Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 14 juli 1945 - Syntetiskt gummi och naturgummi, av E Strandquist - Ny karbidfabrik i Finland, av Y T - Bomullsindustrins fredsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/// juli 1945
791
stora möjligheter till förbilligande av
produktionskostnaderna. Av allt att döma blir det en livlig
och stimulerande konkurrens mellan det
syntetiska gummit och naturgummit. Enbart Förenta
Staternas produktion av konstgummi är nu uppe
i högre kvantitet än hela världsbehovet av gummi
före kriget. Amerikanarna komma säkerligen icke
att tillåta att denna tillverkning lägges ned, med
tanke på de katastrofala följder, som en
avstängning från de gummiproducerande länderna i
Fjärran östern medfört för landet. Tvärtom komma
de säkerligen att sätta till alla sina resurser, för
att det syntetiska gummit skall kunna hävda sig
såväl i fråga om pris som kvalitet. Dessutom
räknar man med att det syntetiska gummit skall ha
en välkommen stabiliserande effekt på
natur-gummipriset.
Skulle man sammanfatta de erfarenheter, vi
hittills ha av syntetiskt gummi, skulle omdömet icke
bli så gynnsamt. Man tänker då icke på rena
specialändamål som t.ex. oljebeständighet, ty här ha
vi verkligen fått nya material, som på ett
utomordentligt sätt kompletterar naturgummit. Utan
det gäller närmast den övriga användningen av
gummi, som väl utgör de 99 % och där sålunda
syntetiskt gummi är avsett att generellt ersätta
naturgummi. Våra erfarenheter hittills äro då icke
så goda, men vi få icke glömma, att man vid
arbetet med syntetiskt gummi icke haft tid att gå
varligt fram och noga pröva varje steg i
utvecklingen. Det har i Tyskland, Ryssland och likaså i
Amerika gällt att med mycket kort tidsfrist få
fram material, som äro någorlunda användbara.
Därtill kommer att man inom gummiindustrin
endast haft några få år på sig att lära känna de
nya materialen. Genom vidare arbete bör man
komma därhän, att de fördelaktiga egenskaperna
så mycket som möjligt komma till sin rätt och de
dåliga egenskaperna tryckas undan.
Gummiindustrin bygger åtminstone än så länge i mycket stor
utsträckning på rent empirisk grund. Det ligger
därför massor av försöksarbete bakom varje
framsteg.
Att man trots detta gjort stora förbättringar
belyses bäst av bilringens utveckling. Om man
räknar det moderna bildäckets födelse till något av
de första åren på 1920-talet, i och med att man
lärt sig den ofantliga betydelse den aktiva
kimröken har på slitbanans nötningsegenskaper, och
acceleratorernas och konservatorernas
gynnsamma inverkan, hade man i alla fall haft nära 20 år
på sig innan man kom fram till 1939 års däck på
naturgummibas. Detta däck kunde tillryggalägga
den tiofaldiga vägsträckan mot ett däck av, låt oss
säga, år 1921.
Man får då också ta hänsyn till att
påkänningarna på däcken ökats oerhört under dessa år tack
vare bilens utveckling, som medfört större
hastighet och snabbare acceleration resp. bromsning.
Den kommande utvecklingen blir väl den, att
olika syntetiska gummikvaliteter framställas med
direkt sikte på en specifik användning — man
tillverkar sålunda en kvalitet, som har just de
egenskaper, som fordras i bildäckets slitbana, och
en annan kvalitet som speciellt lämpar sig för
däckets stomme. När man kommer därhän, böra
produkter av syntetiskt gummi bli överlägsna
dem av naturgummi. En lång tid framåt kommer
säkerligen naturgummi och syntetiskt gummi att
finnas till, sida vid sida, och de olika materialen
komma att användas på de områden, där de bäst
komma till sin rätt.
Naturgummits framtid kommer kanske att bli
likt bomullens, vars konsumtion har ökats trots
framställningen av oerhörda kvantiteter
konstsilke, och icke likt indigons, där naturprodukten
helt har slagits ut av det syntetiska materialet.
Ny karbidfabrik i Finland. Kymmenebolagets nya
karbidfabrik i Voikkaa har satts i gång vid årsskiftet. Bygget
påbörjades sommaren 1942. På grund av kriget och de
svåra grundningsarbetena fördröjdes arbetena med
omkring ett år. En stor del av maskinerna har gjorts i
Finland, de övriga ha importerats från Sverige samt ett
mindre antal från Tyskland. Fabriken är uppförd för en
årskapacitet av 10 000 t, och i samma byggnad, som är
108 m lång och 30 m bred, är plats även för en
kalk-kväveanläggning med en maximikapacitet av 12 000 t.
Maskinerna till denna avdelning ha inte ännu kommit, men
man har förhoppningar att snart erhålla även dem. På
sidan om denna byggnad är under uppförande en annan
med dimensionerna 70 X 15 m, som inrymmer verkstad,
en avdelning för flytande luft, kontorslokaler samt
laboratorium. Byggnaderna beräknas bli slutligt färdiga
instundande sommar.
Kraften till karbidverket kommer från ett bredvidliggande
elverk med 21 kV spänning samt transformeras ned till
80—140 V av trefastransformatorer med en effekt av
1 500 kVA var.
Karbiden användes nu i huvudsak till belysningsändamål
och till dissousgas men till en del också till bolagets
syntetiska processer. Senare komma naturligtvis dessa och
kalkkvävet att överväga.
Genom denna nya fabrik har karbidtillverkningen i
Finland betydligt ökats. En annan fabrik är i gång i
Vuoksenniska, där redan 1938 en av legeringsugnarna
omändrades för karbidtillverkningen. Y T
Bomullsindustrins fredsutsikter. Man räknar i
England med att bomullen efter kriget kommer att utsättas
för mycket kraftig konkurrens från olika håll och att
dess förmåga att hävda sig mot andra textiltyper är i
hög grad beroende av möjligheten att frambringa
förädlade bomullssorter. Dessutom måste bomullsskörden
mekaniseras i större omfattning och bomullsodlingen över
huvud taget rationaliseras. En undersökning har verkställts
för att klarlägga vilket intrång som andra textilprodukter
kunna väntas göra på bomullens tidigare
avsättningsområden. Undersökningen har omfattat 30 av de viktigaste
standardartiklarna av bomull, fördelade på tre
huvudgrupper. Inom beklädnadsgruppen mötte bomullen stark
konkurrens från andra textilvaror i fråga om 48 % av
försäljningsvärdet. Inom hushållsgruppen var
motsvarande siffra 55 % och inom industrigrupperna ej mindre
än 86 %. Även om den allmänna varubristen i världen
kommer att trygga avsättningen för bomullen under de
närmaste efterkrigsåren, är det dock nödvändigt att på längre
sikt räkna med djupgående förändringar inom
bomullsindustrin (SvD 1/4 1945).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
