Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 16 juni 1945 - Mätning med elektrisk apparatur av påkänningar i fordon, av T W Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
675-
svagning av axeln och kan därför som regel tillåtas. De
i fig. 3 visade givarna anses dock icke vara lämpade för
mätningar på fordon. Fig. 4 visar ett av
utvecklingsstadierna för den givare, vilken användes vid ifrågavarande
undersökningar. Enär bakaxeln på den använda
försöksbilen var mycket svåråtkomlig, monterades givaren på
själva hjulmuttern. Mätsträckan, över vilken förvridningen
uppmättes, utgjordes av en överföringsstav, vilken klämdes
fast i den ihåliga axeln. Bärfrekvensen var 2 500 p/s, vilken
medger en korrekt återgivning av mätfrekvenser upp till
ca 500 p/s. Sedan de första svårigheterna övervunnits,
kunde dagslånga pressande försök utföras med denna
mätanläggning, utan att kalibrering var nödvändig.
Mätnoggrannheten var ca ± 3 %.
Följande resultat erhöllos vid prov med en tung
personbil. Fig. 5 visar det vridande momentets förlopp vid start
samt körning på samtliga växlar. Under såväl inkopplingen
som under körningen uppträda ansenliga spetsar i det
vridande momentets förlopp, vilka väsentligt överskrida det
"normala" vridmomentet. Det kunde sålunda fastställas,
att dessa svängningar även vid körning utan
hastighetsändring på relativt goda gator kunde medföra avvikelser
på ända upp till 100 % jämfört med medelvärdet för det
vridande momentet. Vid början av körningen på tredje
växeln synes en kraftig, negativ momentspets i
oscillo-grammet. Här har föraren släppt kopplingen hastigt vid
ilagd växel utan att samtidigt ge motorn gas, varvid vagnen
blivit skjutande och accelererat motorn.
Fig. 6 visar en serie oscillogram upptagna vid normala
startförlopp på första växeln, med stegrad
kopplingshastighet och därmed ökade momentspetsar från a till d räknat.
Det vridande momentet har samma karakteristiska förlopp
i alla fyra fallen.
För att bestämma de högsta tänkbara extrema
påkänningarna utfördes dels prov med snabbast möjliga
kopplingshastighet vid förhållandevis högt motorvarvtal och
bromsad vagn och dels snabbast möjliga koppling vid
rullning utför backe med motorn i tomgångsvarv. I första
fallet erhölls i huvudsak det förlopp, som framgår av de
vid två olika varvtal erhållna oscillogrammen i fig. 7.
Det vridande momentet når sitt maximum vid första eller
en av de första svängningarna, pendlar därefter
förhållandevis kraftigt vid ett svängningstal, som motsvarar
överföringselementens egenfrekvens och avtar därefter. Fig. 8 visar
förloppen vid prov utfört enligt det andra alternativet.
Förhållandena äro desamma som i förra fallet, men
vridande momentet har motsatt riktning.
Fig. 7. Kopplingsförlopp vid bromsad vagn.
Fig. 8. Kopplingsförlopp vid motor i tomgång och rullande
vagn.
Med hjälp av oscillogrammen har det maximala vridande
moment bestämts, som uppträder vid olika
driftbetingelser och olika differens i varvtal mellan de element, vilka
sammankopplas. Härvid ha, som fig. 9 visar, erhållits
kurvor, vilka vid ökad varvtalsdifferens asymptotiskt
närma sig ett bestämt maximivärde för spetsarna i det
vridande momentets förlopp. Det visar sig alltså vid stora
differenser i varvtal, att en ytterligare ökning av
varvtalsdifferensen icke medför någon stötliknande ökning av det
vridande momentet. I föreliggande undersökning kunde de
stötliknande maximivärdena på vridande momentet icke
uppnås med kopplingen, ty dessförinnan uppstod brott på
bakhjulen, vilka senare voro av tallrikstyp. Brottet
inträffade vid + 710 resp. —760 kgm.
Som jämförelse med de vid dessa undersökningar
uppmätta värdena må nämnas att det beräknade maximala
momentet på bakaxeln utgjorde 310 kgm vid högsta
vridande moment hos motorn, 477 kgm vid det största
vridande moment, som kopplingen kan överföra vid en
antagen friktionskoefficient av 0,3. Med hjulets maximala
vridande moment och en antagen friktionskoefficient av 1
mellan hjul och vägbana som utgångsvärden, blev
motsvarande värde 362 kgm. Detta åskådliggöres närmare i fig. 10.
Det visade sig således att de vridande momenten i trans-
- 3,0 5
Fig. 5. Vridande momentens förlopp vid start och växling
med en fgrväxlad personbil.
Fig. 6. Vridande momentens förlopp vid start med från a
till d stegrad inkopplingshastighet (personbil).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
