Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Bedömning av arbetsprestationer, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
TEKNISK TIDSKRIFT
Kupkes undersökningar visa, att även vid en
subjektiv uppskattning av prestationer, det är
möjligt för tränade arbetsstudiemän att få
relativt god enhetlighet i bedömningen av "normar’
prestation. Emellertid kvarstår önskemålet att
kunna erhålla mera objektiva underlag och
metoder för prestationsbedömningen.
Under de förenklade förutsättningar, som här
ha behandlats, kan man få en relativ bedömning
av olika arbetares prestationer genom mätning av
tiden per tempo, rytmen, eller av hastigheten i
rörelsen. Dessa förenklingar kunna i första hand
ske när arbetsväg och arbetstyngd per tempo icke
variera avsevärt.
Problemet kvarstår emellertid att på ett mera
objektivt sätt få en kalibrering av
bedömningsskalan eller en riktprestation fastställd. Vid
sådana arbetsstudier där man har ett stort urval
av iakttagelsevärden har man möjlighet att
an-Vända sig av statistiska metoder för urval och
gruppering samt bearbetning av ett stort
siffermaterial. Ur detta material kan man om det är
riktigt valt och behandlat dra vissa relativt säkra
slutsatser angående det sannolika läget av några
punkter i bedömningsskalan.
Utväljer man blott de dugligaste arbetarna och
studerar deras faktiska produktion under en
längre tid, sedan metoderna rationaliserats och
arbetet standardiserats, kan man om arbetarna
genom ackord eller på annat sätt
intresserats för att hålla en mycket hög takt, få en
uppfattning om den prestation, som i längden kan
hållas utan att lämpliga arbetare ta skada (steget
2 i bedömningsskalan). Man kan även genom
studium av spridningstal få en förfinad
uppfattning om avvikelser från medeltalet och om
rimligheten att på grund härav avvika från ackordet
vid mindre partier eller dylikt. En sådan metodik
kan dock endast användas för större, enhetliga
arbeten och i begränsad omfattning. Metoden
förutsätter eventuellt att vissa ackord tidigare
äro satta. Den kan således icke användas för en
första ackordssättning men för relativ bedömning
av ett tidigare satt ackord.
En för praktiska löneförhandlingar betydelsefull
prestation, är den faktiska ackordsprestation,
som åstadkommes av en grupp arbetare eller av
en bestämd arbetare. Den faktiska
ackordsprestationen för en godtyckt väld grupp arbetare eller
viss arbetare kunna falla inom olika delar av
bedömningsskalan och kunna därför icke utgöra
riktprestationer. De måste därför underkastas en
bedömning.
Relation mellan rytm, rörelsemotstånd och rörelseväg
i det allmänna fallet
I det allmänna fallet får man emellertid utgå
ifrån att våglängdens och kraftens inverkan på
rytmen icke är direkt motsvarande. Man får i
stället först söka klarhet i huru en ändrad väg-
längd och ett ändrat arbetsmotstånd normalt bör
inverka på rytmen. Sedan man gjort en sådan
bedömning, kan man möjligen använda en med
hänsyn till dessa variabler omräknad
jämförelserytm som mått på prestationerna. En bättre
metod synes dock vara att man först söker efter
den optimala kombinationen och en
standardiserad arbetsmetod. Det har genom
arbetsfysiolo-giska undersökningar påvisats, att en ökning av
arbetsmotståndet uti ett tungt arbete inom rätt
stora intervall lönar sig, dvs. att det ej erfordrar
en mot ökningen i arbetsmotstånd svarande
minskning av rytm för att arbetet skall utföras
med en konstant energiförbrukning. Genom
dylika undersökningar kan den ur
energiförbrukningssynpunkt optimala kombinationen av rytm
och arbetsmotstånd påvisas för olika
arbetsobjektmängder per tidsenhet. Undersökningar av
dylikt slag äro emellertid synnerligen tidsödande
och kunna ju icke göras vid den praktiska
prestationsbedömningen i företagen. Man får i stället
hjälpa sig fram med en kritisk värdering av var
och en av de nyssnämnda sambanden.
Rytmens beroende av det yttre motståndet
Det kan lätt konstateras, att när det yttre
motståndet är litet och rytmen ej är mycket hög,
betyder en ökning eller minskning i det yttre
motståndet ingenting nämnvärt för rytmen. Det
yttre motståndets ändring påverkar rytmen först
när antingen motståndet eller rytmen eller båda
delarna äro stora. Det är således endast vid
relativt ansträngande arbeten samt vid relativt snabba
rörelser som motståndets inverkan behöver
studeras och hänsyn till det yttre motståndets
variationer behöver tas i samband med en
prestationsbedömning. Fastställande av om för en viss
försöksperson påverkan av motståndets ändringar
på rytmen gör sig gällande, torde i allmänhet
kunna ske av en van bedömare. En viss ledning
vid denna bedömning kan man evetuellt få
genom studium av tempotidernas ändring under
olika tider på dagen. Visar det sig att tempotiderna
icke i väsentlig grad nedgå under dagen på grund
av trötthet, torde man kunna utgå ifrån att
motståndet icke varit för högt för rytmens
bibehållande samt att de verkligen förekommande
variationerna uti motstånd icke inverkat på rytmen.
Bli tempotiderna längre under arbetspassens gång
kan detta tyda på ackumulerad trötthet eller att
den högsta rytmen ej i längden kunnat hållas
vid det föreliggande arbetet. Man kan dock icke
tillmäta en dylik iakttagelse ett avgörande
bevisvärde då ovana, psykologiska förhållanden m.m.
kunna spela in.
Ett klassiskt tillämpningsexempel på betydelsen
av en bestämning av rytmens samband med
motståndet utgör Taylors bekanta lastningsarbete.
Genom en serie försök fastställde Taylor den
arbetsrytm som borde hållas och den vila som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
