Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Syntetiskt gummi som isolermaterial, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
613
Syntetiskt gummi som isolermaterial
Civilingenjör Bo Särnö, Stockholm
Begreppen kautschuk och gummi äro i dag
mindre än någonsin avgränsade genom allmänt
vedertagna definitioner. Man ser stundom
begreppen använda i inskränkt bemärkelse, varvid med
kautschuk förstås endast sådana råmaterial, som
kunna vulkaniseras och vilka efter
vulikanisering-en äro gummiliknande. I andra fall ges uttrycken
en mera vidsträckt tolkning, och kautschuk får
beteckna alla material, som i färdigbearbetat
tillstånd äro gummiliknande, oberoende av om de
äro vulkaniserade eller termoplastiska. Ur
användnings- och bearbetningssynpunkt är det
naturligast att välja den rymligaste definitionen.
Till de syntetiska råmaterial, som ha intresse
som utgångsmaterial för flexibel isolering, eller
som, ehuru själva ur elektrisk synpunkt
olämpliga, på grund av andra egenskaper användas i
kombination med elektriskt högvärdig kautschuk,
kunna då räknas elastomerer, elastener, etenoider
och tioplaster.
Bland elastomererna återfinnas de vanligaste
syntetiska kautschukkvaliteterna, nämligen Buna,
Perbunan och Neoprene samt de nyare
produkterna, Hycar, Chemigum och Svedopren. De äro
samtliga vulkaniserbara. Till elastenerna höra det
vulkaniserbara butylgummit och den
termoplastiska Oppanol, även känd under namnet Vistanex.
Etenoiderna äro samtliga termoplastisika. Den
viktigaste produkten inom denna grupp är
poly-vinylklorid, som är en vid rumstemperatur
benhård produkt med latenta elastiska egenskaper,
som frigöras, om polyvinylkloriden i värme
gelatineras med lämpliga mjukningsmedel. Man kan
genom att variera mjukningsmedelsdoseringen
DK 621.315.616.7 : 678.77
genomlöpa hela hårdhetsskalan från mycket
mjukt gummi till ebonit. Mjukgjord
polyvinyl-klorid benämnes av de svenska
kabelfabrikanterna pv-isolering. Utländska namn på liknande
produkter äro Mipolam, Koroseal och Flamenol.
Bland tioplasterna äro de mest kända
produkterna Thiokol, Perduren och Modotiol. De måste
betraktas som vulkaniserbara men stå på gränsen
till termoplasterna.
Utesluter man ebonit, finner man, att gummits
isolerande egenskaper i nämnvärd utsträckning
utnyttjas endast inom kabeltekniken. Gummits
användning som isolermaterial är därför i
realiteten detsamma som dess användning inom
kabelindustrin.
"Gummiisolering" är icke något entydigt
definierat begrepp. Först och främst har tillverkaren
att välja sitt utgångsmaterial bland ett stort
antal, ur elektrisk synpunkt mycket olika
kautschukkvaliteter. I dessa skall han inblanda ofta
avsevärda mängder fyllnadsmedel, som i
isoler-blandningar vanligen utgöras av mineraliska,
pulverformiga material såsom krita, kaolin, talk
m.fl. Mängden fyllnadsmedel är beroende av
användningssättet för den färdiga produkten. För
gummiisolering av fredskvalitet kan
kautschukhalten variera mellan 30 och 85 vikts-% men är
vanligen 33 % och sällan över 45 %. Pv-isolering
innehåller stora mängder mjukningsmedel men
sällan annat än mycket obetydliga mängder
pulverformiga fyllnadsmedel. Halten polyvinylklorid
varierar vanligen mellan 50 och 65 %.
Det skulle kräva allt för mycket utrymme att
diskutera ens de vanligaste varianterna.
Framställningen måste därför begränsas till
typexempel på gummiisolering, framställd av de van-
Fig. 1. Bedömningsgrunder för de mekaniska egenskaperna.
Fig. 2. Bedömningsgrunder för de elektriska egenskaperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
