Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Förberedelser för lufttrafik Sverige—USA, av Karl-Henrik Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(714
TEKNISK TIDSKRIFT
mo till voro att det måste bli fråga om
fyrmoto-riga landflygplan med största möjliga
aktionsradie, varjämte särskild uppmärksamhet måste
ägnas anordningarna för avisning och
eldsläckning ombord — det senare beroende på den stora
flyghöjden och avstånden till närmaste
landningsplats. De svåra väderleksförhållandena göra det
nödvändigt att ha stor frihet i valet av flyghöjd,
varför tryckkabin är önskvärd, och slutligen
måste den navigatoriska utrustningen vara
synnerligen fullständig.
Vid studiet av då föreliggande data för kända
flygplantyper var det ingen, som besatt tillräcklig
aktionsradie, men det var uppenbart av den allt
livligare trafiken över Atlanten, att man på något
sätt kommit över denna svårighet.
Det visade sig också, att man hade löst problemet
genom att tillåta en generell överbelastning vid
starten på upp till 20—25 %. Man utgick därvid
från det resonemanget, att man i krig tar så stora
militära risker, att det inte är annat än logiskt att
vinna sina syften även på transportområdet
genom en avvägd ökning av den "civila risken".
Nu visade det sig i själva verket, att vissa
marginaler varit gömda i de tidigare civila
föreskrifterna, och att denna omständighet, kombinerad
med framsteg inom det konstruktiva och
aerodynamiska området, möjliggjorde viktökningen
utan att några ökade risker kunnat påvisas.
Det överväldigande erfarenhetsmaterial, som nu
föreligger från flygning vid de högre vikterna
över alla delar av jordklotet och under alla
tänkbara atmosfäriska förhållanden, ha givit positivt
bevis för att flygplanen voro i stånd att ta den
ökade belastningen. En av de konstruktiva
tendenser, som i hög grad bidragit till ökningen av
flygvikten, är utplaceringen av bränslet i vingarna
i "integral tanks", varigenom böjningsmomentet
vid vingroten avlastas och en motsvarande total
viktökning kan uppnås.
Under 1943 stod Amerikas krigsproduktion på
höjden av sysselsättning, och
krigsansträngningarna absorberade så helt flygplanindustrin, att
flygplananskaffning för neutrala länder eller
över huvud taget planer för fredstid icke
lämpligen kunde diskuteras.
Amerikanarna ha varit kända för att låta upp
portarna och med stor öppenhjärtighet visa alla
sina produkter och metoder, särskilt på det
tekniska området. Det senaste världskriget har dock
kommit dem att ändra sig. De anse sig i alltför
hög grad ha fått sota för sin generositet och
till-lämpa följaktligen under detta krig en ytterligt
strikt politik på denna punkt, särskilt mot
neutrala länders representanter. De resonera med en
viss logik som så, att om neutrala länder visat sig
vara goda informationskällor om fienden, så
gäller antagligen den satsen även vice versa.
Det betyder inte, att vi blevo illa mottagna —
tvärtom mötte vi den vanliga älskvärdheten, men
det dröjde länge, innan vi kunde erhålla några
tekniska informationer om nya flygplantyper
utöver vad som publicerades i tidskrifter. Denna
omständighet försvårade i hög grad möjligheterna
till ett ställningstagande i typfrågan, men mot
slutet av 1943 kommo vi dock till den slutsatsen,
att Douglas DC-4, fig. 1, var den för vårt
ändamål lämpligaste typen. Ett kontrakt tecknades den
Fig. 1. Douglas DC-4 i flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
