Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - Mätning med elektrisk apparatur av påkänningar i fordon, av T W Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(674
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Elektrisk-induktiv förlängningsmätare.
Fig. 3. Lämplig montering av givare vid mätning av
vridande moment.
givetvis ett flertal av temperatur, fuktighet och andra
inflytanden orsakade variabler gällande, vilka påfordra ofta
återkommande kalibreringar.
Vid bärfrekvensmetoden ha två huvudtyper av givare
kommit till användning, nämligen induktiva resp.
kapacitiva (fig. 1, kol. 3, 4 och 5). Som givare vid den induktiva
metoden användas en eller flera drosselspolar, vanligen med
sluten järnkärna. Dessa monteras på mätstället på sådant
sätt, att varje längdändring av mätsträckan kommer att
inverka på luftspaltens storlek. Varje ändring av luftspalten
medför i sin tur en ändring av induktansen och därmed
växelströmsmotståndet i spolen. Härigenom kan den ström,
som flyter genom spolen, användas som mätstorhet efter
likriktning. Det har konstruerats flera olika
förlängnings-mätare av denna typ, vilka finnas beskrivna i litteraturen
I fig. 2 visas ett exempel på givare av denna typ, vilken
på grund av sina små dimensioner och sin ringa vikt
bl.a. kunnat användas för mätningar på detaljer, som
utsättas för snabba hastighetsändringar och höga varvtal.
Denna givare lär medge mätningar ända ned till ca 70
En stor del av mätahläggningarna med induktiva givare
utföras utan förstärkare, och de äro sålunda relativt
okomplicerade. Även de induktiva vridningsmätarna
utföras med liknande spolar och kopplingar som de anförda
förlängningsmätarna.
Vid den kapacitiva metoden bringas antingen
plattavståndet eller de verksamma ytorna hos en kondensator att
ändras allt efter det mätlängden varierar, vilket inverkar
på kondensatorns kapacitet. Kapacitetsändringen uppmätes
i växelströmsbryggor. Bland annat på grund av svårigheten
att få kondensatorplattor avsedda för dynamiska
mätningar tillräckligt styva och därmed mindre känsliga för
svängningar har ingen konstruktion av denna typ ännu
slagit igenom.
Fördelen med den fotoelektriska mätmetoden, vars prin-
cip redan beskrivits, lär vara att den medger kraftig för
storing utan användning av förstärkare. Med denna
mätmetod ha redan många värdefulla erfarenheter erhållits
angående spänningskomplexen i komplicerade
motordetaljer.
Även andra metoder äro tänkbara för
påkänningsmät-ningar av ifrågavarande art, men de ovan nämnda
metoderna äro för dagen de, till vilka de största
förhoppningarna ställas. Som bekant finnas även mätinstrument, som
grunda sig på den piezoelektriska effekten.
Mätningar av vridande moment i transmissionsdetaljer
En synnerligen viktig faktor att ta hänsyn till vid
dimensionering och val av material till ett fordons
transmissionselement är det vridande moment, som uppträder i
fordonet vid olika förekommande driftbetingelser. Det
vridande momentets storlek och förlopp har därför varit
föremål för omfattande undersökningar. Stor
uppmärksamhet har riktats framför allt på de vridande moment,
vilka uppstå på grund av massans inverkan (t.ex. när
kopplingen släppes). Det gällde bl.a. att klarlägga om —
och i så fall i vilken grad — den uppträdande slirningen
i kopplingen resp. mellan drivhjul och vägbana utgör
något skydd för motor och transmissionsdetaljer vid olika
kopplingshastigheter.
Vid mätningar av vridande moment fästas som regel två
flänsar eller hylsor på mätaxeln med ett visst mätavstånd
från varandra (se fig. 3 a). Den ena uppbär spolen,
alternativt spolarna, och den andra ankaret. Varje förvridning
av axeln kommer därvid att medföra en ändring av
luftspalten. Är den axel på vilken mätningarna skola utföras
icke åtkomlig, kan givaren anbringas på axeländen med
hjälp av en "överföringsstav" enligt fig. 3 b, varvid axeln
måste borras ur i centrum. En dylik centrumborrning med
förhållandevis liten diameter medför endast obetydlig för-
Fig. 4. Induktiv givare för bestämning
av vridande moment på en bakaxel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
