Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 14 juli 1945 - Syntetiskt gummi och naturgummi, av E Strandquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// juli 1945
787
Syntetiskt gummi och naturgummi
Civilingenjör E Strandquist, Trelleborg
Med ett syntetiskt material menar man i vanliga
fall ett konstgjort material, som kemiskt sett är
identiskt med naturprodukten. Beteckningen
syntetiskt gummi är därför i viss mån oegentlig, ty
dessa föreningar äro icke uppbyggda på samma
sätt som naturgummit. Att man likväl valt denna
beteckning beror emellertid på, att man icke i
första hand har tänkt på den kemiska
uppbyggnaden. utan framför allt på att man ur dessa
nya material kan framställa produkter, som ha
fysikaliska och kemiska egenskaper som likna
naturgummits.
Man försökte redan tidigt att syntetiskt framställa
gummi. På 1860-talet hade man funnit, att när
gummi sönderdelas genom upphettning, får man
en förening med sammansättningen C5 H8. Denna
förening kallade man isopren. Med detta som
utgångsmaterial försökte man sedan syntetisera
gummi. Man lyckades också få fram produkter
med gummiliknande egenskaper. Någon praktisk
betydelse fingo dessa emellertid icke, utan de
måste betraktas som rena laboratoriekuriositeter;
dels voro egenskaperna avsevärt underlägsna
naturgummits och dels hade man ingen metod att
billigt framställa utgångsmaterialet isopren.
Så småningom övergav man tanken på att
framställa ett ämne med exakt samma
molekyluppbyggnad som naturgummi och övergick till att
studera synteser på grundval av andra material.
Särskilt med dimetylbutadien fick man relativt
gynnsamma resultat. Första gången syntetiskt
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 12 januari 1945.
Fig. 1. Världsproduktion och svensk förbrukning av
rågummi.
DK 678 : 678.77
gummi fick praktisk betydelse var under förra
världskriget, då tyskarna tillverkade ca 2 500 t
"metylgummi", som just framställts ur
dimetylbutadien. Kvaliteten hos detta gummi var dock icke
tillfredsställande. De mjukgummiprodukter som
man framställde, hade dåliga elastiska egenskaper
och voro dessutom mycket temperaturkänsliga,
så att de började styvna redan vid måttliga
temperatursänkningar. Bättre erfarenhet fick man
vid tillverkning av hårdgummi, och allra största
delen av detta gummi torde ha använts för
framställning av ackumulatorkärl för ubåtar.
Orsakerna till att det på så många håll i världen
lagts ner ett intensivt arbete för att få en produkt
med gummiliknande egenskaper äro flera.
Gummit fick en allt större praktisk betydelse allt efter
som man fann att denna produkt hade
utomordentligt värdefulla egenskaper som icke i
samma utsträckning förekomma hos andra material.
Den största stegringen i gummikonsumtionen kom
i samband med automobilindustrins utveckling,
fig. 1. Gummit var en förutsättning för
bilindustrin — i sin tur har bilens snabba frammarsch
gjort, att ännu mera gummi behövdes.
Priset på naturgummi, fig. 2, steg och var
år 1910 uppe i ca 25 kr/kg. Gynnsamma
förutsättningar funnos sålunda för en syntetisk
tillverkning. Priset har emellertid varierat
våldsamt och de första åren på 1920-talet föll
gummipriset katastrofalt, beroende på att bilindustrin i
Förenta Staterna då drabbades av en omfattande
depression. Försöksarbetet för syntetisk
gummiframställning låg därför ganska allmänt nere, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
