Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 14 juli 1945 - Syntetiskt gummi och naturgummi, av E Strandquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// juli 1945
789
goda svällningsegenskaper måste man pruta av
på övriga fordringar. Tiokol är icke användbart
vid högre temperaturer då gränsen är ca 60°C.
Tiokol har dessutom en synnerligen intensiv och
obehaglig lukt, vilket också begränsar dess
användningsmöjligheter.
Perbunantypen har mycket förnämliga
egenskaper och är överlägset neopren såväl i fråga om
oljesvällning som i förmåga att fördra högre
temperatur. I samband med oljebeständigheten bör
det påpekas, att man inte uteslutande skall ta
hänsyn till de rena siffervärdena för absorptionen.
I de allra flesta fall är det väl så, att det icke
är volymökningen i och för sig själv, som är
utslagsgivande, utan i stället nedgången i de
fysikaliska egenskaperna. Då man därför skall
jämföra olika gummikvaliteter för att fastställa
deras lämplighet för ett visst ändamål, bör
bestämningen av absorberade mängden
kompletteras av t.ex. en hållfasthetsprovning i svällt
tillstånd.
Om man jämför de olika syntetiska
gummikvaliteternas fysikaliska egenskaper med
naturgummits, finner man att naturgummit i hållfasthet
— både draghållfasthet, rivhållfasthet och
motståndskraft mot avnötning — är överlägset.
Inget av de syntetiska materialen kan mäta sig
med naturgummi med avseende på elasticiteten
och detta är en av de allra viktigaste orsakerna
till att man haft svårigheter med de nya
materialen.
I fråga om gasdiffusion är buna S jämförligt
med naturgummi under det perbunan, neopren.
tiokol och oppanol äro överlägsna.
Motståndskraften mot kemiskt aggressiva ämnen är för oppanol
avsevärt större än för naturgummi och man kan
sålunda använda oppanol för t.ex. salpetersyra
och starkare koncentrationer av svavelsyra. En
nackdel hos oppanol är att det icke kan
vulkaniseras, dvs. överföras från det plastiska till det
elastiska stadiet. Oppanol har därför stor
kvarblivande formförändring. I åldringshänseende ha
neopren, perbunan och oppanol speciellt goda
egenskaper. Råmaterialen vid tillverkning av
syntetiskt gummi kunna variera. För tillverkningen
av bunatypen arbetar man i Tyskland med
acetylen ur karbid som utgångsmaterial. Ryssarna
lära ha kommit långt med metoden att utgå från
alkohol. I Amerika framställdes till en början
största delen buna ur alkohol och endast en mindre del
från biprodukterna vid oljebearbetningen. Detta
torde emellertid närmast vara av agrarpolitiska
skäl och efter hand har det svängt om, så att för
närvarande säkerligen huvudparten produceras
ur biprodukter från petroleumindustrin.
Buna S är den typ, som är avsedd att generellt
ersätta naturgummit. Det material, vi hittills haft
tillgång till här i Sverige, är som bekant den tyska
bunan och de erfarenheter som vi gjort hänföra
sig sålunda helt och hållet till detta material.
Då det gäller att värdera en gummikvalitet är det
lämpligt att studera dess användbarhet för bildäck
och detta inte bara därför, att denna tillverkning
förbrukar ca 70 % av allt gummi, utan framför
allt därför att kraven på materialet äro mycket
stora. Man kan därför säga, att är en
gummikvalitet bra för bildäck är den också bra för
praktiskt taget alla andra gummiartiklar. I ett bildäck
fordrar man goda elastiska egenskaper för de
gummiblandningar, som användas för
gumme-ring av vävstommen, och för slitbanan fordras
framför allt goda hållfasthets- och
avnötnings-egenskaper.
Bunadäcken äro underlägsna däck av
naturgummi. Ett talande bevis är ju att lufttrycket
höjts och hastigheten maximerats — allt i syfte
att skona däcken. Praktiskt taget alla svårigheter
med bunadäcken förorsakas av bristande
elasticitet hos materialet. Den kvantitet energi, som
absorberas av däcket och omvandlas i värme, är
större för bunadäck än för naturgummidäck, och
på grund av denna högre värme förstöres däcket
snabbare, fig. 3.
Det är tydligt att dessa svårigheter skall vara
mindre framträdande, när det gäller
personvagns-däck med deras relativt tunna stomme än när det
är fråga om grövre däck för lastbilar och bussar.
För att hjälpa upp kvaliteten på däcken har man.
så långt tillgången på naturgummi tillåtit det,
inblandat naturgummi i de partier av däcket, som
äro mest känsliga. Den åtminstone i början
allmänt utbredda åsikten att ett bunadäck icke bara
är jämförligt med ett naturgummidäck utan t.o.m.
avsevärt överlägset har därför måst revideras
grundligt.
Både i Europa och i Amerika har man i stor
utsträckning övergått från bomull till konstsilke
för bilcordväven. Fördelen man vinner är, att
ett konstsilkegarn har högre hållfasthet än ett
bomullsgarn av samma grovlek och man kan
därför använda mindre antal lag och gå ned
exempelvis från 12 till 10 lag väv och från 10 till 8 lag.
Detta betyder att stommens tjocklek minskas,
värmebildningen minskas och på samma gång blir
värmeavledningen effektivare. Däckets
driftstemperatur sjunker sålunda och livslängden ökas.
Fig. 3.
Jämförande temperaturkurvor för ett
däck helt av
naturgummi resp.
med 70 % buna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
