Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Jordbrukets rationalisering, av Claes-Bertil Folin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 19U5
609
Jordbrukets rationalisering
Disponent Claes-Berlil Folin, Sickelsjö
I den diskussion om jordbrukets framtid, som
under de senaste åren förts i pressen och vid olika
sammankomster, har slagordet "jordbrukets
rationalisering" förekommit synnerligen ofta. Framför
allt förefaller det, som om icke jordbrukare ansåg
att de med detta hittat på någon sorts trollformel
varigenom man skulle kunna åstadkomma ett
jordbruk, som samtidigt som det kunde leverera
födoämnen till synnerligen låga priser, ändå skulle
bli i stånd att lämna jordbrukarna en lika god
bärgning som landets övriga befolkning kan
erhålla i industrins eller statens tjänst. Vad menar
man då egentligen med jordbrukets
rationalisering? Jag har ganska klart för mig att
åtminstone industrins representanter föreställa sig att
saken är lätt ordnad på det sättet att
jordbrukarna skaffa sig tillräckligt med
arbetsbesparande maskiner av olika slag, framför allt
traktorer; och så kunna maskinerna på kort tid uträtta
vad som annars tagit väsentligt längre tid och
framför allt oftast ställt sig väsentligt tyngre
och besvärligare.
För att över huvud taget kunna diskutera de
åtgärder, som kunna komma i fråga vid en
rationalisering av jordbruket, är det alldeles
nödvändigt att vi till en början göra klart för oss hur
det svenska jordbruket för närvarande är
beskaffat. Jag menar då att vi i första hand skola
ägna någon uppmärksamhet åt hur den svenska
åkerjorden är fördelad på olika brukningsdelar.
Enligt senast tillgängliga siffror är åkerjorden
fördelad på i runt tal 410 000 brukningsdelar.
Om man från denna siffra tar bort alla jordbruk
under 2 ha, som ju knappast i egentlig mening
kunna kallas jordbruk, återstå i runda tal 300 000
brukningsdelar. Det är viktigt att vi lägga denna
siffra på minnet för den fortsatta diskussionen.
Av dessa 300 000 brukningsdelar äro icke mindre
än 210 000 under 10 ha. Dessa brukningsdelar
kunna icke anses ge mera än en mycket knapp
försörjning för sina innehavare, om de förutom
jordbruket icke ha tillgång till andra
förtjänst-möjligheter. Möjligen kan undantag göras för en
del av dessa jordbruk, som närma sig den övre
arealgränsen, i all synnerhet om de äro belägna
på någon av våra ur jordbrukssynpunkt
bördigaste och gynnsammaste slättbygder. Det bör
Föredrag i Östergötlands Tekniska Förening den 9 mars 1945.
DK 631.3
kanske i detta sammanhang påpekas att
utvecklingen alltmera synes gå i den riktningen, att det
behövs allt större arealer för att kunna lämna
skälig bärgning för en familj. Jag har själv varit
med om att lägga ut ett flertal torp till
skogsmark, därför att arealen varit så liten (5—7 ha
åker med i allmänhet dåliga fält) att
vederbörande arrendator ansåg sig icke kunna leva på
stället — detta trots att endast 25—30 år tidigare
två arrendatorer haft sin bärgning från samma
ställe. Att jag i mitt speciella fall icke motsatt
mig denna utveckling är naturligt, då avgiften
för dessa torp när den omräknades i pengar
(vilket tidigare icke varit fallet) blev alltför
blygsam för att man skulle erhålla någon som helst
ränta på det på torpet nedlagda
byggnadskapitalet. För att återgå till åkerarealens fördelning,
så finns det, fortfarande i runda tal, 60 000
brukningsdelar i storleken mellan 10 och 20 ha, 28 000
brukningsdelar i storleken 20—50 ha, 5 000
brukningsdelar mellan 50 och 100 ha och endast något
över 2 000 brukningsdelar över 100 ha. Om man
av vissa anledningar, som jag skall närmare
beröra nedan, går ner så långt som till 80 ha, som
den lägsta gränsen för vad man skulle kunna
benämna "jordbruk lämpat för maskindrift",
erhålla vi i alla fall inte mera än cirka 4 000
jordbruk. De till arealen relativt välfuntade
storbondejordbruken skulle alltså vara de med mindre
areal än 80 men större areal än 10 ha och dessas
antal skulle då bli något över 90 000.
Mekaniseringen
Med en rationalisering av jordbruket synes man
ofta förväxla en dess mekanisering. Det skall
visserligen genast erkännas att vägen till ett
rationellare jordbrukande ofta går över en större
mekanisering, och det kan därför kanske vara på sin
plats att vi uppehålla oss en stund vid denna. De
senare årens brist på arbetskraft och den allt
större kostnad, som denna arbetskraft betingar,
ha gjort att maskinparken måst väsentligt
utökas. Kostnaderna för det mänskliga arbetet ligga
i Mellansverige över 50 % av de samlade
driftkostnaderna. Detta trots att en avsevärd
maskinpark redan finnes. Det som betytt och sannolikt
kommer att betyda mest i framtiden vid
jordbrukets mekanisering är ersättandet av hästar och
folk med traktorer. Genom användandet av trak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
