Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Verkstadsindustrins exportfrågor, av Nils Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 juli 1945
169
ner, om den hänförde sig t.ex. till varje dellikvid
i stället för till hela kreditbeloppet, och jag skulle
på det livligaste vilja rekommendera
Exportkre-ditnämnden att ta ett dylikt förslag under
allvarligt övervägande.
Clearing och kompensationsaffärer
Kan man få sin betalning direkt från köparen i
svenska kronor eller i fri utländsk valuta, så är
detta naturligtvis det enklaste och bästa sättet för
exportören, men med det förfall, som det
internationella betalningssystemet råkat ut för, möter
en sådan betalningsform nu för tiden stora
svårigheter på många håll. Man har försökt att hålla
kommersen i gång genom bilateralt
clearingför-farande eller genom direkta
kompensationsaffärer, och i bägge fallen begränsas givetvis exporten
till vad de bägge länderna kan importera från
varandra och den kredit, som beviljas därutöver.
I min okunnighet om affärer i stapelvaror kan
jag mycket väl förstå, att bägge systemen kan
fungera utan något större gnissel när det gäller
sådan verksamhet, även om den nämnda
begränsningen i varuutbytet naturligtvis kvarstår, men
åtminstone för affärer i sådana varor som fordrar
lång leveranstid, och detta är ju ofta fallet med
verkstadsindustrins produkter, kan jag försäkra,
att bägge systemen är långt ifrån sympatiska. En
clearingöverenskommelse görs ju upp för en viss,
tämligen kort tid, och det brukar vara förenat med
rätt så stor risk att åta sig beställningar för
leverans efter avtalets utgång. Besvärligast torde det
vara för maskinindustrin i detta avseende.
Att göra ett direkt varuutbyte, dvs. en
kompensationsaffär, mellan å ena sidan en maskinell
utrustning med lång leveranstid och å andra sidan
mer eller mindre säsongbetonade stapelvaror, som
ju till stor del utgör vår import och som ofta
kan levereras omgående, är egentligen möjligt
endast i vissa undantagsfall och fordrar då en
ganska stor och tungrodd apparat. För den vanliga
maskinförsäljningen möter det ofta nästan
oöverkomliga svårigheter och i bästa fall långt
utdragna och tålamodsprövande förhandlingar
innan en kompensationsaffär kan komma till
stånd. Under tiden har köparen kanske placerat
sin beställning på annat håll eller priserna ändrats
från den enes eller den andres eller bägges sida.
Vi inom maskinindustrin, som inte fått begränsa
oss till teoretiska funderingar i ämnet utan varit
nödsakade att praktiskt angripa problemet, skulle
nog vilja förena oss i en stilla bön att få slippa
kompensationsförfarandet för varje enstaka
försäljning, i all synnerhet när leverans inte kan ske
ungefär samtidigt från bägge hållen.
Det utländska kapitalets inflytande
En sak, som redan före kriget beredde
svårigheter för vår exportindustri och alldeles särskilt
maskinindustrin, är det utländska kapitalets in-
flytande på en hel del exportmarknader, och man
får räkna med att det kommer att göra sig
gällande i ännu högre grad i den framtida
konkurrensen. De stora kapitalinvesteringar litet
varstans, som sedan länge gjorts t.ex. av den engelska
och amerikanska finansvärlden i järnvägar,
spårvägar och andra kommunikationsmedel, i
kraftverk och allt vad till "public Utilities" hör, i
gruvor, oljefält och industriella anläggningar av alla
slag, har givetvis tillfört respektive lands
verkstadsindustri betydande beställningar utan alltför
hård konkurrens.
Under kriget har som bekant de amerikanska
finansintressena utomlands ökats oerhört,
framför allt i Latinamerika, och förutom direkta
investeringar har man i stor utsträckning beviljat
långfristiga krediter för anläggningar av olika
slag. Ett bland villkoren därvid har städse varit,
att all maskinell utrustning skall komma från
USA. När Östasien öppnas igen för internationell
affärsverksamhet kan man säkert utgå ifrån att
det erforderliga kapitalet för ländernas utveckling
i stor utsträckning blir amerikanskt och med
därmed sammanhängande villkor. För
återuppbyggnaden litet överallt i världen måste ju också
länderna i stor omfattning vända sig till den
amerikanska kapitalmarknaden. Att England inte
tänker låta sig bli ställt helt i skuggan framgår
ju tydligt av en hel del åtgärder från det hållet
på sista tiden.
Den svenska maskinindustrin har således alla
utsikter att få bereda sig på betydande
inskränkningar i den tillgängliga marknaden i många
exportländer, vilket kommer att få sin stora
betydelse när den värsta varuhungern stillats. Å
andra sidan bör ju de stora svenska
återuppbyggnadskrediterna medföra betydande beställningar
för hela den svenska verkstadsindustrin, och man
kan nog också utgå ifrån att den svenska
finans-och industrivärlden inte tänker sitta med
armarna i kors.
Reklam
Ett viktigt led i verkstadsindustrins
exportförsäljning är naturligtvis propagandan, och utan att
närmare gå in på den saken tror jag, att reklamen
i allmänhet lämpligen borde dirigeras hemifrån i
större utsträckning än som hittills tycks ha varit
fallet. Den skulle då få ett mera förstklassigt
utförande och lyftas upp till ett högre plan än om
den överlämnas så gott som helt åt
representanterna. Det är ju klart att industrierna här hemma
har helt andra möjligheter att hålla sig med
kvalificerad personal på sina reklambyråer eller anlita
experter på området, än vad den enskilde
representanten ute har. Att representanten sedan bör
vara den som får bestämma vad som passar för
hans marknad eller inte är ju en självklar sak.
Som exempel på vad som kan hända när en
agent skall sköta om reklamen på egen hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
