Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 28 april 1945 - Försvarstal för byggnadsindustrin, referat av uppsats av Olle Engkvist, av r - Återuppbyggnaden av Nordnorge, av Rolf Steenhoff - Reningsbrunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
TEKNISK TIDSKRIFT
nadskostnaderna. Själv har jag kommit till närmare
50 % .— officiellt har fastslagits 40 %. Jag har också sett
siffror på 25—30 %. Det hela beror på var man drar
gränsen.
Från arbetarhåll har framhållits att på en förändring av
arbetslönerna är föga att vinna. Det är på
materialleveranserna och byggmästarnas vinster det hänger. Genom en
officiell utredning har på senare tid visats att några
sammanslutningar av leverantörer för att höja prisnivån ej
förekommit. Till samma resultat kommo såväl 1938 års
byggnadsindustriutredning som 1940 års
byggnadskost-nadssakkunniga. Enbart denna väg leder ej till
rationalisering!
Nå, men byggmästarvinsterna då? Av egen erfarenhet och
vetskapen om andra företagares affärer, grundad på
utredningar, kan jag säga att alla historier om de stora
byggmästarvinsterna äro fabler. De ha för de flesta icke ens
räckt att klara det dåliga föret genom kriserna.
Rationaliseringens långa väg
Rationaliseringen inom byggnadsindustrin är en lång och
mödosam process. Den skapas ej genom ett beslut efter
de eller de linjerna, men genom utvecklingens gång och
hårt arbete. Denna utveckling kan man dirigera i önskad
riktning, dock aldrig hårdhänt eller diktatoriskt.
Den vägen går över studier av klimatiska problem,
befolknings- och hälsoproblem, över kunskapen om material
och arbete. Sent omsider har byggnadsindustrin också
erhållit några organ härför, t.ex. Geotekniska Institutionen,
Statens Kommitté för Byggnadsforskning och
Standardiseringskommissionen. Dessutom ha de tekniska högskolorna
och läroverken omorganiserats, och man har börjat
använda tidsstudier inom byggnadsindustrin.
Finanskontroll?
Det har talats och skrivits mycket om finanskontroll, oftast
därför att under kriser, när byggnadsföretagen ha
skakats i sina grundvalar, leverantörer och banker ha haft
svårt att få ut sina tillgodohavanden. Kan verkligen en
sådan kontroll ordnas? Det är i varje fall mycket svårt,
därför att det är räntan på byggnadslånen, som oftast
spelar en så stor och ödesdiger roll. Om räntan stiger
med 1 %, måste detta nämligen kompenseras med 15 %
stegring av hyran. Det är här som den stora faran ligger.
Hyrorna kunna ej utan vidare höjas, åtminstone ej för
dem som ha kontrakt. Svårigheten är att ingen i
tillräckligt god tid kan förutse de ekonomiska kriserna. Till en
del kan dock kontrollen genomföras, därigenom att
räntan fastställs på förhand.
Den som nu-bygger med anlitande av statens
Byggnadslånebyrå för tertiärlån, erhåller en garanterad ränta på
kassalånen. Härigenom har en orosfaktor eliminerats till gagn
för byggnadsindustrin. Men, observera endast för sådana
hus som gynnas av Byggnadslånebyrån! En kris, som den
vi nu genomleva, är särskilt intressant för
byggnadsindustrins män. Här skall dock ej göras något försök till
karakteristik av tiden och av de problem, som den har fört
med sig. Det skall endast konstateras att byggnadsindustrin
har hävdat sig så väl, att enligt officiella siffror en
kostnadsstegring på allenast 40 % inträtt sedan år 1939. Man har
anledning att räkna ined att kostnadsökningen under alla
förhållanden skulle ha gått upp till ca 20—25 % även
om kriget inte hade kommit. Den av krisen orsakade
mer-fördyringen är alltså endast 15—20 %. Klart är att
prishöjningen är högre, antagligen ca 15 % högre. Denna senare
fördyring har emellertid byggnadsindustrin motverkat genom
att bättre utnyttja konstruktioner och material, kanske också
genom en viss förenkling. Det är en betydande insats, som
bör ihågkommas, särskilt när prognosen för
efterkrigstidens kostnader skall ställas.
Avslutningsvis vill jag framhålla att talet om de höga
byggnadskostnaderna med åtföljande högre hyror är
överdrivet. Förhoppningarna om det byggnadsindustrins under,
som skall väsentligt sänka byggnadskostnaderna, äro minst
sagt överdrivna. Prisutvecklingen har varit normal,
arbetsmetoden i linje med tidens teknik.
Låt oss se sanningen i ögonen: det blir inget "under",
åtminstone inget långvarigt sådant. Acceptera därför
byggnadskostnaderna. Finner man, att hyrorna äro
oöverkomliga för främst de lägre inkomsttagarna, krävas åtgärder
på annat sätt. Dock ej sådana åtgärder, som innebära en
sänkning av bostadsstandarden, ty den vägen är ej blott
oklok och dyster, den är även farlig. r
Återuppbyggnaden av Nordnorge. Den Norske
Ingen-jörforening i Sverige sammanträdde under ordförandeskap
av direktör Chr. Lindboe den 22 mars 1945 för behandling
av spörsmål i samband med återuppbyggnadsarbetet i
Nordnorge. Direktör Ole Anker Rasch höll ett instruktivt
föredrag om "Finnmarkens försörjningsproblem" och
återuppbyggnaden av denna landsdel. I nordligaste Norge ha
framför allt transportproblemen varit bekymmersamma,
och man har genom samarbete mellan norska, finska och
svenska statliga och militära myndigheter etablerat en
mycket heterogen pionjärtrafik med hjälp av tåg,
armébilar, flygplan och renar. Samtidigt som transporterna
upporganiserats har arbetet bedrivits med deminering, plogning
och röjning av landsvägarna. Försörjningsorganisationen
synes vara perfekt byggd, och mar har försäkrat sig om
erfarna representanter på alla viktigare knutpunkter.
I diskussionen efter föredraget framhölls, dels att
fiskerinäringen vore den sedan gammalt förhärskande
näringsgrenen, på vilken landsdelens försörjning borde byggas
upp, dels att vissa möjligheter även skymta för
åstadkommande av vegetabilisk autonomi.
Pälsdjursuppfödning och härpå grundad pälsvaruindustri ha också stora
möjligheter för sig i denna trakt, men är en sak på längre
sikt, som fordrar såväl permanent bebyggelse som
forskningsarbete. Det mest brännande problemet är nu
bostadsfrågan, tak över huvudet för de stora skarorna hemlösa
finnmarksbor är ett livsvillkor, inför vilket kravet på trivsel
och hygien ofta måste stå tillbaka. Man har tänkt sig starta
bostadsbebyggelsen med uppförandet av en slags
standardiserade kåtor. Detta problem är särskilt viktigt i Vestlandet,
där ödeläggelsen av samhällena varit fullständig. Från
läkarehåll lämnades rapporter, som visade hur man med
hjälp utifrån kunnat övervinna de hotande tyfus- och
difteriepidemier och den överväldigande lusinfektion, som
följt i ockupationens spår. Även den i denna landsdel så
viktiga biltrafiken avhandlades i ett inlägg. Man siktar på att i
största utsträckning kunna utnyttja dieselmotorns stora
segdragningsförmåga och låga driftkostnad, men ett
villkor för att personbussar skola kunna sättas in på längre
sträckor är, att vägarna breddas till att ta emot fordon av
2,2 m bredd, och att broarna från början konstrueras att
tåla ett hjultryck av inemot 3 t.
Sammanträdet gav som helhet ett starkt intryck av hur
energiskt de norska administrativa och tekniska
försörjningsmyndigheterna arbeta på att skapa drägliga
förhållanden på skandinaviska halvöns nordligaste del, och hur
väl samarbetet med exilregeringen och de finska och
svenska myndigheterna fortlöper. Mötet gav emellertid också
ett bestående intryck av, vilka väldiga uppgifter man har
att brottas med när det gäller att icke bara återställa
tillräcklig försörjning och ordnade förhållanden, utan att
därjämte åstadkomma någonting, som är bättre än vad det
var, och att därvid även tillämpa teknikens senaste rön.
Rolf Stéenhoff
Reningsbrunnar. 1944 års avloppsutredning önskar pröva
effekten av avloppsvattenreningsanläggningar för mindre
samhällen (5—25—100 personer). I första hand avses
anläggningar för låggradig rening, men även höggradiga
reningsanläggningar kunna komma i fråga. Firmor, som
önska sådan prövning, torde före den 1 maj 1945 hänvända
sig till civilingenjör Vidar Westberg, Egnahemsstyrelsen,
Stockholm 2 (tel. 21 02 45).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
