Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 12 maj 1945 - Framsteg inom fotografisk teknik, av Sigge Hähnel - Nomenklatur för produkter ur sulfatsåpa, av N Avelius - Konstgjord svamp, av S Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
TEKNISK TIDSKRIFT
Då Agfacolorfilmens tre skikt från början innehålla resp
färgkomponenter, blir dess behandling enklare. Efter
vanlig framkallning belysas alla tre skikten på en gång och
framkallas i p-fenylendiamin, varefter allt silver bortlöses.
Vid båda dessa förfaranden erhållas alltså unika
färg-diapositiv genom en sorts omvändningsframkallning av
den exponerade filmen. Agfas förfarande är förbluffande
enkelt, åtminstone teoretiskt sett. Att Kodak icke använt
samma metod beror enligt Baines därpå, att många
färgkomponenter diffundera från skikt till skikt och därför
ej kunna inblandas i emulsionerna. Denna begränsning
vid valet av färgkomponenter medför, att färgnyanserna
icke kunna träffas tillräckligt noga, varigenom
färgåtergivningen blir mindre säker. Man har emellertid nu
lyckats genomföra Agfas metod utan inskränkningar vid
valet av färgkomponenter genom att lösa dessa i
organiska lösningsmedel olösliga i vatten och emulgera
lösningarna med bromsilveremulsionerna (jfr t.ex. Kodaks
svenska patent 111.644).
Med delnegativprocesserna erhållas påsiktsbilder i färg
men endast till priset av mycket och svårt arbete, övriga
processer ge alla diapositiv och dessutom unika bilder.
Färgfotograferingens problem kan icke anses löst, förrän
det blivit möjligt att lätt framställa goda påsiktsbilder i
obegränsat antal från ett negativ. Kodachromeprocessen
arbetar med subtraktiv färgsyntes och borde därför kunna
användas för framställning av påsiktsbilder. Vid försök
att utnyttja den för detta ändamål stötte man emellertid
på många praktiska svårigheter. Dessa ha övervunnits
under kriget, och 1942 utsläpptes i Amerika ett material,
benämnt Minicolor. Detta består av en emulsion av
Kodachrometyp på vitt filmunderlag och kan användas
för framställning av förstorade påsiktsbilder från vanliga
Kodachromebilder. Vid samma tid kom ett annat
förfarande, kallat Kotavachrome, vid vilket en invecklad
färgkorrektion genom avmaskning utföres. Detta förfarande
torde vara mycket dyrbart men skall ge utmärkta bilder.
De båda sistnämnda metoderna fordra dubbel
omvändningsframkallning. Vill man endast ha påsiktsbilder,
kunna dessa göras mycket enklare genom ett
negativ-positivförfarande. Ett sådant har nu utarbetats.
Negativfilmen, som kallas Kodacolor (detta namn har tidigare
använts på en linsrasterfilm, som emellertid ej tillverkats
på åtskilliga år), har tre emulsionsskikt innehållande
färgkomponenterna i den form, som ovan antytts. Efter
exponering framkallas den i en p-fenylendiaminframkallare,
varefter överskott på bromsilver och utfällt silver
bort-lösas. Bilden är nu negativ både beträffande svart-vitt
och färg (dvs. i komplementfärger) och kan kopieras
eller förstoras på ett papper, som har en emulsion av
samma typ som negativfilmen. Enligt detta förfarande
kunna uppenbarligen påsiktsbilder i färg göras mycket
lättare och billigare än enligt någon förut känd metod.
Det återstår att se, om färgåtergivningen blir
tillfredsställande. Ehuru metoden till det yttre förefaller enkel,
innefattar den i själva verket en rad komplicerade
processer, vilka måste fordra stor precision såväl vid
negativ- och positivmaterialets framställning som vid dess
användning. Härtill kommer att en bild i färg måste återge
originalet mycket noggrannare än en i svart-vitt, ty ögat
är betydligt känsligare för felaktigheter i färgnyans än i
gråton. Sigge Hähnel
Nomenklatur för produkter ur sulfatsåpa. Kristiden
har i hög grad aktualiserat utnyttjandet av produkter ur
sulfatsåpa. Vid dennas surgöring uppkommer ett material,
som givits så skiftande benämningar som flytande harts,
sulfatharts, tallolja och polyterpen. För materialet, som
till ca 90 % består av fett- och hartssyror, föreslog jag
den mer rationella benämningen tallsyra i ett i mars 1942
till TNC insänt nomenklaturförslag, som även omfattade
benämningar på flera av de vid materialets destillation och
vidarebearbetning erhållna produkterna. I den diskussion,
som med anledning därav uppstod bland fackmännen,
framfördes ett flertal förbättringar och kompletteringar av
det ursprungliga förslaget, särskilt av fil. mag. S Bergman.
En redogörelse för frågans dåvarande läge finnes i Sv.
Papperst. 1942 h. 10.
Det sålunda modifierade förslaget visade sig vara en
lämplig grundval för det fortsatta arbetet. I oktober 1942
infördes de nya benämningarna i Tulltaxan, och de började
därjämte tillämpas i Patentverket enligt överenskommelse
mellan de av frågan berörda byråcheferna och tekniska
ledamöterna (Tekn. T. 1942 s. K 88). Svenska Pappers- och
Cellulosaingenjörsföreningen, till vilken TNC i maj 1942
överlämnat mitt förslag jämte inkomna yttranden, satte sig
i förbindelse med motsvarande norska, finska, amerikanska
och tyska organisationer för att få del av deras
uppfattning. Då professor E C Jahn vid Syracuse University våren
1944 befann sig i Sverige ordnades ett sammanträde med
representanter för nyssnämnda förening, Sveriges Kemiska
Industrikontor, Kolningslaboratoriet, AB Wilh. Becker och
Patentverket för att diskutera frågan med denne
amerikanske expert, som därvid gav uppslag till lämpliga
motsvarande engelska benämningar.
För de statliga myndigheterna och särskilt för
Patentverket var det synnerligen angeläget att få en lämplig och
enhetlig nomenklatur fastställd så snart som möjligt.
Sedan Nomenklaturnämnden vid Patentverket nu
kommit till stånd (Tekn. T. 1945 s. 392) upptogs denna fråga
som första ärende, och mitt förslag i dess slutliga skick
fastställdes att gälla, varom TNC underrättats.
För den produkt, som erhålles vid surgöring av
sulfatsåpa, har enligt det godkända förslaget fastställts den
vetenskapliga benämningen tallsyra, som även blir teknisk
benämning, då särskilt avseende fästes vid produktens
sammansättning. Jämsides därmed kvarstår den gamla
benämningen tallolja såsom betecknande för produktens
konsistens. Benämningarna flytande harts, sulfatharts etc.
utgå. Godkända benämningar på övriga produkter bli:
tall-förolja, tallfettsyra, t allharts sy ra, tallharts, tallhartsolja,
tallbeck, talltvål och tallsåpa. De närmare detaljerna
framgå av ett meddelande från Nomenklaturnämnden, infört i
Ind.-tg Norden 1945 h. 11 och i Sv. Papperstg 1945 h. 6.
N Avelius
Konstgjord svamp. Även efter noggrann rengöring
innehåller naturlig tvättsvamp spår av sand, som lätt repar
högpolerade ytor. Denna produkt har dessutom flera
andra olägenheter, vilka icke återfinnas hos konstgjord
svamp. Denna motstår sålunda fullständigt verkan av varm
soda- eller tvållösning och håller därför längre än
natursvamp. Den kan vidare absorbera dubbelt så mycket
vatten, och man kan torka en yta fullständigt torr med
konstsvamp. Denna torkar också själv mycket lättare än
natursvamp och gynnar därför icke utvecklingen av
mikroorganismer.
Konstsvamp tillverkas vanligen av cellulosa enligt
viskosmetoden. Även kuprammoniumcellulosalösning och
cellulosaacetat ha föreslagits, men i praktiken torde uteslutande
viskos användas. Svampens porositet kan åstadkommas
på flera olika sätt. Man åstadkommer t.ex. koagulering av
viskosen med en stor mängd av ett kristalliserat salt,
såsom glaubersalt. Härvid uppstå porer genom närvaron av
saltkristallerna, som sedan utlösas med vatten, varvid
samtidigt litet syra tillsättes för att neutralisera alkalit i
viskosen. Enligt en annan metod använder man
aluminiumpulver, som ger porer på grund av vätgasutveckling med
viskosens alkali.
Efter noggrann tvättning torkas konstsvampen till en
vattenhalt på 150—175 % av torrsubstansvikten och
förvaras i gastäta behållare, tills den skall säljas. Om det sista
tvättvattnet försatts med glycerin, kan svampen förvaras
öppet. Utom för rengöringsändamål kan konstsvamp
användas som packmaterial, för ljud- och värmeisolering
och vid filtrering. Överdragen med ett vattenfast lack kan
den användas till livbälten (Brit. Plastics dec. 1944). S Hl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
