Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 7 april 1945 - Toleranser och ritningar för keramiska detaljer, av Ole Miöen - Elmätning av mekaniska krafter, av O Joachimsson och Tore Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
TEKNISK TIDSKRIFT
för skruvar, som skola gängas fast i motsvarande
borrjiggshål. Detta konstruktionssammanhang
anges fullt entydigt genom klartexten på fig. 6.
Fig. 7 slutligen visar ett förslag till klartext för
angivande av ytterkontur. Genom att ånge detta
konstruktionssammanhang på ritningen kunna
många obehagliga överraskningar genom att
detaljen inte går in undvikas.
De här angivna fallen torde vara huvudtyperna
av de fall då klartext med fördel bör användas.
Vad här anförts gör dock ingalunda anspråk på
att vara ett slutgiltigt utarbetat förslag utan mera
ett diskussionsunderlag.
Nu kommer kanske konstruktören att invända:
Om jag måttsätter på detta sätt, vad har jag då
för garanti, att icke fabrikanten tar till alldeles
för stora spel? En konstruktion kan ju bli
förstörd även på det sättet. Till detta kan svaras,
att variationerna på ett passmått eller på ett
genom klartext angivet mått, vilket även bör
behandlas som passmått, alltid måste ligga inom
de normenliga toleranserna, utan 20 % tillägget.
Kan man inte klara sig med detta, bör
konstruktionen ändras. Att söka pressa fram löfte om
snävare toleranser bör man ej inlåta sig på, det
straffar sig alltid.
De angivna exemplen förefalla säkert många
konstruktörer rätt egendomliga. Utvecklingen
har ju med hänsyn till metoden för måttsättning
av konstruktionsritningar gått ut på att låta
måtten tala och undvika all onödig text, således
framför allt låta exakta toleransuppgifter ersätta allt
prat om konstruktionssammanhang. De här
framförda förslagen skulle ur denna synvinkel
närmast beteckna ett steg bakåt i utvecklingen.
Man bör emellertid komma ihåg, att
maskintekniken arbetar med ett material, som är relativt
lätt att bearbeta till önskad noggrannhetsgrad och
som framför allt under bearbetningen antar sin
slutgiltiga form. Verktygens och
arbetsmaskinernas fulländning har därför möjliggjort ständigt
större noggrannhet i tillverkningen och ständigt
mindre toleranser, tills slutligen den för
konstruktionssammanhanget erforderliga passningen
klarast och bäst angavs enbart genom de utsatta
toleranserna, och således all text blev onödig och
därför av ondo.
Det keramiska godset ligger i detta avseende
på ett annat plan. Bortsett från slipgods har det
icke sin slutgiltiga form när bearbetningen är
slutförd. Dess stora krympning och risken för
deformationer under bränningen måste därför
bemästras genom ett mera intimt samarbete mellan
konstruktör, tillverkare och
avsyningsavdelningarna, än vad annat gods i allmänhet fordrar.
Det enklaste sättet att etablera ett dylikt
samarbete, på tidigast möjliga och därigenom
billigaste stadium, förefaller mig vara att ånge
konstruktionssammanhanget på ritningen.
Leverantören kommer på detta sätt genast in i svårig-
heterna och får, redan då detaljen offereras,
tillfälle att komma fram med
tillverkningssynpunkter. Detta kan ofta leda till, att eventuellt
önskvärda större eller mindre
konstruktionsändringar kunna vidtas, innan fabrikationen sättes
i gång. Vidare riktas enligt förslaget såväl under
fabrikationen som senare under avsyningarna
leverantörens och kundens uppmärksamhet på de
för konstruktionssammanhanget viktigaste
måtten, vilka genom inramning eller "klartext" på
ritningarna äro markerade som passmått. Detta
kan ofta i otrolig grad förbilliga tillverkningen
och således bli till ömsesidig nytta för både kund
och leverantör.
Elmätning av
mekaniska krafter
DK 621.317.39 : 531.2
För mätning av krafter, påkänningar o.d. äro elektriska
metoder ibland att föredra framför rent mekaniska.
Särskilt vid registrering kan ett elektriskt förfarande, om det
är bekvämt och har ringa tröghet, ofta vara lämpligt att
använda. Vid elektrisk mätning av krafter kan man t.ex.
låta den ändring i avstånd mellan ändpunkterna, som
uppstår genom töjningen av en stålfjäder vid belastning,
medföra en ändring av en resistans, induktans eller kapacitans.
Denna ändring mätes och registreras.
Fig. 1 visar hur man i en stång kan ordna kraftmätning
med utnyttjande av en kapacitansändring. En del av
stången är ersatt med två bågformade plattjärn, som
uppbära var sin metallskiva. Den ena skivan är isolerad.
Skivorna bilda den kondensator, med vilken mätningen sker.
Utsättes stången för dragning komma skivorna på grund
av plattjärnens fjädring att närma sig varandra; deras
inbördes avstånd blir beroende av dragkraften, som alltså
bestämmer kondensatorns kapacitans. Kondensatorn
inkopplas över oscillatorkretsen till en radiomottagare, cn
vanlig superheterodyn, vars antennuttag matas med
konstant högfrekvens. Högfrekvensen väljes t.ex. inom
området 7—14 Mp/s. Mottagaren inställes för frekvensen i
fråga. Vid dragning i stången ändras mätkondensatorns
kapacitans och därmed även mottagarens avstämning. Har
mottagaren ett sökarljus kommer tydligen detta att
reagera, då det påverkas av en likspänning i mottagarens
dioddetektor. I närheten av resonans blir en sådan
likspänning ett mått på kraften; spänningen kan mätas och
därmed även kraften. Skola mätning och registrering
utföras med instrument, som ta nämnvärd effekt, kan man
lämpligen använda mottagarens eget slutrör som
förstärkare för spänningen. Radiomottagaren kan mycket väl
vara nätansluten; man slipper batterier för anodspänning
Fig. 1.
Stång med
anordning
för
kraftmätning
med
kondensator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
