Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 7 juli 1945 - Kortslutnings- och jordfelsskydd i Sverige, av Gunnar Jancke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(764
TEKNISK TIDSKRIFT
slutning över största ljusbågsmotstånd i
ändpunkten av skyddad linje vid minsta resp. största
kortslutningseffekt. Reläts funktionskurva måste
ligga utanför ytan ACDB, varvid tillräcklig
marginal måste finnas för mätfel.
I ostörd drift är spänningen ungefär konstant
E
och Z = – blir då en hyperbel. Denna får ej
skära funktionskurvan eller snarare den högre
liggande återgångskurvan för startrelät inom
området för möjliga strömvärden. Vid långa hårt
belastade linjer, särskilt våra 200 kV linjer, kan
man ej uppfylla båda villkoren. Där har man
måst införa kompoundering av startreläerna, så
att dessa reagera för impedansen mätt i
mittpunkten av skyddad linje. Det erforderliga
funktionsvärdet halveras då, och skärningspunkten
mellan driftimpedanskurvan och
återgångskurvan förskjutes till bortemot dubbla strömvärdet.
På sina håll förekommer en förgreningspunkt
på en linje utan brytare i denna. Startreläerna
liksom även mätorganet få då svårt att mäta
impedansen och därmed avståndet till felet. Detta
beror på att strömmen från annat håll
tillkommer i grenpunkten, varigenom det uppmätta
värdet på impedansen Z blir för högt.
I fig. 6 äro kortslutningseffekterna till
gren-punkten P*, resp. P*2, varvid den uppmätta
impedansen till felstället blir
z = zx + z3
pkl + p*a
ftl
I något fall, då man har en lång linje med hög
belastning och med tillkommande
kortslutningseffekt i grenpunkt, kan man bli tvungen att
använda kompounderade spänningssänkningsreläer
som startorgan.
Startreläerna inställas normalt så, att relästart
säkerställes vid kortslutning över största
tänkbara ljusbågsmotstånd i ändpunkten på skyddad
linjesektion. Där så är möjligt med hänsyn till
driftimpedansen, ges skydden dessutom
reservfunktion för fel på därnäst följande linjesektion.
Pendlingsspärr
Pendlingar och slirningar kunna tyvärr ej helt
undvikas. Alla snabbverkande distansskydd på-
Utlösning utan
pendlingsspårr
Fig. 7. Impedanstidkurvor vid urfasdrift; den övre visar
arbetssättet för tidpendlingsspärr, den undre för
impedans-pendlingsspärr. Vid urfasdrift fördröjes utlösningen så, att
relät hinner återgå.
verkas därav ehuru i olika utsträckning. Ett
impedansrelä känner en fiktiv kortslutning över en
med tiden varierande impedans i centrum mellan
de slirande stationerna. Ett reaktansrelä känner
däremot en kortslutning, som vandrar över hela
nätet mellan stationerna. Detta gör att risken för
utlösning vid urfasdrift är avsevärt större vid ett
reaktansrelä än vid ett impedansrelä.
Vridfält-relät är något överlägset impedansrelät, men även
här föreligger viss risk för utlösning.
Pendlingsspärren är avsedd att förhindra sådan. Fig. 7
visar hur den av ett relä mätta impedansen kan
variera vid urfasdrift.
Vid Vattenfallsstyrelsens 130 och 70 kV nät
användes tidpendlingsspärr. Denna är så
konstruerad, att om ett skydd startat och återgått utan
utlösning och därefter en ny start kommer inom
en viss inställbar tid, säg 5 s, så införes
förlängning av utlösningstiden med visst belopp, t.ex. 1,5
s. Beror den förnyade relästarten på pendling, så
hinner skyddet då återgå till viloläge och
utlösning undvikes. Total spärrning är ej önskvärd, då
relästart kan förekomma för två olika fel i nära
tidsföljd. Tidsförlängningen upprätthålles, tills
5 s förflutit efter sista återgången.
Denna pendlingsspärr kan ej ingripa, om
mätorganet går i utlösningsläge redan vid första
relästarten, vilket inträffar vid urfasfall bl.a. av den
typ, som visas underst i fig. 7.
Impedanspendlingsspärren är anordnad på
annat sätt. Här är skyddet försett med ett extra
startrelä, som är inställt på högre
funktionsimpedans än de normala startreläerna. Vid en
kortslutning fungera dessa och det extra startrelät
samtidigt, medan vid pendling det extra startrelät
hinner före. Utlösningen tidsfördröjes, om det
mellan funktionerna föreligger en tidsskillnad,
som överstiger ett visst tidsbelopp. Denna spärr
ingriper redan från början av ett slirningsförlopp
men hinner ej arbeta, när skillnadsfrekvensen sti-
Fig. 6. Impedansmätning vid
inmatning av kortslutningsström i
förgreningspunkt på linje; relät
mäter den fiktiva impedansen
Z = Z1+Pkl+Pk*.Z3
Pkl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
