Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 9 juni 1945 - Grundstrukturens och grafitinlagringars inverkan på gjutjärnets egenskaper, av Gustav Meyersberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1945
645
Fig. 10.
Förträngnings-verkan, grund
val för
beräkningen.
spänningsstråken i fig. 9 b inträder en
snedställning till axelns dragriktning P—P\ Dess vinkel
oc motsvarar medelvärdet ur samtliga
spänningsstråks lutningsvinklar. Ytan GEAD är lik ytan
ADGzEz och ytan BEGC lik ytan BZEZGZCZ.
Kroppens tjocklek vinkelrätt mot ritningsplanet
antas med 1. Tvärsnitten ha sålunda samma mått
som bredderna i figuren.
Är då F’=CD den ovridna Zie/stavens tvärsnitt,
så blir den ovridna stå/kroppens tvärsnitt Fs <=
<= CG = ßF. ß betyder häri
tvärsnittsminskningens koefficient; vid 10 % tvärsnittsminskning är
alltså ß f= 0,9.
Den vridna stålkroppens tvärsnitt erhålles med
Fz — eos ct • Fs = ß eos oc • F
och dess längd med
/
M N — lz —
eos OC
Verka dragkrafter P — P på kroppens ändar, så
P
erhålles Pz = (jfr bifigur). Tvärkraften Q
tänkes därvid kompenserad genom den motsatt
riktade tvärkraften — Q i ett annat symmetriskt
liggande liknande prisma.
Spänningen i den vridna stålkroppen utgör
= 1\ = P
C,z Fz ß eos2 a F
och dess förlängning
(1)
N N’ = A lz — l
Utåt mätes inte NN’
AÄ = A l — A h eos a =
IP
E ß eos3 a FE
A lz> utan
IP
ß eos2 oc FE
(2)
(3)
Den utåt bestämbara elasticitetsmodulen för
gjutjärn blir sålunda
-j~ = ßco^ocE (4)
Antas exempelvis ß*=0,9, <xi=450 ocli E1=
i= 21 000 kg/mm2, så erhålles
EgP= 9 450 kg/mm2
Då koefficienterna ß och eos oc alltid förefinnas
förenade, så kommer i det följande också
tvärsnittsminskningen och förträngningen att
numeriskt sammanfattas.
I samklang med ovanstående står det sedan
länge kända faktum, att gjutjärnets
elasticitetsmodul mycket starkt beror på grafitens
fördel-ningssätt. Tunnare och kortare ådror eller sådana
som likna aduceringskol inverka mindre
avledande på spänningsförloppet inom
metallbryggorna än väldiga grafitfjäll, som spärra vägen
därigenom.
Analogi från ett annat område
En viss likhet med den nämnda grafitens
förträngningsverkan bjuder en företeelse, som
Benedicks har påpekat vid fasta lösningar10. Redan
1904 hade han funnit, att det mjukglödgade
stålets elasticitetsmodul minskas med ända till 5 %
vid härdning. Senare undersökningar från andra
forskares sida bekräftade företeelsen också för
andra legeringar. Det kan därför anses som fullt
säkert, att en övermättad fast lösning har lägre
elasticitetsmodul än samma legering i normalt
tillstånd.
I ett arbete från 194010 hänför Benedicks
orsaken till störningar genom i atomgittret instängda
främmande atomer (C-atomer i Fe-gitter). De
åstadkomma ökat motstånd emot de kvarblivande
deformationerna, alltså förhöjd hårdhet och
tilllika förhöjd elasticitetsgräns. Å andra sidan
påverkas även de elastiska deformationerna som en
följd av atomradernas sicksackförlopp
(undule-ring). Fig. 11 visar unduleringen vid ett
Cd—Au-gitter, röntgenografiskt fastställd av Öländer. Den
där tillämpade legeringen besitter en
omvandlingspunkt vid 267°, varvid lösningsförmågan för
Au nedsättes. Vid temperaturer under
omvandlingspunkten finnes ett överskott på olöst Au. I
det trånga intervall, där företeelsen iakttas
(mellan 47 och 48 atomprocent Cd) uppträder tillika
en betydlig sänkning av elasticitetsmodulen (från
ca 7 000 till ca 1 900 kg/mm2). Vid ökad
påkänning stiger den något. Benedicks’ förklaring lyder:
"Då vid sträckning en utslätning av undule-
Ea =
Fig. 11. Gitterstörning vid
en Cd—Au-legering
(röntgenografiskt bestämd av
A Öländer).
QCaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
