Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 5 maj 1945 - Elektronik och elektroteknik, av Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
515
tydelse huvudsakligen för teletekniken, men
fundamental betydelse för den. Orsaken till att man
inte kan få större strömstyrka är ju, att
elektronerna ge rymdladdningar, som begränsa
strömmen. Så fort det gäller att kontrollera större
strömstyrkor, måste man därför gå över till
gasurladdningar. Mycket schematiskt kan man
säga, att elektronikens två huvudkapitel,
vakuumurladdningar och gasurladdningar, ha betydelse
för teletekniken resp. krafttekniken.
Vid gasurladdningar kan man få de elektroner,
som transportera strömmen, antingen från
katoden, liksom vid vakuumurladdningar, eller också
från själva gasen. Om en gasatom, som befinner
sig mellan anod och katod i ett urladdningsrör,
joniseras, dvs. klyves i en elektron och en positiv
jon, rör sig elektronen till anoden och den
positiva jonen till katoden. Man får då en elektrisk
ström genom röret.
Om fältet mellan elektroderna är svagt, dras
endast en del av de joniserade atomerna till
elektroderna. Om fältet ökar, ökar till en början
strömmen, men endast upp till ett visst
maximivärde, som sättes av joniseringens styrka. När
alla joner och elektroner som bildas omedelbart
dras till elektroderna, har strömmen nått ett
mättningsvärde (A—B i fig. 2). Detta värde
bestämmes av jonisatorns styrka. Om joniseringen sker
t.ex. genom röntgenbestrålning, är
mättnings-strömmen ett mått på röntgenstrålningens
intensitet. En sådan urladdning kallas osjälvständig.
Ökas spänningen över röret, inträda emellertid
så småningom andra fenomen. Elektronerna
accelereras nämligen av fältet upp till så höga
hastigheter, att de vid kollision med andra atomer
kunna slå sönder dessa och på det sättet
åstadkomma ny jonisation. Strömmen stiger därvid
kraftigt, och när rörspänningen nått ett visst
värde Ec, når strömstyrkan ett värde, som är
flera tiopotenser större än det ursprungliga. Den
primära jonisationen spelar därvid inte längre
någon avgörande roll. Urladdningen kan
uppehålla sig själv och övergår från osjälvständig till
Fig. 3.
Glimurladd-ning.
självständig urladdning (varav flera olika typer
finnas).
Så länge strömstyrkan i röret är mycket liten
(mindre än ca 1 /xA vid ett vanligt
urladdningsrör), spela rymdladdningarna i röret icke någon
större roll. Urladdningar av denna typ kallas
Townsend-urladdningar. Ökas strömstyrkan
(över E i fig. 2), kommer emellertid fältet i röret
att förändras till följd av de rymdladdningar, som
elektroner och särskilt positiva joner
åstadkomma. Detta har till följd, att spänningen i röret
sjunker ned till ett tämligen konstant värde
(F—H i fig. 2). Man har då fått en vanliga
glim-nrladdning av den typ, som utnyttjas i
signallampor, reklamrör osv.
Townsendurladdningen har icke själv någon
teknisk betydelse, huvudsakligen därför att
strömstyrkan i den är så liten, men spelar ändå roll
därigenom att den spänning som den fordrar
måste uppnås innan en glimurladdning kan
tändas. Den bestämmer därför glimurladdningens
tändspänning, vilken ju är högre än dess
brinn-spänning.
Förhållandena i en glimurladdning visas av fig.
3. Fältstyrkan är störst nära katoden, där
därför en stor del av urladdningens potentialfall är
lokaliserat (katodfallet). I detta område joniseras
gasen kraftigast. De därvid alstrade positiva
jonerna vandra till katoden under det att
elektronerna vandra till anoden. Vid katoden finnas
flera omväxlande lysande och mörka områden,
under det att från anoden utgår en ofta jämnt
lysande pelare (den positiva pelaren), som dock
kan saknas om urladdningsröret är kort eller
trycket lågt. I reklamrör är det den positiva
pelaren, som utsänder största delen av ljuset.
Den spänning, som fordras för att uppehålla en
glimurladdning, måste överstiga en viss
minimi-spänning, som bestämmes av katodfallet, vilket
Fig. 2. Karakteristik
för en gasurladdning
vid ca 1 torr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
