Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Framsteg inom fotografisk teknik, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 maj 1945
549
Fig. 2. Nattligt flyganfall mot
Berlins centrum.
kats framställa en specialfilm, som kan infärgas och
användas i tryckpressar av rotationstyp.
Arbetet på förbättring av negativmaterialets
upplösningsförmåga har lett fram till en emulsion, som i detta
hänseende överträffar alla tidigare kommersiella produkter.
Detta nya material har en upplösningsförmåga på minst
1 000 linjer per mm. Det har gjorts högortokromatiskt,
varigenom dess hastighet blivit skaplig. Den är omkring
en femtedel av gasljuspappers. Emulsionen är praktiskt
taget kornlös, ty bromsilverkristallerna äro
submikro-skopiska (se fig. 3). Ehuru den innehåller normal mängd
silverhalogen, är den därför praktiskt taget klar, till
skillnad från en vanlig emulsion, som är opak.
Vid arbete med detta negativmaterial begränsas faktiskt
upplösningsförmågan av optikens felteckning i stället för
av emulsionen. Negativ kunna förstoras 1 000 gånger, utan
att kornet blir märkbart. Detta material har fått stor
användning för framställning av hårkors till optiska
instrument. Vidare lämpar det sig för mikroreproduktion av
dokument och annan skrift. Man använder det sålunda till
fotografering av brev för luftpost, varvid ett brev får
V250 av sin ursprungliga yta och 1/ioo av sin vikt. En 30 m
rulle 16 mm film motsvarar 1 700 kvartosidor. Härigenom
kan post till de väpnade styrkorna befordras med flyg
utan orimligt hög kostnad. Det torde vara på detta sätt
som t.ex. den amerikanska tidskriften Time sprides bland
de amerikanska trupperna över hela världen.
Fotograferingen blir förvånansvärt billig, då automatiska
förfaranden användas. Metoden är ingalunda ny. Den användes
t.ex. redan till duvposten vid Paris belägring år 1870.
Rekordet i reproduktion av detta slag torde innehas av
Goldberg, som 1926 på en kollodiumplåt lyckades
förminska 50 tryckrader till en höjd av 0,1 mm.
Skärmbildsfotograferingen, som blivit ett viktigt vapen
mot tuberkulosen, har utvecklats under kriget. Principen
vid detta förfarande är, att en röntgenbild göres synlig
på en fluorescerande skärm, som fotograferas med en
småbildskamera. Metoden har möjliggjorts genom
betydande framsteg såväl beträffande framställning av
fluore-scensskärmar och högkänslig film som beträffande
kamerakonstruktion. De bilder, som man får på detta sätt,
bli oerhört mycket billigare än de gamla röntgenbilderna
på fullstora plåtar, och de bli tydliga nog för att
åtminstone avgöra, om en noggrannare undersökning är
påkallad eller ej. Genom metodens snabbhet (200 patienter
per timme) och billighet har det blivit möjligt att
regelbundet undersöka hela befolkningar. I detta sammanhang
kan vidare nämnas, att krigsindustrin framtvingat nya
typer av röntgenfilm för fotografering av gjutna delar av
lättmetall, stålsvetsar m.m. Baines ger dock inga detaljer.
Alla hittills behandlade områden av fotografin ha på ett
eller annat sätt militär betydelse. Färgfotograf in synes
däremot vara av litet eller intet militärt intresse. Det är
därför förvånande, att mycket arbete dock tycks ha
offrats på utvecklingen av denna gren av fotografin.
Orsaken härtill är kanske den, att man vid krigsutbrottet
stod mitt uppe i synnerligen lovande undersökningar, som
man ej velat helt släppa.
Mången kanske tror, att färgfotografin endast är av
intresse för amatörerna och filmindustrin. Så är dock icke
fallet, ty den är redan av viss och blir säkert av mycket
stor betydelse för vetenskapliga undersökningar, t.ex.
inom medicin och metallurgi, samt även för en del
merkantilt betonade områden, t.ex. journalistik, reklam osv.
De första färgfotografierna utfördes genom tagning av
tre delnegativ bakom filter i de tre grundfärgerna,
varefter positivbilder i komplementfärgerna trycktes över
varandra. Detta förfarande ger alltså påsiktsbilder, men
trots att avsevärda framsteg gjorts under årens lopp, är
tekniken alltjämt mycket svår att bemästra, och bilderna
bli därför dyra. Det ligger nära till hands att förenkla
delnegativmetoden genom att exponera de tre delnegativen
liggande på varandra i en "tripack" av tunna filmer.
Flera sådana förfaranden ha sett dagens ljus, men de
blevo ganska kortlivade främst därför, att de gåvo
oskarpa bilder på grund av dålig kontakt mellan skikten
vid exponeringen. Då negativen här icke kunde exponeras
under var sitt filter, åstadkoms färgseparering genom att
ge de tre emulsionerna olika färgkänslighet. Kodachrome
och Agfacolor, som voro det nyaste på området vid
krigsutbrottet, bygga på samma princip, dvs. de ha tre olika
ljuskänsliga skikt, men dessa äro gjutna på varandra i
stället för på skilda underlag. Skikten komma då mycket
nära varandra och i fullständig kontakt, varigenom skarpa
bilder erhållas. Vid tripackmetoden skildes de tre
negativen åt efter exponeringen och kunde sedan behandlas
på samma sätt som de ovan omtalade delnegativen. Vid
de nya filmerna skiljas icke skikten från varandra.
Delbilderna måste därför färgas, där de befinna sig, vilket
sker enligt en helt ny metod.
När p-fenylendiamin eller dess N-dimetyl- eller
N-dietyl-derivat användas som framkallare med litet eller ingen
sulfit, erhållas på de ställen, där silver utreduceras,
oxidationsprodukter, som ge färgämnen med föreningar
innehållande en metylengrupp (färgkomponenter). Med någon
förenkling kan sägas, att p-fenylendiaminen oxideras till
en nitrosoförening, som under avspjälkning av vatten
kopplas med färgkomponentens metylengrupp. Sålunda
ger vid framkallning p-aminodimetylanilin med
etylaceto-acetat ett gult färgämne, med a-naftol ett blågrönt och
med p-nitrobenzylcyanid ett purpurrött. Färgbilderna
framställas enligt denna princip både på Kodachrome
och Agfacolor, ehuru färgämnen och metodik äro olika.
Kodachromefilmens tre ljuskänsliga skikt utgöras från
ytan räknat av: vanlig emulsion (endast blåkänslig),
orto-kromatisk (grön- och blåkänslig) samt pankromatisk med
grönlucka (röd- och blåkänslig). Mellan den vanliga och
ortokromatiska emulsionen finns ett gulfärgat filterskikt,
som förhindrar, att blått ljus tränger ned till de grön- och
rödkänsliga emulsionerna. Vid exponering komma de tre
skikten uppenbarligen att registrera de tre grundfärgerna.
Färgbilden framställes genom fyra efter varandra följande
framkallningar. Efter behandling med vanlig framkallare
och sköljning belyses kvarstående bromsilver, ett skikt i
taget. Varje belysning följes av en behandling i
p-fenylen-diaminframkallare innehållande en färgkomponent, som
ger resp. grundfärgs komplementfärg. Slutligen bortlöses
allt utreducerat silver och det gula färgämnet i
filterskiktet, varefter endast de tre färgbilderna kvarstå.
Fig. 3. Mikrofotografi (2 500 X), t.v. av gitter med 600
linjer per mm på fotografiskt material med högsta
upplösningsförmåga, t.h. av en högkänslig emulsion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
