Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(546
TEKNISK TIDSKRIFT
lingen, vid sammantryckning en ökning måste
kunna inträda, bör det deformerade gittret
väntas göra mindre motstånd mot deformationer,
dvs. ha mindre elasticitetsmodul än det
regelbundna gittret." Dessutom hänvisar han på ett
liknande betraktelsesätt begagnat för att förklara
kautschukens elasticitet11.
Att det finns likheter mellan unduleringen och
gjutjärnets förträngningsverkan förefaller
obestridligt. Ä andra sidan finnas påtagliga olikheter.
Elasticitetsmodulen stiger med växande
påkänning vid unduleringen, under det att den vid
gjutjärnet stannar eller t.o.m. sjunker. Framför allt
verka dock i båda fall olika orsaker. Vid
unduleringen ligger den i gitterstörningar; i gjutjärnets
fall förblir däremot gittret oförändrat och
elas-ticitetsmodulens nedsättning beror endast på, att
högre påkänningar påtryckas utifrån. Den för
grafitverkans bedömande viktiga breddfaktorn
kommer inte i fråga för unduleringen. Att här
tala om större eller mindre bredd vore
meningslöst; den kan endast linjärt följas från atom till
atom. Visserligen närma sig även här atomerna
varandra; men på samma längd avlägsnas de
också från grannen, så att verkningarna utjämnas.
Gittrets tvärkontraktion (Poisson-modul) har
därmed ingenting att göra och verkar i övrigt på
samma sätt i bägge fall.
I enlighet därmed måste räkningen genomföras
under eliminerande av breddfaktorn, alltså utan
att ta hänsyn till F eller ß. Därmed erhålles nu
Eg’ <= eos oc • E
i stället för förut, enligt (4), Eg ß eos2 a • E.
För martensitens nedsättning med ca 5 %, alltså
med eos oc = 0,95, blir den genomsnittliga
vridningsvinkeln af= 18° 20’, ett värde av åtkomlig
storleksordning. En nedsättning med 73 %
(eos cc>= 0,27), som iakttagits vid Ölanders
legering, skulle emellertid betinga oc t= 74°20’, en
osannolikt stor vinkel. Så måste antas, att i
un-duleringsfall ännu andra omständigheter
tillkomma, åtminstone vid ölanders legering.
Förträngningsverkans numeriska bestämning
Då förträningsverkan (inkl.
tvärsnittsförminskningen) blir märkbar genom elasticitetsmodulens
nedsättning, så ligger det nära tillhands att
till-lämpa den såsom mått för den första faktorn.
Detta mått, förträngningsfaktorn, i följande
betecknad med e<x, erhålles sålunda med
E» tg a,
e* = —
r, . ■ (5)
Eg tg OCg
vari g och s betyda indexer för gjutjärn och stål.
Med Eg menas gjutjärnets elasticitetsmodul vid
nollast. Soin bekant blir dess värde oförändrat
ända till förhållandevis höga påkänningar, och
den därpå följande ändringen är inte betydande;
den kan alltså anses som betecknande för det
ifrågavarande gjutjärnet. Eg erhålles ur dragför-
söket i det att tangenten på
spännings-töjnings-kurvans ursprung (tg ocg) fastställes. Även
tryckförsöket skulle lämpa sig därtill, enär
elasticitetsmodulen vid nollast överensstämmer för drag och
tryck. Med hänsyn till att tryckförsöket bjuder
ansenliga svårigheter, kommer det nog mera
sällan i fråga. Men också vid dragförsöket kräves
stor noggrannhet för att exakt bestämma tg ocg.
Lättare vinnes den ur böjningskurvan. Dess
ursprungstangent står likaså i omedelbart
förhållande till Eg. Vid nollast finnes ingen skillnad
mellan drag- och trycksidan, så att ekvationen
inden teoretiska elasticitetsläran
/
/2 o’
6 d E
blir tillämplig. Härvid betyder l stödavståndet, d
diametern av böjprovstången med kretstvärsnitt
och / nedböjningen vid spänning o’. Insättes
tg oc/ — j, så erhålles
l2
Eg = 6 d tg 01/0
Enklast erhålles dock Eg genom direkt
bestämning med elasticitetsmätaren enligt Le Rolland
och Sorin12. Elasticitetsmodulen vid nollast
avläses där direkt på en skala.
Elasticitetsmodulen på grundstrukturens stål
kan knappast exakt bestämmas, emedan stålet
inte kan skiljas från grafiten. Här kommer
emellertid den lyckliga omständigheten till hjälp, att
stålets elasticitetsmodul i allmänhet endast växlar
inom mycket trånga gränser. Att bestämma den
kan sålunda i vanliga fall undvikas. För de här
ifrågakommande ändamålen räcker det att
insätta den med ett medelvärde, läinpligtvis 21 000
kg/mm2.
Vid vanliga gjutjärnssorter ligger
förträngningsfaktorn ea. mellan 1,3 och 3,5.
Anvisningsverkan
Förträngnings verkan räcker nog för att förklara
elasticitetsmodulens nedsättning, men inte ensam
för att också förklara hållfasthetens nedsättning.
Härtill är det nödvändigt anlita en annan
av grafitinlagringarnas verkningar,
anvisningsverkan.
På samma sätt som uppkomsten av sprickor
underlättas genom skåror på ytan, understödjes
Fig. 12. Spänningslinjernas
anhopning på bottnen av en skåra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
