Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Jordbrukets rationalisering, av Claes-Bertil Folin - TNC: 11. Varunamn, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(612
TEKNISK TIDSKRIFT
tiva användningen av maskiner ha de mindre
jordbrukarna möjlighet att kunna uthärda
konkurrensen från länder med uteslutande
storjordbruk eller statliga kollektivjordbruk.
TNC
11. Varunamn
Nedanstående utredning har kommit till stånd på grund
av ett tydligt framträdande behov av benämningar på vissa
varugrupper. Detta behov anmäldes ursprungligen från
standardiseringshåll och blev snart nog aktuellt för TNC:s
eget arbete; nu senast har det kommit till synes i den
militära varuklassificeringen. Ett långvarigt utredningsarbete
har resulterat i att särskilt benämningarna formvara och
stång nu kunna rekommenderas. Båda orden äro
"varu-ental", en term som förklarades i TNC-spalten i Tekn. T.
h. 14 och som bland annat inbegriper ämnesnamn och
kollektiv, övriga i det följande angivna nya varunamn
ha kanske inte samma intresse, men de kunna hållas i
åtanke för kommande användning.
Substantivet vara är självt ett varuental. Enligt
publikationen TNC 6 s. 21 förstås med vara: ämne eller visst slag
av föremål, sett ur anskaffnings- och försäljningssynpunkt.
Jämsides med vara användas ibland orden produkt och
fabrikat. De förutsätta emellertid att varan betraktas som
resultatet av ett skeende eller en verksamhet. Ordet fabrikat
förekommer bland annat i sammansättningarna halvfabrikat
och helfabrikat, varmed förstås vad som för ett visst
industriföretag utgör i förra fallet mellanstadium, i senare
fallet slutstadium av en vara. Vill man bortse från platsen
i produktionsförloppet såväl i stort som ur ett visst
företags synpunkt, är ordet vara mera neutralt och har därför
valts som efterled i termerna för de tre huvudklasser som
här skola definieras: mängdvara, formvara, sakvara. — Se
vidare härom i slutet av artikeln.
A. En mängdvara är en vara för vilken utom kemiska
och fysikaliska materialegenskaper endast mängden är av
intresse (så och så inånga liter eller kilogram osv.), medan
bestämd geometrisk form saknas eller är intresselös
eftersom den vid varans användning går förlorad; t.ex. olja,
pasta, ull, tackor. Mängdvarorna kunna benämnas enligt
många olika synpunkter, såsom a) efter kemisk art, t.ex.
svavel, guld, vatten, b) efter fysikaliska egenskaper, t.ex.
vätska, gas, pasta, (järn) svamp, (stål) sand, (trä) ull, c) efter
tillkomst och användning, t.ex. destillat, tvättmedel, d) efter
tillfällig form, t.ex. tackor, briketter. Flera sådana
synpunkter kunna naturligtvis kombineras i samma namn,
t.ex. glasull, tvättpulver, blytackor.
B. En formvara är en för konstruktionsändamål avsedd
vara med viss måttbestämd formgivning, som mer eller
mindre tydligt kvarstår efter bearbetning och hopfogning
till den färdiga sakvaran, vilken för en och samma
formvara kan variera. Formvarorna kunna vara av följande
lie slag:
1. Endimensionellt bestämd formvara har bestämd
tjocklek inen tämligen godtyckliga dimensioner i övrigt. Hit höra
plåt, folium, faner, papper, papp, tvg osv.
Även om formvaran inte är fullt jämntjock utan
(regelbundet) räfflad, perforerad e.d. får den dock räknas till
de endimensionellt bestämda formvarornas grupp.
Kännetecknande är att vid användningen de enskilda arken eller
styckena skäras till önskad kontur, eller — även
obeskurna — läggas samman som ytbeklädnad eller, plattsida
mot plattsida, till skiktade kroppar. Trots sådan
behandling samt i många fall dessutom pressning, borrning osv.
spårar man i det färdiga fabrikatet i regel ännu
formvarans tjocklek, medan dess övriga ursprungliga mått
kunna vara helt opåvisbara.
2. Tvådimensionellt bestämd formvara har bestämt tvär-
snitt men tämligen godtycklig längd. Hit höra tråd, lina,
band, balk, plank, bräder, rör osv.
Några viktiga hithörande varor ha förut kallats "järn",
ett namn som rätteligen tillhör ovanstående undergrupp Aa;
t.ex. rundjärn, vinkeljärn, sexkantjärn. Numera kallas
materialet i dessa för stål, vilket gör att namnet järn för
formvaran blir dubbelt olämpligt; härtill kommer att
formvaran även kan vara av mässing, koppar eller annat
material. TNC rekommenderar därför övergång till namnet
stång, använt som varuental (ett parti stång, all stången)
och principiellt innebärande alla slag av stel,
tvådimensionellt bestämd formvara. Man kan alltså säga: rundstång,
sexkantstång, plattstång, profilstång, vinkelstång eller
L-stång, osv. i samma stil; "ett parti sexkantstång av stål",
"all mässingsrundstången är hemkommen".
Har formvaran inte fullt konstant tvärsnitt, utan varierar
detta (regelbundet) såsom fallet är med lina, kabel, kedja,
kätting, får den dock räknas till de tvådimensionellt
bestämda formvarornas grupp. Typiskt för denna grupp är att
de enskilda varustyckena vid användning kapas eller
hopfogas till önskad längd, varför man i det färdiga fabrikatet ofta
ej kan spåra den ursprungliga längden men väl tvärsnittet.
3. Tredimensionellt bestämd formvara har allsidigt bestämd
form. Hit höra mursten, keramiska plattor, parkettstav
o.d., avsedda att sammanbyggas till murverk, ytbeklädnad
m.m. Till skillnad från den endimensionellt bestämda
formvaran, som ju också kan användas för ytbeklädnad,
har den tredimensionellt bestämda formvaran ett för
sammanbyggnaden fullt bestämt format. I vissa fall torde dock
gränsen mellan dessa grupper vara svår att dra. — Jämför
även sakvara.
C. En sakvara är en vara som utgöres av en viss art av
detaljer eller don, t.ex. skruv (varuental), isolatorer,
möbler, hus, maskiner, fordon. Den skiljer sig från den
tredimensionellt bestämda formvaran därigenom, att de
enskilda föremålen äro utformade för ett bestämt slutgiltigt
ändamål, som ej förutsätter sammanbyggnad med
likadana föremål i principiellt sett obegränsat antal.
I artikelns början angavs skälet varför efterleden -vara
här ovan föredragits framför -produkt och -fabrikat. Det
ges emellertid fall då man syftar just på resultatet av ett
skeende eller en verksamhet, och då äro sistnämnda
efter-leder på sin plats. Exempelvis formprodukt i st.f. formvara
kan under sådana förhållanden vara ett lämpligt uttryck,
som ansluter sig till sådana kända termer som valsprodukt,
sågverksprodukt.
Det finns å andra sidan fall då man vill betona varans
karaktär av utgångsvara för en fabrikation. Då väljer man
ofta ordet material, vilket är särskilt berättigat för en
mängdvara avsedd för teknisk användning; ordets
begagnande som sammanfattningsnamn för alla slag av
utgångsvaror som erfordras för en viss tillverkning, del må
röra sig om mängdvaror eller formvaror eller sakvaror, får
också tolereras men bör betraktas som undantag snarare
än regel. I främsta rummet betyder emellertid material
den materia varav en kropp göres eller varav en kropp
består; jfr publikationen TNC 6 s. 21.
Det kan vara skäl att nämna, att ordet ämne flera gånger
varit på tal under utredningsarbetet. Med ämne förstås i
detta sammanhang — se TNC 6 s. 20 •— kropp avsedd för
bearbetning för visst ändamål, och därför avskuren från
större stycke eller gjuten, smidd osv. till lämplig
utgångsform för bearbetningen i fråga. Om ett avskruret stycke
av en sexkantstång är avsett som ämne för en skruv får
det betraktas som en icke färdig skruv och tillhör då
sakvarorna. Dit får man också räkna t.ex. axelämnen,
nyckelämnen. I andra fall kan man lika bestämt få hänföra ett
ämne till formvarorna, därför att det alldeles tydligt är
ett ofärdigt stycke formvara av visst slag. Detta visar att
begreppet ämne inte låter inordna sig i ovanstående
schema. Detsamma gäller för arbetsstycke och andra
liknande begrepp. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
