Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Bergborrning med hårdmetallborrar, av Carl-Axel Widén och Wilhelm Haglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
533
Bergborrning med hårdmetallborrar
Gruvingenjör Carl-Axel Widén, Bodås, och ingenjör Wilhelm Haglund, Sandviken
Bergborrning i vårt land har hittills så gott som
uteslutande utförts med borrar försedda med
stålskär. Endast för speciella ändamål, t.ex. för
djupborrning, ha diamantborrkronor kommit till
användning. Därjämte ha på sistone en del nya
borrtyper med skär av hårdmetall börjat komma ut i
marknaden.
De vanligaste skärtyperna äro enkla mejselskär,
fyrskär (korsskär) och sexskär. Dessa ha varit i
bruk under en lång följd av år. Bergborren som
helhet betraktad har däremot under senaste
årtionden varit föremål för intressanta
nykonstruktioner. Som ett alternativ till den gängse borrtypen
med fast krona uppsmidd i stångens ena ände ha
sålunda borrkrona och borrstång utbildats till två
från varandra skilda element. Borrkronan och
borrstången förenas genom en lös förbindning,
utformad till en gänga, kona e.d.
Denna konstruktion, som särskilt i Amerika har
fått vidsträckt användning, tillkom för att
nedbringa de stora kostnader, som orsakades av
borrarnas upprepade transport mellan smedja och
borrställe i samband med omvässning. I synnerhet
då smedjan är förlagd ovan jord representera
dessa transporter stora värden. De löstagbara
borrskären utgöra här en god lösning. Till
smedjan eller skärpningsplatsen fraktas endast
själva skären, medan borrstängerna bli kvar på
borrstället. Samtidigt erbjöd sig med denna
konstruktion möjligheten att använda en särskild
stålkvalitet för skäret och en för borrstången. Vid
stålvalet kunde dessa båda elements helt olika
funktioner bättre tillgodoses.
Förbindningen mellan krona och stång fördyrar
dock borren och försvagar den från
hållfasthetssynpunkt. Vidare kan ej undgås att
förbindningens yttermått bli större än stångens i övrigt, vilket
medför större skärdiameter än för en borr med
kronan direkt uppstukad i stångens ända. Detta
inverkar i sin tur ofördelaktigt på borrsjunkningen.
I vårt land ha de lösa borrskären ej funnit någon
större marknad. Så vitt bekant användas de
endast i dagbrottet i Kiirunavaara. Den äldre
borrtypen är alltjämt förhärskande. Av vida större
betydelse för bergborrningens utveckling är
införandet av hårdmetallborrar. De resultat, som hittills
uppnåtts, visa med önskvärd tydlighet, att en
genomgripande rationalisering av brytningstekniken
är inom räckhåll.
DK 621.775.74 : 622.233.3.053
Hårdmetall
Den moderna hårdmetallen är ca 20 år gammal.
Efter förra världskriget gjorde sig bristen på
diamanter mycket kännbar bl.a. inom den tyska
glödlampsindustrin. Mycket stora svårigheter
uppstodo vid dragningen av de hårda
volfram-trådarna, då diamantdragskivor ej funnos att
tillgå. År 1923 lyckades emellertid Osram i Berlin
att framställa en mycket hård metall, som endast
överträffades av diamanten i hårdhet. Krupp
övertog sedermera patenten och på
Leipzigmässan år 1927 demonstrerades för första gången den
nya produkten inför offentligheten. Krupp
kallade den Widia ("wie Diamant"). För närvarande
tillverkas hårdmetall i så gott som samtliga
länder, där den mekaniska verkstadsindustrin är av
någon betydelse. Den ojämförligt största delen av
den hårdmetall, som tillverkas, går till skärande
verktyg, vilka ha varit epokgörande inom den
mekaniska verkstadsindustrin.
Hårdmetallen består upp till 95 % av hårda,
svårsmältbara och mot förslitning mycket
motståndskraftiga metallkarbider — i huvudsak
vol-framkarbid. Återstoden utgöres av kobolt, vilken
metall tjänar som bindemedel. Hårdmetallen är
en sintrad, dvs. keramisk, produkt och framställes
på pulvermetallurgisk väg. Hårdmetallen
framställes alltså ej via någon smältningsprocess och
kan ej smidas, härdas eller anlöpas.
Några av hårdmetallens utmärkande egenskaper
äro
stor hårdhet (upp till ca 1 600 Vickers), vilken
bibehålles vid relativt höga temperaturer (upp till
600°C och mera), samt stor motståndskraft mot
förslitning.
Vid hanterandet av hårdmetallverktyg bör man
ha i minne, att hårdmetallen är en keramisk
produkt, med vilket följer en viss grad av sprödhet.
För olika ändamål tillverkas i dag olika
hård-metallkvaliteter. Hårdhet och seghet kunna
varieras genom att variera mängden bindemedel.
Den hårdmetallkvalitet, som visat sig mest
lämplig för skär till bergborrar, har en
volframkarbid-halt av ca 90 % och kobolthalt av ca 10 %.
Hårdmetallborrar och spränghålsborrning
Redan för 10—15 år sedan, då de sintrade
hårdmetallernas egenskaper allt mer blevo kända,
igångsattes försök på kontinenten med att an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
