Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 30 juni 1945 - Nyheter inom flyginstrumenttekniken, av Sven Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(746
TEKNISK TIDSKRIFT
och kompenseringen utföres genom att flygplanet
inställes på olika magnetiska kurser, varefter den
justerskruv, som sitter mitt framför visaren,
vrides till dess att kompassen visar riktig magnetisk
kurs. Det finns en justerskruv för var 15°,
varigenom deviationen praktiskt taget fullständigt
kan elimineras.
Förutsättningen för att ett så pass komplicerat
instrument som detta skall kunna användas i
flygtjänst är, att man har en synnerligen effektiv
serviceorganisation, som dagligen kontrollerar
instrumenten.
Fig. 26. Kompenseringsanorclning i Bendix
induktionskom-pass; c vridbar plattform, d, h medföringspinnar, f
kuggsegment, g kugghjul, J korrektionsskruv, N kursskala, O
kompenseringsarm, l axel för armen, t kugghjul, u index,
V visare, w axel, Y bronsband.
ken tar med sig visaren v på instrumentet via en
medf öringspinne d. Skalan N, "uncorrected", som
avläses mot ett fast index u på tavlan, drives runt
av en annan medföringspinne h, som sitter på en
axel w så att den har direkt förbindelse med
sel-syntransformatorn. På axeln w sitter ett kugghjul
g, som kuggar ihop med ett kuggsegment / på
den av motorn vridna plattformen c. Segmentet
kan omställas av en arm o, som är vridbar kring
axeln l, och som med sin yttre ände uppbär en
trissa x. Då plattformen c vrider sig, rullar denna
trissa på bronsbandet Y, vilket kan buktas med
hjälp av ett antal justerskruvar J, åtkomliga från
instrumentets framsida. Om bandet Y är plant,
stå armen o och segmentet / stilla vid
plattformens vridning, och i så fall följas visaren V och
skalskivan N åt. Men om man med skruvarna J
buktar bandet, kommer armen o att vrida sig
kring axeln I, då trissan rullar över buktningarna,
och kugghjulet g vrides liksom skalan N i
förhållande till visaren. Man kan alltså få en
godtycklig förvridning mellan visare och vridskala,
Fig. 27. Princip för Sperrys Gyrosynkompass.
Gyrosynkompass
Gyrosynkompassen, som i princip visas på fig.
27, utgör en annan lösning av kompassproblemet.
Den består av ett i instrumentpanelen inbyggt
elektriskt kursgyro, vars axel ständigt hålles i
nordriktningen av ett för jordfältet reagerande
organ kallat "flux valve", vilket skulle kunna
översättas till "fältventil". Denna är pendelupphängd
i någon av flygplanets delar, som är fördelaktig
ur magnetisk synpunkt, t. ex. i en vingspets.
Fältventilen tycks fungera på principiellt samma sätt
som triangeltransformatorn i Flux
Gate-kom-passen. Den matas sålunda med 400 p/s växel
spänning. Från de stjärnkopplade
sekundärlindningarna tas sedan ut spänningar, vilkas inbördes
storlek beror av kursriktningen. Spänningarna
föras till de tre statorlindningarna på ett
selsyn-element, anbringat på kursgyrots visaraxel. Denna
vrider selsynelementets enfasiga rotor, varvid i
denna induceras en varierande spänning, som
efter förstärkning bringar gyroaxeln att
prece-dera till nordriktningen.
Instrumentet liknar de tyska
fjärrkursgyrosko-pen i så måtto att kursgyrot övervakas av ett
magnetorgan, men det är överlägset dessa, vilkas
övervakning för det första endast fungerade på
den av piloten inställda kursen och för det andra
fordrade så noggrann kurshållning, att
instrumenten endast voro användbara tillsammans med
automatiska styrinrättningar.
Gyrosynkompassen är liksom Flux
Gate-kompas-sen ganska invecklad. Den väger emellertid endast
4,5 kg mot den senares 13 kg. Dess uppbyggnad
tycks dessutom medföra den stora fördelen, att
kursgyrot kan användas som ett vanligt, icke
övervakat gyro, om fältventilen, den elektriska
övervakningen eller förstärkaren skulle klicka.
Automatiska styrinrättningar
De automatiska styrinrättningarna ha starkt
utvecklats under kriget, men utvecklingen har
delvis tagit en annan riktning än före kriget. Detta
beror på att autopiloterna vid sidan av den gängse
uppgiften att befria föraren från styrningsarbetet
även använts vid bombfällning. För att få
tillfredsställande precision vid högbombfällning
fordras nämligen att flygplanet styres med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
