Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Om lindens olja, av K-I S - Inaktiva gasers inverkan på keramiska produkters förändring i fuktig luft, av Stig Lindroth - Scientific Research and Development, av E Ingelstam - Asea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
TEKNISK TIDSKRIFT
Om lindens olja, av Allan Dahlén. I VA Handl. nr 173,
Stockholm 1943. 119 s., 32 fig., 77 tab. 9,50 kr.
Förf. har gjort till sin uppgift att göra en närmare
undersökning över mängden och arten av den olja, som
förekommer i lindträdet, med särskild hänsyn till en teknisk
utvinning och till möjligheterna att utnyttja denna olja i
landets fettförsörjning.
Det har genom tidigare undersökningar både utomlands
och här i landet varit känt, att fet olja förekommer i
lindens ved. Emellertid ha vissa motsägande uppfattningar
varit rådande beträffande mängden av denna olja, liksom
sammansättningens beroende av årstiderna, av växtplatsen,
av lokalisering i trädets olika delar m.m. Förf. har
nedlagt ett omfattande arbete för att bringa klarhet i dessa
frågor. Det har härvid framkommit, att lindoljan i
genomsnitt uppgår till 7—8 % av lindens torrsubstans.
Emellertid är denna oljehalt rätt variabel och kan till och med
inom samma träd variera inom ganska vida gränser.
Däremot synes oljehalten icke vara beroende av årstiderna, ej
heller av trädets ålder eller dess växtsätt. För oljans ut
vinning bör veden finfördelas, och det erhållna trämjölet
extraheras med lösningsmedel. Lämpliga lösningsmedel ha
befunnits vara bensol, bensin och klorkolväten. Förutom
ett flertal extraktionsserier — även i halvstor skala — har
förf. genomfört ett stort antal analyser av veden från vid
olika årstider fällda träd. Dessa analyser ha bl.a. omfattat
’ bestämning av lignin, hexosaner och pentosaner,
acidyl-grupper och äggviteämnen. Något samband mellan
oljehalten och nyssnämnda övriga komponenter i veden har
emellertid icke kunnat påvisas.
Förf. har fastslagit, att lindoljan verkligen har karaktären
av ett fett (alltså en glycerintrifettsyraester), som i
ny-utvunnet tillstånd har ett förtvålningstal av 180—185, ett
jodtal av 100—110 och en halt oförtvålbart av omkring
4 %. Oljan synes till största delen vara uppbyggd av
enkelt eller dubbelt omättade fettsyror och kan betecknas
såsom halvtorkande. På grund av oljans omättade
karaktär kan den redan i naturen ha blivit betydligt oxiderad.
Detta kommer då till synes i ett väsentligt förhöjt
förtvålningstal, ett lågt jodtal och en partiell olöslighet i
petroleumeter. Vid oxidation med luft antar lindoljan så
småningom en linoxynartad konsistens.
Lindoljans användbarhet som födoämne har ej fullt
klarlagts. Dess smak är motbjudande, men djurförsök ha dock
visat, att oljan icke är giftig utan väl kan fördras. Dess
tekniska användning torde därför närmast kunna vara
såsom råmaterial för framställning av tvättmedel. Möjligen
skulle dess egenskap att kunna bringas att torka också
kunna erbjuda en teknisk användning.
En uppskattning av landets bestånd av den vilda linden
har visat, att råvara för utvinnande av något tusental ton
lindolja torde förefinnas. Svårigheten för ett rationellt
tillvaratagande av denna råvara är den spridda förekomsten.
Skulle lindträdet kunna göras till föremål för en direkt
odling, skulle dess betydelse givetvis öka, särskilt som den
växer relativt snabbt. Förf. anser, att en ålder av 25 år
är tillräcklig för avverkning.
Arbetet är beledsagat med en mångfald skisser, tabeller
och diagram. Förf:s grundliga undersökning har klarlagt
möjligheterna att på basis av lindens olja öka vår
inhemska fettproduktion.
Även om de anvisade metoderna icke skulle komma att
realiseras, är det av stort värde att en så omfattande och
vederhäftig undersökning blivit utförd. K-I S
Inaktiva gasers inverkan på keramiska produkters
förändring i fuktig luft, av F Sandford. CTH Handl.
nr 36, Göteborg 1944. 58 s., 5 fig., 30 kurvblad. 5 kr.
Vid flera tillfällen har man iakttagit uppträdandet av
glasyrsprickor på glaserad skärv, trots att de båda
komponenternas termiska utvidgning inbördes avpassats. Man
insåg emellertid snart, att luftens fuktighet härvid har en
avgörande betydelse, och man har också lärt sig att i viss
mån modifiera framställningsmetoderna för erhållande av
ett fuktighetsresistent material.
Förf. har studerat vissa kemiskt inaktiva gasers
"katalytiska" inverkan på keramiska komponenters
vattenresistens. Följande material: 7-ai2o3, a-Al203, kvarts,
kristo-balit, kaolin, seglera och fältspat ha förbehandlats vid
resp. 800, 1 000 och 1 200° i N2, 02, 10 % CO + 90 % N2
och H20 under 2 h. Preparatens vattenupptagnings- och
vattenavgivningsförmåga har därefter fastställts genom att
utsätta dem för beröring med luft av känd och stegvis
ökad resp. minskad fuktighetshalt, tills jämvikt, dvs.
viktskonstans, uppnåtts. Härigenom erhålles preparatets
sorp-tionsisoterm i form av en vätnings- resp. avvätningskurva.
Dessa kurvor bestå av två huvuddelar, nämligen ett
område för absorption, som över ett visst ångtryck övergår
till området för kapillärkondensation. Kurvornas
irreversi-bilitet är därvid ett mått på det kemiskt bundna vattnet,
vilket ju är avgörande för materialets vattenresistens.
Förf. sammanfattar sina erfarenheter sålunda:
"–-y-Al203 bör undvikas i en skärv, som skall vara
vattenresistent, men å andra sidan är <%-Al203 inte så
indifferent mot vatten, som man ofta föreställer sig. Kvarts och
kristobalit äro efter bränning vid högre temperaturer
ganska resistenta, under det att kristobaliten vid lägre
förbehandlingstemperatur visar större sorption än kvartsen.
Segleran är mycket aktiv efter upphettning till 800° och
1 000° för att vid 1 200° bli mycket resistent. En något
annan bild företer kaolinet, som vid 800° är mindre aktivt
än segleran, men som vid 1 000° och 1 200° avtager i
aktivitet lika mycket som den senare. Fältspaten blir efter
upphettning till 1 200°, då den är smältande, betydligt mera
aktiv än vid 800° och 1 000°, om atmosfären utgöres av
02, N2 eller H20. CO + N2 samt C02 ge däremot föga
aktiva preparat vid 1 200°.
–-Gaserna ha emellertid icke med avseende på sina
effekter någon för samtliga substanser strängt
återkommande ordningsföljd. Dock verkar vattenångan på de flesta
i densamma vid de olika temperaturerna förbehandlade
preparaten starkare desaktiverande än någon av de övriga
gaserna.
–-De i C02 upphettade preparaten ha nästan alla
högre aktivitet inom kondensationsområdet än i övriga
gaser förbehandlade preparat."
Dessa för den keramiska industrin synnerligen värdefulla
undersökningar skola vidare utsträckas till längre
bränntider och med användning av skärv av ordinär
sammansättning. Stig Lindroth
Scientific Research and Development, presented by the
Lörd President of the Council to Parliament, London 1944.
12 s. 2 d.
Som bekant var det i Storbritannien som man först
började anförtro organisation av vetenskaplig forskning
åt speciella forskningsråd; redan år 1909 skapades de
båda första, för jordbruks- resp. fiskeriforskning. De många
viktiga funktioner i vetenskapligt liv som Royal Society
under sin långa verksamhet haft, kan i detta
sammanhang ej övervärderas. Särskilt inberäknat de nu under
krigstiden aktualiserade problemen och forskningsbehoven
är den engelska forskningens organisation månghövdad.
Intressant är att studera i vilken mån forskare och
forskningsuppgifter kunnat knytas till organ med även andra
samhällsfunktioner. Föreliggande häfte är en koncentrerad
officiell redogörelse över den nuvarande organisationen.
E Ingelstam
Asea, Västerås. Broschyren "Nutida
ackumulatorladd-ningsmetoder" innehåller en serie föredrag av
civilingenjörerna A Almkvist, H Björk och A Arvidsson (Tekn. T.
1941 h. 1, 18). Broschyren "Momentana maximal- och
mini-malreläer" behandlar reläer av elektromagnetisk typ med
låg effektförbrukning, stor kortslutningssäkerhet och
överbelastningsförmåga samt goda återgångsegenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
