Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Trafikflygets fordringar på radioutrustningen, av Olof Carlstein - Radioutrustning för trafikflygplan, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(622
TEKNISK TIDSKRIFT
hållits om flygradiostationer gäller europeiska
utrustningar. I Amerika ha förhållandena varit
betydligt bättre. Flygbolagen där ha haft större
möjligheter att få sina önskemål om
apparaternas utformning tillgodosedda. Då som bekant
flygradioorganisationen i Amerika varit en helt
annan än den i Europa, ha emellertid
amerikanska flygradiostationer inte fått någon nämnvärd
användning här.
Vill man göra en jämförelse mellan europeiska
och amerikanska flygradioapparater, finner man
att de europeiska i allmänhet äro större och
tyngre samt mindre praktiskt utformade. De ha
emellertid varit gediget byggda och driftsäkra. De
amerikanska ha sålunda haft små dimensioner,
varit lätta i vikt och elegant konstruerade.
Konstruktionerna ha emellertid ofta varit alltför
djärva och driftsäkerheten har därigenom i någon
mån äventyrats. För den svenska
flygradiostationen har därför en medelväg rekommenderats, dvs.
man har försökt ge utrustningen amerikansk
elegans men europeisk gedigenhet.
Fig. 1—3 visa skillnaden i utförande mellan
tidigare använda flygradiostationer och den nya
svenska utrustningen. De äldre utrustningarna,
fig. 1 och 2, bestå sålunda av en mångfald
enheter, mellan vilka ett stort antal ledningar löper.
Flertalet apparater har olika utförande och skilda
fästanordningar, olika rattar, vred, skalor etc.
Fig. 3 är det förslag, som utarbetades för den
nya svenska flygradiostationen. De olika
apparaterna kunna sammanföras till en eller flera
grupper. Varje apparat kan med ett handgrepp
tas ut, och alla anslutningar gripa automatiskt in
på baksidan av apparatlådorna. Apparaterna ha
bestämda dimensioner, endast deras höjd varierar.
Vid tillverkningen av denna utrustning har det
visat sig möjligt att nära följa förslaget.
Byggnadssättets praktiska fördelar ha även visat sig
motsvara förväntningarna.
Radioutruslning för trafikflygplan
Civilingenjör Frank Hammar, Stockholm
När AB Aerotransport gav AB Standard
Radiofabrik i uppdrag att konstruera en
radioutrustning för trafikflygplan, ansåg uppdragsgivaren
att de modernaste utländska
förkrigsutrustningarna på det hela taget voro tillfredsställande
i fråga om elektriska prestationer. De direktiv
som erhöllos för stationens betjäning och
allmänna mekaniska uppbyggnad inneburo däremot
genomgripande avvikelser från vad som hittills
varit brukligt. De viktigaste punkterna kunna
sammanfattas sålunda:
samtliga enheter samlas till ett gemensamt
apparatstativ;
varje enhet skall kunna utbytas mycket snabbt;
vid utbyte av en enhet får ingen eftertrimning i
flygplanet erfordras;
apparaterna utformas med tanke på att i viss
mån kunna tjänstgöra som reserv för varandra;
en översiktlig och enhetlig uppbyggnad är av
större betydelse än extremt låg vikt och volym;
bekväm manövrering erfordras men automatik
och fjärrbetjäning uppoffras till förmån för
driftsäkerhet;
i deolika apparaterna ingående komponenter—rör
etc. — böra standardiseras så mycket som möjligt.
I programmet angåvos vidare
uppbyggnadsprincipen samt största tillåtna dimensioner och vikter.
I övrigt fick konstruktören fria händer.
DK 621.396.933 : 629.135
Allmän uppbyggnad
Fig. 1 visar det färdiga apparatstativet. Sändare,
pejlmottagare, trafikmottagare och
blindland-ningsmottagare ha inskjutits i ett gemensamt
stativ av bockade duralprofiler. Sändarens
antenn-avstämningskretsar böra alltid placeras så nära
Fig. 1.
Apparatstativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
