Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 2 juni 1945 - Radioutrustning för trafikflygplan, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(624
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3.
Mottagar-chassiernas principiella uppbyggnad.
tionspåkänningar. Den får icke vid några
förekommande vibrationsfrekvenser uppvisa störande
frekvens- eller amplitudmodulering av den
mottagna signalen. Den valda mekaniska
uppbyggnaden är i princip densamma för samtliga tre
mottagare. Det skall genast framhållas, att den
ej är utan förebilder och representerar en
utveckling av en uppbyggnadsmetod, som tillämpats av
flera fabrikanter, och som ursprungligen synes
ha lanserats av Bendix Aviation Corp.
Som framgår av fig. 3 är chassibottnen omgiven
av en kraftig ram, vilken på tre sidor utgöres av
ett U-bockat plåtsvep av dural, förstyvat genom
ombockningar i kanterna och försett med lätthål,
vilka samtidigt öka de på chassiet monterade
detaljernas åtkomlighet. På den fjärde sidan,
framsidan, slutes ramen av en underpanel i form
av en platt låda med öppningen vänd framåt.
Underpanelen täckes av mottagarens frontpanel,
och i mellanrummet mellan dem äro alla
mekaniska manöverorgan, såsom skalmekanism,
om-kopplarraster och strömbrytare anbringade.
Genom denna anordning ernås, att justering av
alla viktigare rörliga delar kan verkställas
utifrån, utan att mottagarens inre och ömtåliga
delar löpa risk att förställas. Skalmekanismen
utgöres av en kugghjulsdriven cirkulär skala, direkt
graderad i frekvens för samtliga
frekvensområden. En maskeringsskiva, som styres av
områdes-omkopplaren, sörjer för att endast det inkopplade
området är synligt på skalan. Skalan är försedd
med reglerbar belysning.
Mottagarens hög- och mellanfrekvenskretsar
samt utgångstransformator och nätfilter äro
samtliga monterade i helt slutna aluminiumkåpor, som
fastskruvas på chassiets översida (fig. 4). Alla
anslutningar ske genom i kåpornas botten
anbragta små keramiska genomföringar.
Motstånds-och avkopplingskondensatorer äro anbragta på
smala bakelitlister på chassiets undersida. Då
slutligen de tre i mottagarna använda rörtyperna
alla äro i helglasutförande och alltså sakna
topp-kontakter blir följden att praktiskt taget samtliga
vid slutmonteringen lödda kontaktställen befinna
sig nära nog i ett plan på chassiets undersida,
lätt åtkomliga för översyn. I detta fall ha tre av
rören placerats under chassiet för att ledningar
till högfrekvenskretsarna skola bli så korta som
möjligt. Av samma skäl ha frekvensomkopplarens
sektioner placerats inuti högfrekvenskretsarnas
skärmkåpor.
Hela mottagaren inneslutes i en bakifrån
påskjuten skyddskåpa, som i underkant försetts med
glidskenor passande mot apparatstativets
ledskenor.
Pejlmottagare
Den gamla välkända minimipejlmetoden med
vridbar ram användes fortfarande inom
trafikflyget. Den är emellertid tämligen omständlig och
tidsödande och kommer dessutom ovanligt litet
till sin rätt ombord på flygplan, där den
akustiska störnivån är hög och därför mycket
besvärande för en metod som grundar sig på
observation av en svag signals bortdöende. Moderna
flyg-radiopejlmottagare äro därför numera alltid
kompletterade med någon metod för
ekvisignal-pejling.
Ekvisignalpejling innebär, att ramantennen
kombineras med en oriktad ("öppen") antenn, så att
den resulterande riktningskarakteristiken får en
mer eller mindre kardioidliknande form. Genom
rytmisk fasomkastning antingen i ramen eller i
den öppna antennen kastas kardioiden om. Detta
innebär att signalstyrkeändringar uppstå i
mottagaren om ej ramen vrides så, att dess bidrag till
signalen är noll. Frånvaron av
signalstyrkevariationer kan konstateras antingen med hörseln,
eller med hjälp av instrument. I båda fallen
ordnas så, att det framgår direkt av
teckenkaraktären eller av instrumentutslagets riktning, om
ramen skall vridas åt höger eller vänster för att
komma i rätt läge. Vid hörselmottagning sker
sålunda omkastningen i ojämn rytm, exempelvis i
form av en A/iV-nyckling. Vid
instrumentmottagning utgöres indikatorn av ett faskänsligt
vrid-spoleinstrument med nollställning i mitten.
I USA, där man i regel ej har telegrafist ombord
på trafikplanen, har ekvisignalpejlingen ytter-
Fig. 4. Trafikmottagarens inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
