångssättet vid
bedömningen. Bedömarna bildade sig först ett
förhandsomdöme om den individuella
prestationsförmågan hos arbetaren och jämförde sedan detta
med sin föreställning om en överindividuell,
normal mänsklig prestationsförmåga vid det
bestämda arbetet. Vid tidtagningen grovklassificeras
upprepade gånger det studerade arbetstempot
("långsamt, raskt, mycket raskt"), därefter
fin-klassificeras genom hänsyn till den individuella
prestationsförmågan ("raskt, men kunde göras
raskare"). En slutgiltig avstämning sker av den
individuella prestationen efter
normalprestatio-nen, om arbetarens prestationsförmåga icke
överensstämmer med bedömarens uppfattning om
normal prestationsförmåga ("arbetaren kunde
arbeta raskare, men det skulle motsvara
över-normal duglighet"). På detta sätt fastställas de
ovanstående fem prestationsstegen. En
fingra-dering med hjälp av siffror kan eventuellt
därefter ske, t.ex. enligt Refas gradering.
Vid försök med prestationsbedömning av
gående efter begreppsklasser blev
bedömningssäkerheten — bortsett från extrema låga och höga
prestationer — störst vid den nedre gränsen av
det optimala prestationsområdet A, därefter vid
den övre gränsen av samma område och sämst
för steget emellan dessa. Vid A kan man
konstatera en övergång från odisciplinerat till
målmedvetet arbete.
Bedömningssäkerheten för den övre gränsen av
det optimala området 2 ökade under
utbildningens gång. Den största svårigheten synes således
vara att frigöra sig från det personliga intrycket
och jämföra med normalprestationen.
Vid de genomförda försöken konstaterades, att
bedömningsolikheterna voro mindre vid olika
bedömares omdöme om samma försöksperson
(-5%) än vid respektive bedömares omdöme
om olika försökspersoner (±10 %), eller olika
prestationsgrader hos samma försöksperson.
Det optimala prestationsområctef blev vid gående
23 %, då 100 är normalprestation. Samma storlek
av området uppstod vid vikningsarbete,
omplockning av stift och inläggning av skivor. Vid
sorteringsarbete blev däremot området 58 %. Vid
intellektuella prestationer voro skillnaderna i
prestation stora (100 % och mera). Massförsök
med 53 vuxna och 60 ungdomliga bedömare
visade att även icke arbetsstudiemän relativt lätt
kunde lära sig begreppsbedömning uti de enkla
försök, som gjordes, och att
bedömningsolikheterna mellan grupperna icke voro påfallande stora.
Överensstämmelsen vid bedömning av
normalprestation var bäst hos en grupp av
arbetsstudiemän, sämst hos en grupp av arbetare.
Totalresultatet av bedömningen av alla Kupkes
försök med gående visar mot en
normalprestation av ca 5,0 km/h. Emellertid kan man icke
uppställa en norm som har tillämpning för hela
världen och alla tider, utan omdömet är
begränsat till visst område och tidsavsnitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
