Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Flyginstrumentens uppgifter, av Stig Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 juni 1945
731-
nosen vore låg, måste föraren ha en
hastighets-mätare, som anger flygplanets fart genom luften
och således signalerar, om höjdminskningen beror
på för låg fart.
Detta instrument (fig. 3) bygger på en
registrering av det dynamiska lufttryck, som uppstår vid
flygplanets framfart. Trycket tas ut i ett pitotrör,
placerat på från tryckstörningar fri plats, i regel
en bit framför vingen. Instrumentet företer i sin
konstruktion stora likheter med variometern. Det
består sålunda av en membrandosa, i vilken det
dynamiska trycket införes. Samtidigt införes
givetvis också det statiska trycket. Dosan är som
i variometern innesluten i ett tryckfast
instrumenthus. I detta införes direkt det statiska trycket,
vilket tas ut från samma ledning som
variome-terns. Skillnaden i tryck mellan dosans inner- och
yttersida är sålunda lika med det dynamiska
lufttrycket. Dosans av denna tryckskillnad
åstadkomna utbuktning registreras av instrumentets visare
och anges i hastighetsmått.
Med hjälp av svängindikator, variometer och
hastighetsmätare kan man således utan att se
omgivningen manövrera flygplanet så att man har
flygläget under kontroll. Svagheten med denna
metod är främst, att instrumenten icke direkt
ange hur flygplanet ligger. Svängindikatorn är
tillförlitlig strängt taget endast när den hålles i noll-
läge. Variometern visar visserligen om flygplanet
stiger eller sjunker men den visar icke direkt hur
flygplanets nos ligger, och en tillförlitlig
uppfattning om detta får man icke ens genom jämförelse
med hastighetsmätaren. Även om flygplanet
ligger i planflyktsläge med normal fart, kan
nämligen variometern visa stigning eller
höjdminsk-ning, om flygplanet kommit in i vertikalt
strömmande luft. Vid flygning i bergstrakter kunna
mycket stora stig- eller sjunkhastigheter uppstå
på detta sätt.
Flygningen fordrar därför, att föraren ständigt
koordinerar de olika instrumenten, vilket är
ytterst ansträngande under långa flygningar och
särskilt i ojämn luft.
Direktmetoden
Ett önskemål från flygförarens sida måste vara.
att han skall på instrumenten (och helst på ett
fåtal instrument) direkt kunna se hur flygplanet
ligger i förhållande till horisonten. Han skall ha
en artificiell horisont framför sig. Han vill vidare
se icke bara om flygplanet svänger utan även
hur mycket det svänger. Alla ändringar av
flygläget eller kursen böra också registreras utan
eftersläpning. Dessa krav tillgodoses genom
hori-sontgyrot och kursgyrot, vilka äro
huvudinstrumenten för flygning efter direktmetoden. Det
förra instrumentet visar flygplanets läge i för-
Fig. 3. 1 lustighetsmäture.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
