- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
606

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 26 maj 1945 - Teknisk-ekonomisk redogörelse för banavdelningens verksamhet år 1943, av Nils Lundström - Vejlaboratoriets Virksomhed 1/4 1942—31/3 1943, av Thorvald Ernulf - Betons Poreformer og Vandtæthed, av Arne Björneklint - Skævvinklede Plader, av Åke Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(606

TEKNISK TIDSKRIFT

Teknisk-ekonomisk redogörelse för banavdelningens
verksamhet år 1943,SJ publ., Stockholm 1944. 101 s., 16 fig.

1943 års redogörelse är i sin uppläggning sina närmaste
föregångare lik Den inledes med det växande
statsbane-nälets administrativa indelning i bansektioner med
underavdelningar, allt redovisat i sifferrika men överskådliga
tabeller. Det kan noteras, att den trafikerade banlängden
vid årets slut uppgick till 10 860 km, alt den sammanlagda
kostnaden för nybyggnader och underhåll utgjorde över 120
Mkr. samt att banavdelningen hade en personalstyrka av
över 13 000 i medeltal under åiet. Av uppgifter rörande
banunderhållet torde vissa vara av mera allmänt intresse.

Impregneringen av virke, främst då syllar, har sålunda
under året bedrivits i rätt stor skala. Som
impregneringsmedel användas numera arseniksalter, bl a. från Boliden.

Krigsåren ha uppvisat en alltmer stegrad trafik och, då
dessutom krigets tre första vintrar voro exceptionellt
stränga, utsättes såväl spårunderbyggnaden som
spåröverbyggnaden för betydande påfrestningar. De under dessa
år ovanligt talrika skenbrotten förorsakade mycket arbete
och åstadkomma viss oro. Redogörelsens statistik över
sken-brottsfrekvensen hos skenor av olika tillverkare visar, att de
svenska skenorna äro i vårt klimat överlägsna de utländska
fabrikaten, vilka i huvudsak äro tyska och engelska.

I konkurrensen med övriga kommunikationsmedel söka
ju järnvägarna hävda sig bl.a. genom att öka
tåghastig-heterna. På huvudl.njerna Stockholm—Malmö och
Stockholm—Göteborg ha arbeten påbörjats för att möjliggöra
en tåghastighet av 120 km/h. Ett led i detta arbete är
införande av tyngre skenor och 1943 förekommer i spår
för första gången 1940 års skenmodell med en vikt av
50 kg’m. För alt erhållsf en mera intim samverkan mellan
skenor och syllar användes vid denna och även vid 1924
års skenmodell numera fjäderspikbefästning.

Spårmateriel gassvetsas i betydande omfattning; detta
gäller såväl svetsning av skenskarvar som påsvetsning av
spårväxelkorsningar och skenändar. Så har exempelvis
nära 6 % av samtliga i spår liggande korsningar påsvetsas
under året. över 100 000 skenskarvar ha dessutom
uppbockats med hjälp av uppbockningsapparat.

Gruset har tidigare varit det allenahärskande
barlastmaterialet här i landet. Under de senare åren har emellertid
användningen av makadam kraftigt ökat och under 1943
utgjorde den ungefär en tredjedel av all inlagd barlast.
Barlast av makadam räknas nämligen som en av de
nödvändiga förutsättningarna för de högre hastigheterna.

Någon har kallat statens järnvägar för landets största
trädgårdsmästare och varje tågresenär kan ju konstatera,
att ett intresserat arbete nedlägges på att skapa färgglada
blickfångare vid stationer och banvaktstugor. Här kan
noteras, alt kostnaden för planteringar 1943 uppgick till
0,75 Mkr.

Av uppgifterna om nybyggnadsarbeten skall här
omnämnas ett par broarbeten. Det ena gäller ett utbyte
av en stålöverbyggnad, som inte gick fullt programenligt.
Bron ligger i 65° vinkel och i 16,5 °/oo lutning. Den nya
överbyggnaden upplades i den fastställda lutningen på
ställningar vid sidan av den gamla och sammankopplades
med denna, varefter sidoförhalningen påbörjades. Redan
efter någon meters förflyttning visade det sig emellertid
svårt att styra de sammankopplade överbyggnaderna,
varför de måste isärkopplas. Utbytet kunde nu slutföras utan
malörer. Det framhålles att bytet sannolikt blivit enklare,
om den nya bron sidoförflytlats i horisontellt läge och
först därefter sänkts i sin ena ände till slutlig lutning.

Det andra beskrivna arbetet är en dubbelspårig vägport,
som utförts i betong som ramkonstruktion i tre spann.
Trafiken kunde ledas över den nya bron endast tre och
en halv månad efter det att schakten i banken påbörjades.
Under byggnadstiden lades trafiken över på ett
förbigångs-spår med provisorisk bro på syllpallningar.

Anläggandet av dubbelspår har fortsatts och under året
öppnades för trafik dubbelspåren Skebokvarn—Sköldinge,
Hallsberg.—Östansjö och Laxå—Gårdsjö. Nils Lundström

Vej laboratoriets Virksomhed 1/4 1942—31/8 1943.
Medd. 27, 1944 fra Vejlaboratoriet, Köpenhamn. 95 s., 11 fig.

Denna statistik ger många intressanta upplysningar om
de problem, som den danske vägbyggaren har att brottas
med. Få ett klart och överskådligt sätt redogöres i korthet
för de undersökningar, som laboratoriet utfört, samt de
råd, som givits till gagn för vägbyggandet. I flera fall äro
de erhållna resultaten framställda i diagramform, vilket
underlättar värdefulla jämförelser.

Vejlaboratoriets verksamhet består ju huvudsakligen i
undersökning av vägmaterial och vägbeläggningar, men
även andra vägfrågor upptas till behandling. Flera av
de insända proven och frågorna äro helt naturligt
föranledda av de nya problem, som vägbyggarna under de
senaste åren ställts inför, då det gällt att på bästa sätt
utnyttja det material, som kunnat ställas till förfogande.

Bland behandlade frågor kunna nämnas de
undersökningar, som företagits för att erhålla jämförelse mellan
hållfasthetsprov utförda med särskilt gjutna provkuber och
provbalkar av betong samt ur färdig vägbana uttagna
provplattor. De på grund av bristen på bituminösa bindemedel
företagna försöken att använda lera som bindemedel vid
vägbeläggningar ha utförligt behandlats men synas inte
ha lämnat något nämnvärt positivt resultat. Ett stort
utrymme har även givits behandlingen av frågor rörande
frostskador å olika slag av beläggningar och orsakerna
till dessa.

Slutligen ha behandlats frågor angående
patentansökningar, jämnhetsmätningar, trafikintensitet m.m.

Thorvald Ernulf

Betons Poreformer og Vandtæthed, av E Suenson,
Köpenhamn 1944. 8 s„ 7 fig.

Förf. redogör i sin uppsats för en del försök, som vid
Laboratoriet för Byggeteknik påbörjats för närmare
utrönande av sambandet mellan vattentätheten hos betong
och betongens konsistens vid gjutningen.

Inledningsvis nämner förf., att det vid vattentäthetsförsök
med betongprover visat sig, att vattengenomströmningen
är beroende av betongens konsistens vid gjutningen, på så
sätt att bästa vattentäthet erhålles vid* användning av
plastisk konsistens. Då vattengenomströmningen är beroende
av de genomgående porernas struktur — storlek, antal,
form m.m. — följer, att porernas struktur bestämmes
av-betongens konsistens vid gjutningen. Man bör alltså
av-porernas utseende i hårdnad betong kunna sluta sig till
betongens konsistens.

Förf. särskiljer tre olika slag av porer i hårdnad betong,
nämligen torrporer, klotporer och våtporer. Torrporer
uppstå, som namnet anger, i betong som gjutits med mycket
torr konsistens, klotporer i betong som gjutits med plastisk
konsistens och slutligen våtporer vid gjutning med
flytande konsistens.

Förf. ifrågasätter riktigheten av den gängse
uppfattningen, att otätheten hos den med flytande konsistens gjutna
betongen skulle bero på, att den stora vattenmängden
verkar separerande på cementkornen. Genom sina i uppsatsen
beskrivna försök visar förf., att orsaken till
vattengenomströmningen med största säkerhet inte beror på de genom
separationen bildade relativt små porerna utan på större
vattenfyllda porer, som uppstå genom att cementen i
mellanrummen mellan gruskornen faller till botten. Förf. vill
därför hellre ge våtporerna en annan benämning, nämligen
"Bundfældningsporer".

Förf. har dessutom lämnat några praktiska råd för
undersökning av vattentätheten hos betongprover.

Arne Björneklint

Skæwinklede Plader, av N J Nielsen. Ing.-vidensk. Skr.
1944 nr 3. G E C Gad, Köpenhamn 1944. 56 s„ 28 fig.
4,50 dkr.

Jämsides med andra sätt att behandla mera komplicerade
statiska problem rörande plattor tillämpas vissa differens-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free