Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1945 - Gustavsberg bygger, av Olof Thunström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// april 1945
473
Gustavsberg bygger
Arkitekt SAR Olof Thunström, Stockholm
Sett med romantiska ögon borde 1937 ha varit
varit ett dystert år för Gustavsbergs
Porslinsfabrik, ty då försvann den slutgiltigt från den
snabbt krympande listan av gamla traditionsrika
och personligt ledda familjeföretag och
inrangerades efter bokstavsordning i kooperationens
stora katalog på allehanda industrier.
Gustavsbergs Fabriks Intressenter hade sedan
1852 varit detsamma som familjen Godenius,
men redan tidigare, ja allt sedan fabriken
grundades av grosshandlare Johan Herman öhman
år 1826, hade handelsfirman Godenius varit
intresserad i företaget och haft åtskilliga bekymmer
med den nyanlagda fabrikens långvariga
barnsjukdomar. Genom giftermål med en av Godenius
döttrar kom Wilhelm Odelberg till bruket 1869
och därefter blev familjen Odelberg förknippad
med Gustavsbergs öden. Under Wilhelm
Odel-bergs driftiga ledning genomgick Gustavsberg en
storartad ekonomisk utveckling, som kulminerade
strax efter det första världskriget. Antalet
anställda mångdubblades och under närmare femtio
år ägde en livlig byggnadsverksamhet rum på
bruket, fabriken utvidgades och bostäder byggdes
för det ständigt växande antalet anställda. Under
förra kriget hade Gustavsberg en befolkning av
över 3 000 personer som så gott som samtliga
erhöll sin utkomst i fabriken och hade sin bostad i
fabrikens egna hus.
DK 333.32 : 728
725.4 : 666.5
När Wilhelm Odelberg dog 1924 hade redan
svårigheterna börjat torna upp sig för den svenska
porslinsindustrin. Konkurrensen med de stora
porslinsländerna, som rationaliserat sin industri
och i en del fall subsidierade sin export, gjorde
livet surt för de svenska porslinsmakarna med
sina mera hantverksmässiga
framställningsmetoder. Det var således ganska naturligt att
byggnadsverksamheten eftersattes på Gustavsberg
under dessa dystra år. Avsättningen gick ner, antalet
arbetare minskades år från år och samhället
började avfolkas. Inte förrän väl frampå
1930-talet igångsattes av gamle Odelbergs söner, Axel
och Victor, den genomgripande sanering av
produktionsapparaten som var av nöden för att det
gamla familjeföretaget skulle kunna bestå i
den hårda konkurrensen. Detta nydaningsarbete,
framför allt bestående av införandet av
gastunnelugnar som tillät en flytande tillverkning, var
i full gång, då Kooperativa Förbundet år 1937
köpte porslinsfabriken med allt vad därtill hörde
i jordegendomar, skogar, fartyg och mycket
annat.
Livet återvänder
Under de sju och ett halvt år som gått sedan
Gustavsberg inkorporerades i den kooperativa
industrifållan har ett ombyggnads- och
nydaningsarbete av för Sverige ovanliga mått försiggått på
Fig. 1. 1800-talets Gustavsberg.
En gammal färglitografi från
slutet av 1800-talet minner om
ett av fabrikens tidigare stora
expansionsskeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
