Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - La Mont-ångpannan i Sverige, av Torsten Wykman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
663-
La Mont-ångpannan i Sverige
Civilingenjör Torsten Wykman, Södertälje
För de flesta ingenjörer och teknici, som ha med
ångpannedrift i någon form att skaffa, torde
namnet La Mont numera vara välbekant. Det är
emellertid ej stort mer än ca 10 år sedan den
första La Mont-ångpannan, eller riktigare
ångge-neratorn, igångsattes i Sverige, men panntypen
har under denna relativt korta tidrymd genomgått
en storartad utveckling, som lett till att den i dag
intar en synnerligen framträdande plats bland de
övriga panntyperna inom modern
ångpanneteknik. På grund av att systemet med
tvångscirkulation ger konstruktören fullständig frihet vid
formgivningen av La Mont-pannan har den funnit
användning som ångalstrare under de mest
olikartade betingelser, i många fall där varje annan
panntyp skulle varit otänkbar. Endast i Sverige
utförda konstruktioner komma dock här att
beskrivas.
La Mont-systemets arbetssätt
Vad som framför allt skiljer La Mont-pannan
från de äldre är, att pannvattnet tvingas att
cirkulera genom pannans olika delar med en pump,
pannan arbetar alltså med tvångscirkulation.
Karakteristiskt för typen är också, att det
cirkulerande vattnet fördelas till pannans olika delar
med särskilda fördelningsorgan eller dysor —
pannan har alltså även tvångsfördelning av det
cirkulerande vattnet. Genom dessa två
arbetsprinciper ernås vid La Mont-pannan avsevärda
fördelar i jämförelse med pannor, som äro baserade
på självcirkulation. Genom tvångsfördelningen
av vattnet erhåller varje del av pannan alltid,
oberoende av pannans belastning, just den
vattenmängd, som erfordras för upptagande av det
tillförda värmet, utan att materialet i pannans olika
värmeytor utsättes för överhettning. Störningar
Fig. 1. La
Mont-ångpannans arbetssätt. A ångdom,
B cirkulationspump,
C fördelningslåda,
D vattentuber, E
överhettare, F
ekonomiser.
DK 621.181
på grund av mer eller mindre bristfällig
vattencirkulation i någon del av exempelvis en tubsats
äro sålunda praktiskt taget uteslutna.
Vid en modern panna, arbetande med naturlig
cirkulation, måste man vid konstruktionen ta
noggrann hänsyn till de krav, som måste uppfyllas
för att en under alla förhållanden fullgod
vattencirkulation skall säkerställas. Konstruktören är
med andra ord synnerligen bunden i sitt arbete.
Vid La Mont-pannan däremot, där man ej
behöver tänka på detta, har man fullt fria händer
att utforma eldytorna på ett sätt, som i varje
särskilt fall är fördelaktigast med hänsyn såväl
till de lokala platsförhållandena som till
driftbetingelserna i övrigt. Detta förhållande har i hög
grad bidragit till att panntypen vunnit en så
vidsträckt användning, inte allenast i form av
di-rekteldade ångpannor utan också i form av
avgaspannor för tillvaratagande av avgasvärme
från anläggningar av de mest skiftande slag.
Även i form av tillsatseldytor i befintliga
ångpanneeldstäder liar La Mont-systemet funnit ett
vidsträckt användningsområde.
La Mont-pannans arbetssätt framgår tydligast
av den schematiska bilden i fig. 1. Från
ångsam-laren eller domen A tas pannvattnet ut till en
hetvattenpump B, som pumpar det vidare till en
eller flera fördelningslådor C, i vilka panntuberna
äro invalsade. I mynningen av varje tub sitter
en dysa inpassad, som har till uppgift att tilldela
den för tuben i fråga avsedda vattenmängden.
Panntubernas andra ände är invalsad direkt i
ångdomen eller i en samlingslåda, varifrån
blandningen av ånga och vatten genom en rörledning
införes i domens ångrum. Den vanligaste typen
av dysanordning visas i fig. 2. Själva dysan
utgöres helt enkelt av en bricka med ett centralt
hål, vars storlek bestämmer vattenmängden till
den tub, i vars mynning dysan sitter. Brickan är
infäst i en hållare i form av en rörhylsa, som är
försedd med ett större antal hål. Dyshållaren
Fig. 2. Dysanordning,
a tublåda, b vattentub,
c dyshållare, d dysbricka,
e plugg, f packning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
