Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Kortslutnings- och jordfelsskydd i Sverige, av Gunnar Jancke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 juli 19A5
761
Kortslutnings- och jordfelsskydd i Sverige
Driftingenjör Gunnar jancke, Stockholm
Ett gott reläskydd i kombination med en väl
avpassad strömbrytarutrustning utgör en nödvändig
förutsättning för modern kraftöverföring. Ju flera
anläggningar som kopplas samman och ju större
kraftbelopp som överföras, desto viktigare blir det
att felbehäftade anläggningsdelar kopplas bort
snabbt och selektivt. Eljest riskerar man totalt
sammanbrott.
Störningar orsakas främst av atmosfäriska
överspänningar, materialfel, åverkan samt personalfel
vid manövrer och montage. Den första gruppen
är dominerande. Antalet störningar kan
nedbringas genom olika åtgärder, som medföra ökad
kostnad och ibland även nya störkällor och därför
måste vägas mot vinsten genom eliminerade
störningar. Här kan nämnas hög isolationsnivå,
avledare. och |kondensatorer i stationer,
jordline-skydd för ledningar, goda jordningar vid stolpar.
Stationerna på de högspända näten göras
numera i stort sett immuna mot åskstörningar, vilket
däremot ej till rimliga kostnader kan
åstadkommas med ledningarna. De fel, som kvarstå och
orsaka driftstörningar, utgöras därför till största
delen av linjefel. Reläskyddets uppgift är att
koppla bort de felbehäftade anläggningsdelarna
på sådant sätt, att minsta återverkan erhålles på
det felfria systemet och så, att spänningslöshet
för konsumenter om möjligt undvikes. Detta
underlättas av att stationer på högspänningsnätet
numera i allt större utsträckning få matning från
två eller flera linjer. På allra sista tiden har även
snabbåterinkoppling börjat införas.
Kortslutningsskydd
Ett kortslutningsskydd skall ge selektiv och
mycket snabb bortkoppling för linjefel. Vidare
skall selektiv bortkoppling ombesörjas för fel på
samlingsskenor, vilka normalt ej utrustas med
egna skydd. Korrekt uppförande kräves vid
pendlings- och slirningsförlopp.
En kortslutning ger sig tillkänna genom
uppkomsten av kortslutningsström och genom
ändring av spänningarna i systemet. Det är dock ej
möjligt att vid högspända linjer arbeta med reläer,
som reagera för enbart ström eller enbart
spänning vid uppsättningsplatsen. Särskilt frestande
vore det att använda överströmsskydd. Härför
Föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 16 mars 1945.
DK 621.316.925
fordras dock att minsta kortslutningsströmmen
skall vara större än skyddets funktionsström,
vilken i sin tur skall vara större än största
förekommande belastningsströmmen. Detta villkor
kan normalt ej uppfyllas vid primärsystem, där
man får räkna med stora variationer i
kortslutnings- och belastningsströmmar vid ändring av
driftläggningen, och där största
belastningsströmmen kan vara betydligt större än minsta
kortslutningsströmmen. I stället måste man införa
mera komplicerade skydd.
Bäst är längsdifferentialskyddet, vilket anslutes
till strömtransformatorerna i båda ändarna av en
skyddad linjesektion och fordrar
mätkabelförbin-delse mellan dessa. Det gör en kvantitativ
jämförelse mellan strömmarna i de båda linjeändarna
och fungerar endast för fel på linjen, varför det
får ge momentan utlösning. Genom en ikoppling
med dubbla sekundärlindningar och olika
omsättning på strömtransformatorerna i de tre faserna
uppnås dels stor känslighet, dels att trådantalet i
mätkabeln nedbringas till ett minimum.
Vid längre linjer är detta skydd ej praktiskt
användbart på grund av den stora kabellängden.
Man kan då i stället jämföra förhållandena i de
båda linjeändarna kvalitativt, i allmänhet över
en högfrekvensförbindelse, varvid erhållas
sträck-skydd av olika slag. Även dessa fungera endast
för linjefel och få därför ge momentan utlösning.
De båda slagen av skydd ha som gemensamma
nackdelar att de måste kompletteras med
sam-lingsskeneskydd, att de lätt sättas ur funktion vid
ändring av driftläggningen och att de bli
relativt dyrbara.
I de flesta fall ha därför i stället distansskydd
kommit till användning. Ett distansskydd mäter
elektriskt avståndet till felstället och rättar sin
utlösningstid därefter.
Resistansen, reaktansen eller impedansen i
kortslutningskretsen användes. Den häri ingående
ledningen har en resistans och en reaktans, som
är proportionell mot längden. I kretsen ingår
emellertid normalt även ett ljusbågsmotstånd,
som är nära rent ohmskt och som lätt medför
inkorrekt avståndsmätning. Resistansmätande
reläer äro därför helt ur räkningen vid
luftledningar, där ljusbågsmotståndet kan vara relativt stort.
Reaktansmätande reläer mäta i varje fall vid
ensidig matning korrekt avstånd till felet. Impedans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
